< Psalms 130 >
1 The song of greces. Lord, Y criede to thee fro depthes; Lord, here thou mi vois.
En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
2 Thin eeris be maad ententif; in to the vois of my biseching.
Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
3 Lord, if thou kepist wickidnessis; Lord, who schal susteyne?
Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
4 For merci is at thee; and, Lord, for thi lawe Y abood thee. Mi soule susteynede in his word; my soule hopide in the Lord.
Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
5 Fro the morewtid keping til to niyt;
Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
6 Israel hope in the Lord.
Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
7 For whi merci is at the Lord; and plenteous redempcioun is at hym.
Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
8 And he schal ayen bie Israel; fro alle the wickidnessis therof.
Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.