Psalms 122

1 The song of the grecis of Dauid. I am glad in these thingis, that ben seid to me; We schulen go in to the hous of the Lord.

En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

2 Oure feet weren stondynge; in thi hallis, thou Jerusalem.

Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

3 Jerusalem, which is bildid as a citee; whos part taking therof is in to the same thing.

Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

4 For the lynagis, the lynagis of the Lord stieden thidir, the witnessing of Israel; to knouleche to the name of the Lord.

dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

5 For thei saten there on seetis in doom; seetis on the hous of Dauid.

Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

6 Preie ye tho thingis, that ben to the pees of Jerusalem; and abundaunce be to hem that louen thee.

Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

7 Pees be maad in thi vertu; and abundaunce in thi touris.

Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

8 For my britheren and my neiyboris; Y spak pees of thee.

För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

9 For the hous of oure Lord God; Y souyte goodis to thee.

För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.