Proverbs 4
1 Sones, here ye the teching of the fadir; and perseiue ye, that ye kunne prudence.
Hörer, min barn, edars faders tuktan, och akter uppå, att I mågen lära och kloke varda;
2 Y schal yyue to you a good yifte; forsake ye not my lawe.
Ty jag gifver eder en god lärdom; öfvergifver icke min lag.
3 For whi and Y was the sone of my fadir, a tendir sone, and oon `gendride bifore my modir.
Ty jag var mins faders son, späd, och den endaste for mine moder.
4 And my fadir tauyte me, and seide, Thin herte resseyue my wordis; kepe thou myn heestis, and thou schalt lyue.
Och han lärde mig, och sade: Låt ditt hjerta anamma min ord; håll min bud, så får du lefva.
5 Welde thou wisdom, welde thou prudence; foryete thou not, nethir bowe thou awey fro the wordis of my mouth.
Anamma vishet, anamma förstånd; förgät icke, och vik icke ifrå mins muns tal.
6 Forsake thou not it, and it schal kepe thee; loue thou it, and it schal kepe thee.
Öfvergif henne icke, så skall hon behålla dig; älska henne, så skall hon bevara dig;
7 The bigynnyng of wisdom, welde thou wisdom; and in al thi possessioun gete thou prudence.
Ty vishetenes begynnelse är, när man gerna hörer henne, och hafver klokhetena kärare, än alla ägodelar.
8 Take thou it, and it schal enhaunse thee; thou schalt be glorified of it, whanne thou hast biclippid it.
Akta henne högt, så skall hon upphöja dig, och skall komma dig till äro, om du hafver henne kär.
9 It schal yyue encresyngis of graces to thin heed; and a noble coroun schal defende thee.
Hon skall ditt hufvud härliga pryda, och hedra dig med en dägelig krono.
10 Mi sone, here thou, and take my wordis; that the yeris of lijf be multiplied to thee.
Så hör, min son, och tag vid mitt tal, så skola din år mång varda.
11 Y schal schewe to thee the weie of wisdom; and Y schal lede thee bi the pathis of equyte.
Jag vill föra dig på vishetenes väg; jag vill leda dig på rätta stigen;
12 In to whiche whanne thou hast entrid, thi goyngis schulen not be maad streit; and thou schalt rennen, and schalt not haue hirtyng.
Så att, när du går, skall din gång icke varda dig tung, och när du löper, skall du icke stöta dig.
13 Holde thou teching, and forsake it not; kepe thou it, for it is thi lijf.
Anamma tuktan, öfvergif henne icke; bevara henne, ty hon är ditt lif.
14 Delite thou not in the pathis of wyckid men; and the weie of yuele men plese not thee.
Kom icke uppå de ogudaktigas stig, och träd icke uppå de ondas väg.
15 Fle thou fro it, and passe thou not therbi; bowe thou awei, and forsake it.
Låt fara honom, och gack icke på honom; vik ifrå honom, och gack framom.
16 For thei slepen not, `no but thei han do yuele; and sleep is rauyschid fro hem, no but thei han disseyued.
Ty de sofva icke, utan de hafva gjort illa, och gifva sig icke ro, utan de hafva gjort skada.
17 Thei eten the breed of vnpite, and drinken the wyn of wickidnesse.
Ty de föda sig af ogudaktigt bröd; och dricka af vrånghetenes vin.
18 But the path of iust men goith forth as liyt schynynge, and encreessith til to perfit dai.
Men de rättfärdigas stig skin såsom ett ljus, hvilket framgår, och lyser allt intill fullan dag.
19 The weie of wickid men is derk; thei witen not where thei schulen falle.
Men de ogudaktigas väg är såsom mörker, och de veta icke, hvar de fallande varda.
20 Mi sone, herkene thou my wordis; and bowe doun thin eeris to my spechis.
Min son, akta uppå min ord, och böj din öron till mitt tal.
21 Go not tho awei fro thyn iyen; kepe thou hem in the myddil of thin herte.
Låt dem icke komma ifrå din ögon; behåll dem i ditt hjerta.
22 For tho ben lijf to men fyndynge thoo, and heelthe `of al fleisch.
Ty de äro lif dem som finna dem, och helsosam deras hela kroppe.
23 With al keping kepe thin herte, for lijf cometh forth of it.
Bevara ditt hjerta med all flit; ty derutaf går lifvet.
24 Remoue thou a schrewid mouth fro thee; and backbitynge lippis be fer fro thee.
Låt bort ifrå dig en ond mun, och vrånga läppar låt långt vara ifrå dig.
25 Thin iyen se riytful thingis; and thin iyeliddis go bifore thi steppis.
Låt din ögon se rätt fram för sig, och din ögnalock se rätt fram för dig.
26 Dresse thou pathis to thi feet, and alle thi weies schulen be stablischid.
Låt din fot gå lika, så går du visst.
27 Bowe thou not to the riytside, nether to the leftside; turne awei thi foot fro yuel. For the Lord knowith the weies that ben at the riytside; but the weies ben weiward, that ben at the leftside. Forsothe he schal make thi goyngis riytful; and thi weies schulen be brouyt forth in pees.
Vik hvarken på högra eller på venstra sidona; vänd din fot ifrå det ondt är.
