Proverbs 9
1 Wisdom bildide an hous to him silf; he hewide out seuene pileris,
Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
2 he offride his slayn sacrifices, he medlide wijn, and settide forth his table.
Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
3 He sente hise handmaides, that thei schulden clepe to the tour; and to the wallis of the citee.
Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
4 If ony man is litil; come he to me. And wisdom spak to vnwise men,
"Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
5 Come ye, ete ye my breed; and drynke ye the wiyn, which Y haue medlid to you.
"Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
6 Forsake ye yong childhed, and lyue ye; and go ye bi the weyes of prudence.
Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
7 He that techith a scornere, doith wrong to him silf; and he that vndirnymmeth a wickid man, gendrith a wem to him silf.
(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
8 Nile thou vndirnyme a scornere; lest he hate thee. Vndirnyme thou a wise man; and he schal loue thee.
Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
9 Yyue thou occasioun to a wise man; and wisdom schal be encreessid to hym. Teche thou a iust man; and he schal haste to take.
Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
10 The bigynnyng of wisdom is the dreed of the Lord; and prudence is the kunnyng of seyntis.
HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
11 For thi daies schulen be multiplied bi me; and yeeris of lijf schulen be encreessid to thee.
Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
12 If thou art wijs; thou schalt be to thi silf, and to thi neiyboris. Forsothe if thou art a scornere; thou aloone schalt bere yuel.
Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena."
13 A fonned womman, and ful of cry, and ful of vnleueful lustis, and that kan no thing outirli,
En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
14 sittith in the doris of hir hous, on a seete, in an hiy place of the cite;
Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
15 to clepe men passinge bi the weie, and men goynge in her iournei.
för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
16 Who is a litil man `of wit; bowe he to me. And sche spak to a coward,
"Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
17 Watris of thefte ben swettere, and breed hid is swettere.
"Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt."
18 And wiste not that giauntis ben there; and the gestis `of hir ben in the depthis of helle. Sotheli he that schal be applied, ether fastned, to hir; schal go doun to hellis. For whi he that goith awei fro hir; schal be saued. (Sheol h7585)
han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ---- (Sheol h7585)
