Proverbs 28
1 A wickid man fleeth, whanne no man pursueth; but a iust man as a lioun tristynge schal be with out ferdfulnesse.
Den ogudaktige flyr, och ingen jagar honom; men den rättfardige är frimodig, såsom ett ungt lejon.
2 For the synnes of the lond ben many princis therof; and for the wisdom of a man, and for the kunnyng of these thingis that ben seid, the lijf of the duyk schal be lengere.
För landsens synders skull varda många förvandlingar i Förstadömen; men för deras skull, som förståndige och förnuftige äro, blifva de länge.
3 A pore man falsli calengynge pore men, is lijk a grete reyn, wherynne hungur is maad redi.
En armling, som de fattiga oförrättar, är såsom väta, den fruktena förderfvar.
4 Thei that forsaken the lawe, preisen a wickid man; thei that kepen `the lawe, ben kyndlid ayens hym.
De som lagen öfvergifva, lofva den ogudaktiga; men de som bevara lagen, äro dem ogunstige.
5 Wickid men thenken not doom; but thei that seken the Lord, perseyuen alle thingis.
Onde menniskor akta intet uppå rätt; men de som efter Herran fråga, de akta uppå all ting.
6 Betere is a pore man goynge in his sympilnesse, than a riche man in schrewid weies.
Bättre är en fattig, den i sine fromhet vandrar, än en rik man, den i vrångom vägom går.
7 He that kepith the lawe, is a wijs sone; but he that fedith glotouns, schendith his fadir.
Den der lagen bevarar, han är ett förståndigt barn; men den som slösare uppehåller, han skämmer sin fader.
8 He that gaderith togidere richessis bi vsuris, and fre encrees, gaderith tho togidere ayens pore men.
Den sitt gods förmerar med ocker och vinning, han församlar det dem fattigom till nytto.
9 His preyer schal be maad cursid, that bowith awei his eere; that he here not the lawe.
Den sitt öra afvänder till att höra lagen, hans bön är en styggelse.
10 He that disseyueth iust men in an yuel weye, schal falle in his perisching; and iuste men schulen welde hise goodis.
Den som de fromma förförer in uppå en ond väg, han varder i sina grop fallandes; men de fromme skola det goda ärfva.
11 A ryche man semeth wijs to him silf; but a pore man prudent schal serche him.
En rik man tycker, att han är vis; men en fattig förståndig märker honom.
12 In enhaunsing of iust men is miche glorie; whanne wickid men regnen, fallyngis of men ben.
När de rättfärdige hafva öfverhandena, så går det ganska väl till; men när ogudaktige uppkomma, så varder en omvändning i folkena.
13 He that hidith hise grete trespassis, schal not be maad riytful; but he that knoulechith and forsakith tho, schal gete merci.
Den sina missgerning nekar, honom varder icke väl gångandes; men den henne bekänner och öfvergifver, han skall få barmhertighet.
14 Blessid is the man, which is euere dredeful; but he that is `harde of soule, schal falle in to yuel.
Säll är den som städse fruktar; men den som halsstyf är, han faller i olycko.
15 A rorynge lioun, and an hungry bere, is a wickid prince on a pore puple.
En ogudaktig, som öfver ett fattigt folk regerar, han är ett rytande lejon, och en girig björn.
16 A duyk nedi of prudence schal oppresse many men bi fals chalenge; but the daies of hym that hatith aueryce, schulen be maad longe.
När en Förste utan förstånd är, så sker mycken orätt; men den der girighet hatar, han skall länge lefva.
17 No man susteyneth a man that falsly chalengith the blood of a man, if he fleeth `til to the lake.
En menniska, som uppå ens själs blod orätt gör, han varder icke behållen, det han än i kulona fore.
18 He that goith simpli, schal be saaf; he that goith bi weiward weies, schal falle doun onys.
Den der i fromhet vandrar, han blifver vid sig; men den en ond väg går, han måste engång falla.
19 He that worchith his lond, schal be fillid with looues; he that sueth ydelnesse, schal be fillid with nedynesse.
Den sin åker brukar, han skall få bröd nog; men den der far efter att gå fåfäng, han skall få fattigdom nog.
20 A feithful man schal be preisid myche; but he that hastith to be maad riche, schal not be innocent.
En trofast man varder mycket välsignad; men den der fiker efter att varda rik, han skall icke oskyldig blifva.
21 He that knowith a face in doom, doith not wel; this man forsakith treuthe, yhe, for a mussel of breed.
Anse personen är icke godt; ty han gjorde väl illa för ett stycke bröd.
22 A man that hastith to be maad riche, and hath enuye to othere men; woot not that nedinesse schal come on hym.
Den som hastar efter rikedom, och är nidsk, han vet icke, att honom skall nöd uppåkomma.
23 He that repreueth a man, schal fynde grace aftirward at hym; more than he that disseyueth bi flateryngis of tunge.
Den ena mennisko straffar, han skall sedan ynnest finna, mer än den der smekrar.
24 He that withdrawith ony thing fro his fadir and fro his modir, and seith that this is no synne, is parcener of a manquellere.
Den som tager ifrå fader eller moder, och säger: Det är icke synd; han är förderfvarens stallbroder.
25 He that auauntith hym silf, and alargith, reisith stryues; but he that hopith in the Lord, schal be sauyd.
En högmodig man uppväcker träto; men den som förlåter sig uppå Herran, han varder fet.
26 He that tristith in his herte, is a fool; but he that goith wiseli,
Den sig uppå sitt hjerta förlåter, han är en dåre; men den som går med vishet, han skall friad varda.
27 schal be preysid. He that yyueth to a pore man, schal not be nedi; he that dispisith `a pore man bisechynge, schal suffre nedynesse.
Den som den fattiga gifver, honom skall intet fattas; men den som sin ögon afvänder, med honom skall det fast tillbakagå.
28 Whanne vnpitouse men risen, men schulen be hid; whanne tho `vnpitouse men han perischid, iust men schulen be multiplied.
När de ogudaktige uppkomma, så förgömmer sig folket; men när de förgås, så varda de rättfärdige månge.
