Proverbs 26
1 As snow in somer, and reyn in heruest; so glorie is vnsemeli to a fool.
Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2 For whi as a brid fliynge ouer to hiy thingis, and a sparowe goynge in to vncerteyn; so cursing brouyt forth with out resonable cause schal come aboue in to sum man.
Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3 Beting to an hors, and a bernacle to an asse; and a yerde in the bak of vnprudent men.
Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4 Answere thou not to a fool bi his foli, lest thou be maad lijk hym.
Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5 Answere thou a fool bi his fooli, lest he seme to him silf to be wijs.
Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6 An haltinge man in feet, and drinkinge wickidnesse, he that sendith wordis by a fonned messanger.
Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7 As an haltinge man hath faire leggis in veyn; so a parable is vnsemeli in the mouth of foolis.
Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8 As he that casteth a stoon in to an heep of mercurie; so he that yyueth onour to an vnwijs man.
Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9 As if a thorn growith in the hond of a drunkun man; so a parable in the mouth of foolis.
Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10 Doom determyneth causis; and he that settith silence to a fool, swagith iris.
En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11 As a dogge that turneth ayen to his spuyng; so is an vnprudent man, that rehersith his fooli.
Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12 Thou hast seyn a man seme wijs to hym silf; an vnkunnyng man schal haue hope more than he.
Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13 A slow man seith, A lioun is in the weie, a liounnesse is in the foot pathis.
Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14 As a dore is turned in his hengis; so a slow man in his bed.
Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15 A slow man hidith hise hondis vndur his armpit; and he trauelith, if he turneth tho to his mouth.
Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16 A slow man semeth wysere to hym silf, than seuene men spekynge sentensis.
Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17 As he that takith a dogge bi the eeris; so he that passith, and is vnpacient, and is meddlid with the chiding of anothir man.
Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18 As he is gilti, that sendith speris and arowis in to deth;
Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19 so a man that anoieth gilefuli his frend, and whanne he is takun, he schal seie, Y dide pleiynge.
är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
20 Whanne trees failen, the fier schal be quenchid; and whanne a priuy bacbitere is withdrawun, stryues resten.
När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21 As deed coolis at quic coolis, and trees at the fier; so a wrathful man reisith chidyngis.
Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22 The wordis of a pryuei bacbitere ben as symple; and tho comen til to the ynneste thingis of the herte.
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23 As if thou wolt ourne a vessel of erthe with foul siluer; so ben bolnynge lippis felouschipid with `the werste herte.
Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24 An enemy is vndirstondun bi hise lippis, whanne he tretith giles in the herte.
En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25 Whanne he `makith low his vois, bileue thou not to hym; for seuene wickidnessis ben in his herte.
Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26 The malice of hym that hilith hatrede gilefuli, schal be schewid in a counsel.
Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27 He that delueth a diche, schal falle in to it; and if a man walewith a stoon, it schal turne ayen to hym.
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28 A fals tunge loueth not treuth; and a slidir mouth worchith fallyngis.
En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
