Psalms 106
1 Alleluya. Kouleche ye to the Lord, for he is good; for his mercy is with outen ende.
Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
2 Who schal speke the powers of the Lord; schal make knowun alle hise preisyngis?
Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
3 Blessid ben thei that kepen dom; and doon riytfulnesse in al tyme.
Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
4 Lord, haue thou mynde on vs in the good plesaunce of thi puple; visite thou vs in thin heelthe.
Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
5 To se in the goodnesse of thi chosun men, to be glad in the gladnes of thi folk; that thou be heried with thin eritage.
Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
6 We han synned with oure fadris; we han do vniustli, we han do wickidnesse.
Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
7 Oure fadris in Egipt vndirstoden not thi merueils; thei weren not myndeful of the multitude of thi merci. And thei stiynge in to the see, in to the reed see, terreden to wraththe;
Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
8 and he sauede hem for his name, that `he schulde make knowun his power.
Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
9 And he departide the reed see, and it was dried; and he lede forth hem in the depthis of watris as in deseert.
Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
10 And he sauede hem fro the hond of hateris; and he ayen bouyte hem fro the hond of the enemye.
Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
11 And the watir hilide men troublynge hem; oon of hem abood not.
Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
12 And thei bileueden to hise wordis; and thei preisiden the heriynge of hym.
Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
13 Thei hadden `soone do, thei foryaten hise werkis; and thei abididen not his councel.
Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
14 And thei coueitiden coueitise in deseert; and temptiden God in a place with out watir.
Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
15 And he yaf to hem the axyng of hem; and he sente fulnesse in to the soulis of hem.
Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
16 And thei wraththiden Moyses in the castels; Aaron, the hooli of the Lord.
Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
17 The erthe was opened, and swolewid Datan; and hilide on the congregacioun of Abiron.
Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
18 And fier brente an hiye in the synagoge of hem; flawme brente synneris.
Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
19 And thei maden a calf in Oreb; and worschipiden a yotun ymage.
De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
20 And thei chaungiden her glorie; in to the liknesse of a calf etynge hei.
Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
21 Thei foryaten God, that sauede hem, that dide grete werkis in Egipt,
De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
22 merueils in the lond of Cham; feerdful thingis in the reed see.
Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
23 And God seide, that he wolde leese hem; if Moises, his chosun man, hadde not stonde in the brekyng of his siyt. That he schulde turne awei his ire; lest he loste hem.
Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
24 And thei hadden the desirable lond for nouyt, thei bileueden not to his word, and thei grutchiden in her tabernaclis;
Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
25 thei herden not the vois of the Lord.
Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
26 And he reiside his hond on hem; to caste doun hem in desert.
Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
27 And to caste awei her seed in naciouns; and to leese hem in cuntreis.
Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
28 And thei maden sacrifice to Belfagor; and thei eeten the sacrificis of deed beestis.
Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
29 And thei wraththiden God in her fyndyngis; and fallyng was multiplied in hem.
Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
30 And Fynees stood, and pleeside God; and the veniaunce ceesside.
Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
31 And it was arrettid to hym to riytfulnesse; in generacioun and in to generacioun, til in to with outen ende.
Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
32 And thei wraththiden God at the watris of ayenseiyng; and Moises was trauelid for hem, for thei maden bittere his spirit,
Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
33 and he departide in his lippis.
Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
34 Thei losten not hethen men; whiche the Lord seide to hem.
De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
35 And thei weren meddlid among hethene men, and lerneden the werkis of hem,
Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
36 and serueden the grauen ymagis of hem; and it was maad to hem in to sclaundre.
Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
37 And thei offriden her sones; and her douytris to feendis.
Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
38 And thei schedden out innocent blood, the blood of her sones and of her douytris; whiche thei sacrificiden to the grauun ymagis of Chanaan.
Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
39 And the erthe was slayn in bloodis, and was defoulid in the werkis of hem; and thei diden fornicacioun in her fyndyngis.
Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
40 And the Lord was wrooth bi strong veniaunce ayens his puple; and hadde abhominacioun of his eritage.
Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
41 And he bitook hem in to the hondis of hethene men; and thei that hatiden hem, weren lordis of hem.
Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
42 And her enemyes diden tribulacioun to hem, and thei weren mekid vndir the hondis of enemyes;
Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
43 ofte he delyuerede hem. But thei wraththiden hym in her counsel; and thei weren maad low in her wickidnessis.
Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
44 And he siye, whanne thei weren set in tribulacioun; and he herde the preyer of hem.
Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
45 And he was myndeful of his testament; and it repentide hym bi the multitude of his merci.
Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
46 And he yaf hem in to mercies; in the siyt of alle men, that hadden take hem.
Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
47 Oure Lord God, make thou vs saaf; and gadere togidere vs fro naciouns. That we knouleche to thin hooli name; and haue glorie in thi preisyng.
Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
48 Blessid be the Lord God of Israel fro the world and til in to the world; and al the puple schal seye, Be it don, be it don.
Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
