Psalms 10
1 Lord, whi hast thou go fer awei? thou dispisist `in couenable tymes in tribulacioun.
Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
2 While the wickid is proud, the pore man is brent; thei ben taken in the counsels, bi whiche thei thenken.
Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
3 Forwhi the synnere is preisid in the desiris of his soule; and the wickid is blessid.
Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
4 The synnere `wraththide the Lord; vp the multitude of his ire he schal not seke.
Den ogudaktige säger i sitt högmod: "Han frågar icke därefter." "Det finnes ingen Gud", så äro alla hans tankar.
5 God is not in his siyt; hise weies ben defoulid in al tyme. God, thi domes ben takun awei fro his face; he schal be lord of alle hise enemyes.
Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
6 For he seide in his herte, Y schal not be moued, fro generacioun in to generacioun without yuel.
Han säger i sitt hjärta: "Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma."
7 `Whos mouth is ful of cursyng, and of bitternesse, and of gyle; trauel and sorewe is vndur his tunge.
Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
8 He sittith in aspies with ryche men in priuytees; to sle the innocent man.
Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
9 Hise iyen biholden on a pore man; he settith aspies in hid place, as a lioun in his denne. He settith aspies, for to rauysche a pore man; for to rauysche a pore man, while he drawith the pore man.
Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
10 In his snare he schal make meke the pore man; he schal bowe hym silf, and schal falle doun, whanne he hath be lord of pore men.
Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
11 For he seide in his herte, God hath foryete; he hath turned awei his face, that he se not in to the ende.
Han säger i sitt hjärta: "Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."
12 Lord God, rise thou vp, and thin hond be enhaunsid; foryete thou not pore men.
Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
13 For what thing terride the wickid man God to wraththe? for he seide in his herte, God schal not seke.
Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
14 Thou seest, for thou biholdist trauel and sorewe; that thou take hem in to thin hondis. The pore man is left to thee; thou schalt be an helpere to the fadirles and modirles.
Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
15 Al to-breke thou the arme of the synnere, and yuel willid; his synne schal be souyt, and it schal not be foundun.
Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
16 The Lord schal regne with outen ende, and in to the world of world; folkis, ye schulen perische fro the lond of hym.
Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
17 The Lord hath herd the desir of pore men; thin eere hath herd the makyng redi of her herte.
De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
18 To deme for the modirles `and meke; that a man `leie to no more to `magnyfie hym silf on erthe.
för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.
