Psalms 103
1 `Of Dauid. Mi soule, blesse thou the Lord; and alle thingis that ben with ynne me, blesse his hooli name.
En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.
2 Mi soule, blesse thou the Lord; and nyle thou foryete alle the yeldyngis of him.
Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;
3 Which doith merci to alle thi wickidnessis; which heelith alle thi sijknessis.
Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;
4 Which ayenbieth thi lijf fro deth; which corowneth thee in merci and merciful doyngis.
Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;
5 Which fillith thi desijr in goodis; thi yongthe schal be renulid as the yongthe of an egle.
Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.
6 The Lord doynge mercies; and doom to alle men suffringe wrong.
Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.
7 He made hise weies knowun to Moises; hise willis to the sones of Israel.
Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.
8 The Lord is merciful doer, and merciful in wille; longe abidinge, and myche merciful.
Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.
9 He schal not be wrooth with outen ende; and he schal not thretne with outen ende.
Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.
10 He dide not to vs aftir oure synnes; nether he yeldide to vs aftir oure wickidnessis.
Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.
11 For bi the hiynesse of heuene fro erthe; he made strong his merci on men dredynge hym.
Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.
12 As myche as the eest is fer fro the west; he made fer oure wickidnessis fro vs.
Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.
13 As a fadir hath merci on sones, the Lord hadde merci on men dredynge him;
Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.
14 for he knewe oure makyng.
Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.
15 He bithouyte that we ben dust, a man is as hey; his dai schal flowre out so as a flour of the feeld.
En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.
16 For the spirit schal passe in hym, and schal not abide; and schal no more knowe his place.
När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.
17 But the merci of the Lord is fro with out bigynnyng, and til in to with outen ende; on men dredinge hym. And his riytfulnesse is in to the sones of sones;
Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,
18 to hem that kepen his testament. And ben myndeful of hise comaundementis; to do tho.
När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.
19 The Lord hath maad redi his seete in heuene; and his rewme schal be lord of alle.
Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.
20 Aungels of the Lord, blesse ye the Lord; ye myyti in vertu, doynge his word, to here the vois of hise wordis.
Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.
21 Alle vertues of the Lord, blesse ye the Lord; ye mynystris of hym that doen his wille.
Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.
22 Alle werkis of the Lord, blesse ye the Lord, in ech place of his lordschipe; my soule, blesse thou the Lord.
Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.
