Psalms 12

1 To the victorie on the eiyte, the song of Dauid. Lord, make thou me saaf, for the hooli failide; for treuthis ben maad litle fro the sones of men.

För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

2 Thei spaken veyn thingis, ech man to hys neiybore; thei han gileful lippis, thei spaken in herte and herte.

Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

3 The Lord destrie alle gileful lippis; and the greet spekynge tunge.

De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

4 Whiche seiden, We schulen magnyfie oure tunge, our lippis ben of vs; who is oure lord?

HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

5 For the wretchednesse of nedy men, and for the weilyng of pore men; now Y schal ryse vp, seith the Lord. I schal sette inhelt he; Y schal do tristili in hym.

dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

6 The spechis of the Lord ben chast spechis; siluer examynyd bi fier, preued fro erthe, purgid seuen fold.

»Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

7 Thou, Lord, schalt kepe vs; and thou `schalt kepe vs fro this generacioun with outen ende.

HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

8 Wickid men goen in cumpas; bi thin hiynesse thou hast multiplied the sones of men.

Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.