Psalms 119
1 Alleluia. Blessid ben men with out wem in the weie; that gon in the lawe of the Lord.
Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
2 Blessid ben thei, that seken hise witnessingis; seken him in al the herte.
Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
3 For thei that worchen wickidnesse; yeden not in hise weies.
de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
4 Thou hast comaundid; that thin heestis be kept greetly.
Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
5 I wolde that my weies be dressid; to kepe thi iustifiyngis.
O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
6 Thanne Y schal not be schent; whanne Y schal biholde perfitli in alle thin heestis.
Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
7 I schal knouleche to thee in the dressing of herte; in that that Y lernyde the domes of thi riytfulnesse.
Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
8 I schal kepe thi iustifiyngis; forsake thou not me on ech side.
Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
9 In what thing amendith a yong waxinge man his weie? in keping thi wordis.
Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
10 In al myn herte Y souyte thee; putte thou me not awei fro thin heestis.
Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
11 In myn herte Y hidde thi spechis; that Y do not synne ayens thee.
Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
12 Lord, thou art blessid; teche thou me thi iustifiyngis.
Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
13 In my lippis Y haue pronounsid; alle the domes of thi mouth.
Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
14 I delitide in the weie of thi witnessingis; as in alle richessis.
Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
15 I schal be ocupied in thin heestis; and Y schal biholde thi weies.
Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
16 I schal bithenke in thi iustifiyngis; Y schal not foryete thi wordis.
Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
17 Yelde to thi seruaunt; quiken thou me, and Y schal kepe thi wordis.
Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
18 Liytne thou myn iyen; and Y schal biholde the merueils of thi lawe.
Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
19 I am a comeling in erthe; hide thou not thin heestis fro me.
Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
20 Mi soule coueitide to desire thi iustifiyngis; in al tyme.
Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
21 Thou blamedist the proude; thei ben cursid, that bowen awei fro thin heestis.
Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
22 Do thou awei `fro me schenschipe and dispising; for Y souyte thi witnessingis.
Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
23 For whi princis saten, and spaken ayens me; but thi seruaunt was exercisid in thi iustifiyngis.
Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
24 For whi and thi witnessyngis is my thenkyng; and my counsel is thi iustifiyngis.
ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
25 Mi soule cleuede to the pawment; quykine thou me bi thi word.
Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
26 I telde out my weies, and thou herdist me; teche thou me thi iustifiyngis.
Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
27 Lerne thou me the weie of thi iustifiyngis; and Y schal be exercisid in thi merueils.
Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
28 Mi soule nappide for anoye; conferme thou me in thi wordis.
Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
29 Remoue thou fro me the weie of wickidnesse; and in thi lawe haue thou merci on me.
Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
30 I chees the weie of treuthe; Y foryat not thi domes.
Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
31 Lord, Y cleuede to thi witnessyngis; nyle thou schende me.
Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
32 I ran the weie of thi comaundementis; whanne thou alargidist myn herte.
Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
33 Lord, sette thou to me a lawe, the weie of thi iustifiyngis; and Y schal seke it euere.
Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
34 Yyue thou vndurstonding to me, and Y schal seke thi lawe; and Y schal kepe it in al myn herte.
Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
35 Lede me forth in the path of thin heestis; for Y wolde it.
Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
36 `Bowe thou myn herte in to thi witnessingus; and not in to aueryce.
Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
37 Turne thou awei myn iyen, that `tho seen not vanyte; quykene thou me in thi weie.
Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
38 Ordeyne thi speche to thi seruaunt; in thi drede.
Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
39 Kitte awey my schenschip, which Y supposide; for thi domes ben myrie.
Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
40 Lo! Y coueitide thi comaundementis; quikene thou me in thin equite.
Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
41 And, Lord, thi merci come on me; thin heelthe come bi thi speche.
Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
42 And Y schal answere a word to men seiynge schenschipe to me; for Y hopide in thi wordis.
Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
43 And take thou not awei fro my mouth the word of treuthe outerli; for Y hopide aboue in thi domes.
Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
44 And Y schal kepe thi lawe euere; in to the world, and in to the world of world.
Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
45 And Y yede in largenesse; for Y souyte thi comaundementis.
Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
46 And Y spak of thi witnessyngis in the siyt of kingis; and Y was not schent.
Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
47 And Y bithouyte in thin heestis; whiche Y louede.
Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
48 And Y reiside myn hondis to thi comaundementis, whiche Y louede; and Y schal be excercisid in thi iustifiyngis.
jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
49 Lord, haue thou mynde on thi word to thi seruaunt; in which word thou hast youe hope to me.
Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
50 This coumfortide me in my lownesse; for thi word quikenede me.
Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
51 Proude men diden wickidli bi alle thingis; but Y bowide not awei fro thi lawe.
De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
52 Lord, Y was myndeful on thi domes fro the world; and Y was coumfortid.
Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
53 Failing helde me; for synneris forsakinge thi lawe.
Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
54 Thi iustifiyngis weren delitable to me to be sungun; in the place of my pilgrimage.
Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
55 Lord, Y hadde mynde of thi name bi niyt; and Y kepte thi lawe.
Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
56 This thing was maad to me; for Y souyte thi iustifiyngis.
Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
57 Lord, my part; Y seide to kepe thi lawe.
Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
58 I bisouyte thi face in al myn herte; haue thou merci on me bi thi speche.
Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
59 I bithouyte my weies; and Y turnede my feet in to thi witnessyngis.
Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
60 I am redi, and Y am not disturblid; to kepe thi comaundementis.
Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
61 The coordis of synneris han biclippid me; and Y haue not foryete thi lawe.
De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
62 At mydnyyt Y roos to knouleche to thee; on the domes of thi iustifiyngis.
Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
63 I am parcener of alle that dreden thee; and kepen thin heestis.
Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
64 Lord, the erthe is ful of thi merci; teche thou me thi iustifiyngis.
Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
65 Lord, thou hast do goodnesse with thi seruaunt; bi thi word.
Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
66 Teche thou me goodnesse, and loore, and kunnyng; for Y bileuede to thin heestis.
Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
67 Bifor that Y was maad meke, Y trespasside; therfor Y kepte thi speche.
Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
68 Thou art good; and in thi goodnesse teche thou me thi iustifiyngis.
Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
69 The wickidnesse of hem that ben proude, is multiplied on me; but in al myn herte Y schal seke thin heestis.
De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
70 The herte of hem is cruddid as mylk; but Y bithouyte thi lawe.
Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
71 It is good to me, that thou hast maad me meke; that Y lerne thi iustifiyngis.
Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
72 The lawe of thi mouth is betere to me; than thousyndis of gold and of siluer.
Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
73 Thin hondis maden me, and fourmeden me; yyue thou vndurstondyng to me, that Y lerne thin heestis.
Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
74 Thei that dreden thee schulen se me, and schulen be glad; for Y hopide more on thi wordis.
De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
75 Lord, Y knewe, that thi domes ben equite; and in thi treuth thou hast maad me meke.
HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
76 Thi merci be maad, that it coumforte me; bi thi speche to thi seruaunt.
Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
77 Thi merciful doyngis come to me, and Y schal lyue; for thi lawe is my thenkyng.
Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
78 Thei that ben proude be schent, for vniustli thei diden wickidnesse ayens me; but Y schal be exercisid in thin heestis.
På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
79 Thei that dreden thee be turned to me; and thei that knowen thi witnessyngis.
Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
80 Myn herte be maad vnwemmed in thi iustifiyngis; that Y be not schent.
Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
81 Mi soule failide in to thin helthe; and Y hopide more on thi word.
Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
82 Myn iyen failiden in to thi speche; seiynge, Whanne schalt thou coumforte me?
Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: "När vill du trösta mig?"
83 For Y am maad as a bowge in frost; Y haue not foryete thi iustifiyngis.
Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
84 Hou many ben the daies of thi seruaunt; whanne thou schalt make doom of hem that pursuen me?
Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
85 Wickid men telden to me ianglyngis; but not as thi lawe.
De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
86 Alle thi comaundementis ben treuthe; wickid men han pursued me, helpe thou me.
Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
87 Almeest thei endiden me in erthe; but I forsook not thi comaundementis.
De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
88 Bi thi mersi quikene thou me; and Y schal kepe the witnessingis of thi mouth.
Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
89 Lord, thi word dwellith in heuene; with outen ende.
Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
90 Thi treuthe dwellith in generacioun, and in to generacioun; thou hast foundid the erthe, and it dwellith.
Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
91 The dai lastith contynueli bi thi ordynaunce; for alle thingis seruen to thee.
Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
92 No but that thi lawe was my thenking; thanne perauenture Y hadde perischid in my lownesse.
Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
93 With outen ende Y schal not foryete thi iustifiyngis; for in tho thou hast quikened me.
Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
94 I am thin, make thou me saaf; for Y haue souyt thi iustifiyngis.
Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
95 Synneris aboden me, for to leese me; Y vndurstood thi witnessingis.
På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 I siy the ende of al ende; thi comaundement is ful large.
På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
97 Lord, hou louede Y thi lawe; al dai it is my thenking.
Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
98 Aboue myn enemyes thou madist me prudent bi thi comaundement; for it is to me with outen ende.
Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
99 I vndurstood aboue alle men techinge me; for thi witnessingis is my thenking.
Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 I vndirstood aboue eelde men; for Y souyte thi comaundementis.
Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
101 I forbeed my feet fro al euel weie; that Y kepe thi wordis.
Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
102 I bowide not fro thi domes; for thou hast set lawe to me.
Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
103 Thi spechis ben ful swete to my cheekis; aboue hony to my mouth.
Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
104 I vnderstood of thin heestis; therfor Y hatide al the weie of wickidnesse.
Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
105 Thi word is a lanterne to my feet; and liyt to my pathis.
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
106 I swoor, and purposide stidefastli; to kepe the domes of thi riytfulnesse.
Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
107 I am maad low bi alle thingis; Lord, quykene thou me bi thi word.
Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
108 Lord, make thou wel plesinge the wilful thingis of my mouth; and teche thou me thi domes.
Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
109 Mi soule is euere in myn hondis; and Y foryat not thi lawe.
Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
110 Synneris settiden a snare to me; and Y erride not fro thi comaundementis.
De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
111 I purchasside thi witnessyngis bi eritage with outen ende; for tho ben the ful ioiyng of myn herte.
Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
112 I bowide myn herte to do thi iustifiyngis with outen ende; for reward.
Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
113 I hatide wickid men; and Y louede thi lawe.
Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
114 Thou art myn helpere, and my `taker vp; and Y hopide more on thi word.
Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
115 Ye wickide men, bowe awei fro me; and Y schal seke the comaundementis of my God.
Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
116 Vp take thou me bi thi word, and Y schal lyue; and schende thou not me fro myn abydyng.
Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
117 Helpe thou me, and Y schal be saaf; and Y schal bithenke euere in thi iustifiyngis.
Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
118 Thou hast forsake alle men goynge awey fro thi domes; for the thouyt of hem is vniust.
Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
119 I arettide alle the synneris of erthe brekeris of the lawe; therfor Y louede thi witnessyngis.
Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 Naile thou my fleischis with thi drede; for Y dredde of thi domes.
Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
121 I dide doom and riytwisnesse; bitake thou not me to hem that falsli chalengen me.
Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
122 Take vp thi seruaunt in to goodnesse; thei that ben proude chalenge not me.
Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
123 Myn iyen failiden in to thin helthe; and in to the speche of thi riytfulnesse.
Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
124 Do thou with thi seruaunt bi thi merci; and teche thou me thi iustifiyngis.
Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
125 I am thi seruaunt, yyue thou vndurstondyng to me; that Y kunne thi witnessingis.
Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
126 Lord, it is tyme to do; thei han distried thi lawe.
Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
127 Therfor Y louede thi comaundementis; more than gold and topazion.
Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
128 Therfor Y was dressid to alle thin heestis; Y hatide al wickid weie.
Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
129 Lord, thi witnessingis ben wondirful; therfor my soule souyte tho.
Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
130 Declaring of thi wordis liytneth; and yyueth vnderstonding to meke men.
När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
131 I openede my mouth, and drouy the spirit; for Y desiride thi comaundementis.
Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
132 Biholde thou on me, and haue merci on me; bi the dom of hem that louen thi name.
Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
133 Dresse thou my goyingis bi thi speche; that al vnriytfulnesse haue not lordschip on me.
Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
134 Ayeyn bie thou me fro the false chalengis of men; that Y kepe thin heestis.
Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
135 Liytne thi face on thi seruaunt; and teche thou me thi iustifiyngis.
Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
136 Myn iyen ledden forth the outgoynges of watris; for thei kepten not thi lawe.
Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
137 Lord, thou art iust; and thi dom is riytful.
HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
138 Thou hast comaundid riytfulnesse, thi witnessingis; and thi treuthe greetli to be kept.
Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
139 Mi feruent loue made me to be meltid; for myn enemys foryaten thi wordis.
Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
140 Thi speche is greetli enflawmed; and thi seruaunt louede it.
Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
141 I am yong, and dispisid; Y foryat not thi iustifiyngis.
Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Lord, thi riytfulnesse is riytfulnesse with outen ende; and thi lawe is treuthe.
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Tribulacioun and angwische founden me; thin heestis is my thenking.
Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
144 Thi witnessyngis is equite with outen ende; yyue thou vndirstondyng to me, and Y schal lyue.
Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
145 I criede in al myn herte, Lord, here thou me; and Y schal seke thi iustifiyngis.
Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
146 I criede to thee, make thou me saaf; that Y kepe thi comaundementis.
Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
147 I bifor cam in ripenesse, and Y criede; Y hopide aboue on thi wordis.
Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
148 Myn iyen bifor camen to thee ful eerli; that Y schulde bithenke thi speches.
Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
149 Lord, here thou my vois bi thi merci; and quykene thou me bi thi doom.
Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
150 Thei that pursuen me neiyden to wickidnesse; forsothe thei ben maad fer fro thi lawe.
Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
151 Lord, thou art nyy; and alle thi weies ben treuthe.
Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
152 In the bigynnyng Y knewe of thi witnessingis; for thou hast foundid tho with outen ende.
Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
153 Se thou my mekenesse, and delyuere thou me; for Y foryat not thi lawe.
Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
154 Deme thou my dom, and ayenbie thou me; quikene thou me for thi speche.
Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
155 Heelthe is fer fro synners; for thei souyten not thi iustifiyngis.
Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
156 Lord, thi mercies ben manye; quykene thou me bi thi dom.
HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
157 Thei ben manye that pursuen me, and doen tribulacioun to me; Y bowide not awei fro thi witnessingis.
Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
158 I siy brekers of the lawe, and Y was meltid; for thei kepten not thi spechis.
När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
159 Lord, se thou, for Y louede thi comaundementis; quikene thou me in thi merci.
Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
160 The bigynnyng of thi wordis is treuthe; alle the domes of thi riytwisnesse ben withouten ende.
Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
161 Princes pursueden me with outen cause; and my herte dredde of thi wordis.
Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
162 I schal be glad on thi spechis; as he that fyndith many spuylis.
Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
163 I hatide and wlatide wickidnesse; forsothe Y louede thi lawe.
Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
164 I seide heriyngis to thee seuene sithis in the dai; on the domes of thi riytfulnesse.
Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
165 Miche pees is to hem that louen thi lawe; and no sclaundir is to hem.
Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
166 Lord, Y abood thin heelthe; and Y louede thin heestis.
Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
167 Mi soule kepte thi witnessyngis; and louede tho greetli.
Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
168 I kepte thi `comaundementis, and thi witnessingis; for alle my weies ben in thi siyt.
Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
169 Lord, my biseching come niy in thi siyt; bi thi speche yyue thou vndurstonding to me.
HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
170 Myn axing entre in thi siyt; bi thi speche delyuere thou me.
Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
171 Mi lippis schulen telle out an ympne; whanne thou hast tauyte me thi iustifiyngis.
Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
172 Mi tunge schal pronounce thi speche; for whi alle thi comaundementis ben equite.
Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
173 Thin hond be maad, that it saue me; for Y haue chose thin heestis.
Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
174 Lord, Y coueitide thin heelthe; and thi lawe is my thenking.
Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
175 Mi soule schal lyue, and schal herie thee; and thi domes schulen helpe me.
Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
176 I erride as a scheep that perischide; Lord, seke thi seruaunt, for Y foryat not thi comaundementis.
Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.
