Proverbs 3
1 Mi sone, foryete thou not my lawe; and thyn herte kepe my comaundementis.
Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;
2 For tho schulen sette to thee the lengthe of daies, and the yeeris of lijf, and pees.
Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.
3 Merci and treuthe forsake thee not; bynde thou tho to thi throte, and write in the tablis of thin herte.
Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;
4 And thou schalt fynde grace, and good teching bifore God and men.
Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.
5 Haue thou trist in the Lord, of al thin herte; and triste thou not to thi prudence.
Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;
6 In alle thi weies thenke thou on hym, and he schal dresse thi goyngis.
Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.
7 Be thou not wijs anentis thi silf; drede thou God, and go awei fro yuel.
Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är.
8 For whi helthe schal be in thi nawle, and moisting of thi boonys.
Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.
9 Onoure thou the Lord of thi catel, and of the beste of alle thi fruytis yyue thou to pore men;
Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;
10 and thi bernes schulen be fillid with abundaunce, and pressours schulen flowe with wiyn.
Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.
11 My sone, caste thou not awei the teching of the Lord; and faile thou not, whanne thou art chastisid of him.
Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;
12 For the Lord chastisith hym, whom he loueth; and as a fadir in the sone he plesith hym.
Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.
13 Blessid is the man that fyndith wisdom, and which flowith with prudence.
Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.
14 The geting therof is betere than the marchaundie of gold and of siluer; the fruytis therof ben the firste and clenneste.
Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.
15 It is preciousere than alle richessis; and alle thingis that ben desirid, moun not be comparisound to this.
Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.
16 Lengthe of daies is in the riythalf therof, and richessis and glorie ben in the lifthalf therof.
Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.
17 The weies therof ben feire weies, and alle the pathis therof ben pesible.
Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.
18 It is a tre of lijf to hem that taken it; and he that holdith it, is blessid.
Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;
19 The Lord foundide the erthe bi wisdom; he stablischide heuenes bi prudence.
Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.
20 The depthis of watris braken out bi his wisdom; and cloudis wexen togidere bi dewe.
Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.
21 My sone, these thingis flete not awey fro thin iyen; kepe thou my lawe, and my counsel;
Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.
22 and lijf schal be to thi soule, and grace `schal be to thi chekis.
Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.
23 Thanne thou schalt go tristili in thi weie; and thi foot schal not snapere.
Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.
24 If thou schalt slepe, thou schalt not drede; thou schalt reste, and thi sleep schal be soft.
Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;
25 Drede thou not bi sudeyne feer, and the powers of wickid men fallynge in on thee.
Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.
26 For the Lord schal be at thi side; and he schal kepe thi foot, that thou be not takun.
Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.
27 Nil thou forbede to do wel him that mai; if thou maist, and do thou wel.
Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.
28 Seie thou not to thi frend, Go, and turne thou ayen, and to morewe Y schal yyue to thee; whanne thou maist yyue anoon.
Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.
29 Ymagyne thou not yuel to thi freend, whanne he hath trist in thee.
Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.
30 Stryue thou not ayens a man with out cause, whanne he doith noon yuel to thee.
Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.
31 Sue thou not an vniust man, sue thou not hise weies.
Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;
32 For ech disseyuer is abhomynacioun of the Lord; and his speking is with simple men.
Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.
33 Nedinesse is sent of the Lord in the hous of a wickid man; but the dwelling places of iust men schulen be blessid.
Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.
34 He schal scorne scorneris; and he schal yyue grace to mylde men.
Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.
35 Wise men schulen haue glorie; enhaunsing of foolis is schenschipe.
De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.
