Psalms 104
1 Mi soule, blesse thou the Lord; my Lord God, thou art magnyfied greetli. Thou hast clothid knouleching and fairnesse; and thou art clothid with liyt,
Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
2 as with a cloth. And thou stretchist forth heuene as a skyn;
Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
3 and thou hilist with watris the hiyer partis therof. Which settist a cloude thi stiyng; which goest on the fetheris of wyndis.
du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
4 Which makist spiritis thin aungels; and thi mynystris brennynge fier.
Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
5 Which hast foundid the erthe on his stablenesse; it schal not be bowid in to the world of world.
Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
6 The depthe of watris as a cloth is the clothing therof; watris schulen stonde on hillis.
Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
7 Tho schulen fle fro thi blamyng; men schulen be aferd of the vois of thi thundur.
Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
8 Hillis stien vp, and feeldis goen doun; in to the place which thou hast foundid to tho.
Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
9 Thou hast set a terme, which tho schulen not passe; nether tho schulen be turned, for to hile the erthe.
En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
10 And thou sendist out wellis in grete valeis; watris schulen passe bitwix the myddil of hillis.
Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
11 Alle the beestis of the feeld schulen drynke; wielde assis schulen abide in her thirst.
De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
12 Briddis of the eir schulen dwelle on tho; fro the myddis of stoonys thei schulen yyue voices.
Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
13 And thou moistist hillis of her hiyer thingis; the erthe schal be fillid of the fruyt of thi werkis.
Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
14 And thou bringist forth hei to beestis; and eerbe to the seruyce of men. That thou bringe forth breed of the erthe;
Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
15 and that wiyn make glad the herte of men. That he make glad the face with oile; and that breed make stidefast the herte of man.
och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
16 The trees of the feeld schulen be fillid, and the cedris of the Liban, whiche he plauntide;
HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
17 sparewis schulen make nest there. The hous of the gerfaukun is the leeder of tho;
fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
18 hiye hillis ben refute to hertis; a stoon is refutt to irchouns.
Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
19 He made the moone in to tymes; the sunne knewe his goyng doun.
Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
20 Thou hast set derknessis, and nyyt is maad; alle beestis of the wode schulen go ther ynne.
Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
21 Liouns whelpis rorynge for to rauysche; and to seke of God meete to hem silf.
de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
22 The sunne is risun, and tho ben gaderid togidere; and tho schulen be set in her couchis.
Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
23 A man schal go out to his werk; and to his worching, til to the euentid.
Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
24 Lord, thi werkis ben magnefiede ful myche, thou hast maad alle thingis in wisdom; the erthe is fillid with thi possessioun.
Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
25 This see is greet and large to hondis; there ben crepinge beestis, of which is noon noumbre. Litil beestis with grete;
Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
26 schippis schulen passe there. This dragoun which thou hast formyd; for to scorne hym.
Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
27 Alle thingis abiden of thee; that thou yyue to hem meete in tyme.
Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
28 Whanne thou schalt yyue to hem, thei schulen gadere; whanne thou schalt opene thin hond, alle thingis schulen be fillid with goodnesse.
Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
29 But whanne thou schalt turne awey the face, thei schulen be disturblid; thou schalt take awei the spirit of them, and thei schulen faile; and thei schulen turne ayen in to her dust.
Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
30 Sende out thi spirit, and thei schulen be formed of the newe; and thou schalt renule the face of the erthe.
Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
31 The glorie of the Lord be in to the world; the Lord schal be glad in hise werkis.
HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
32 Which biholdith the erthe, and makith it to tremble; which touchith hillis, and tho smoken.
han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
33 I schal singe to the Lord in my lijf; Y schal seie salm to my God, as longe as Y am.
Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
34 Mi speche be myrie to him; forsothe Y schal delite in the Lord.
Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
35 Synneris faile fro the erthe, and wickid men faile, so that thei be not; my soule, blesse thou the Lord.
Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
