Proverbs 7
1 Mi sone, kepe thou my wordis; and kepe myn heestis to thee. Sone, onoure thou the Lord, and thou schalt be `myyti; but outakun hym drede thou not an alien.
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Kepe thou myn heestis, and thou schalt lyue; and my lawe as the appil of thin iyen.
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Bynde thou it in thi fyngris; write thou it in the tablis of thin herte.
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Seie thou to wisdom, Thou art my sistir; and clepe thou prudence thi frendesse.
Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
5 That it kepe thee fro a straunge womman; and fro an alien womman, that makith hir wordis swete.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 For whi fro the wyndow of myn hous bi the latijs Y bihelde; and Y se litle children.
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 I biholde a yong man coward,
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 that passith bi the stretis, bisidis the corner; and he
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 goith niy the weie of hir hous in derk tyme, whanne the dai drawith to niyt, in the derknessis and myst of the nyyt.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 And lo! a womman, maad redi with ournement of an hoore to disseyue soulis, meetith hym, and sche is a ianglere, and goynge about,
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 and vnpacient of reste, and mai not stonde in the hous with hir feet;
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 and now without forth, now in stretis, now bisidis corneris sche `aspieth.
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 And sche takith, and kissith the yong man; and flaterith with wowynge cheer, and seith, Y ouyte sacrifices for heelthe;
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 to dai Y haue yolde my vowis.
"Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 Therfor Y yede out in to thi meetyng, and Y desiride to se thee; and Y haue founde thee.
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 Y haue maad my bed with coordis, Y haue arayed with tapetis peyntid of Egipt;
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 Y haue bispreynt my bed with myrre, and aloes, and canel.
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Come thou, be we fillid with tetis, and vse we collyngis that ben coueitid; til the dai bigynne to be cleer.
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 For myn hosebonde is not in his hows; he is goon a ful long weie.
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 He took with hym a bagge of money; he schal turne ayen in to his hous in the dai of ful moone.
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
21 Sche boonde hym with many wordis; and sche drow forth hym with flateryngis of lippis.
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 Anoon he as an oxe led to slayn sacrifice sueth hir, and as a ioli lomb and vnkunnynge; and the fool woot not, that he is drawun to bondys,
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 til an arowe perse his mawe. As if a brid hastith to the snare; and woot not, that it is don of the perel of his lijf.
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 Now therfor, my sone, here thou me; and perseyue the wordis of my mouth.
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Lest thi soule be drawun awei in the weies of hir; nether be thou disseyued in the pathis of hir.
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 For sche castide doun many woundid men; and alle strongeste men weren slayn of hir.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
