Proverbs 24
1 Sue thou not yuele men, desire thou not to be with hem.
Följ icke onda menniskor, och begär icke att vara när dem.
2 For the soule of hem bithenkith raueyns, and her lippis speken fraudis.
Ty deras hjerta står efter skada, och deras läppar råda till ondt.
3 An hous schal be bildid bi wisdom, and schal be maad strong bi prudence.
Genom vishet varder ett hus bygdt, och genom förstånd vid magt hållet.
4 Celeris schulen be fillid in teching, al riches preciouse and ful fair.
Genom skickelig hushållning varda husen full med allahanda kosteliga och härliga rikedomar.
5 A wijs man is strong, and a lerned man is stalworth and miyti.
En vis man är stark, och en förnuftig man är mägtig af krafter.
6 For whi batel is bigunnun with ordenaunce, and helthe schal be, where many counsels ben.
Ty med råd måste man örlig föra; och der månge rådgifvare äro, der är segren.
7 Wisdom is hiy to a fool; in the yate he schal not opene his mouth.
Vishet är dem galna allt för hög; han tör icke upplåta sin mun i portenom.
8 He that thenkith to do yuels, schal be clepid a fool.
Den sig sjelfvom skada gör, honom kallar man väl en hufvudskalk.
9 The thouyte of a fool is synne; and a bacbitere is abhomynacioun of men.
Ens dåras tanke är synd, och en bespottare är en styggelse för menniskomen.
10 If thou that hast slide, dispeirist in the dai of angwisch, thi strengthe schal be maad lesse.
Den är icke stark, som i nödene icke fast är.
11 Delyuere thou hem, that ben led to deth; and ceesse thou not to delyuere hem, that ben drawun to deth.
Hjelp dem som man döda vill, och drag dig icke undan för dem som man dräpa vill.
12 If thou seist, Strengthis suffisen not; he that is biholdere of the herte, vndirstondith, and no thing disseyueth the kepere of thi soule, and he schal yelde to a man bi hise werkis.
Säger du: Si, vi förståt intet; menar du, att den der hjertan vet, märker det icke; och den der på själena akt hafver, känner det icke; och lönar menniskone efter hennes gerningar?
13 Mi sone, ete thou hony, for it is good; and an honycomb ful swete to thi throte.
Ät, min son, hannog, ty det är godt; och hannogskaka är söt i dinom hals.
14 `So and the techyng of wisdom is good to thi soule; and whanne thou hast founde it, thou schalt haue hope in the laste thingis, and thin hope schal not perische.
Alltså lär vishetena för dina själ; när du finner henne, så varder det framdeles väl gåendes, och ditt hopp skall icke fåfängt vara.
15 Aspie thou not, and seke not wickidnesse in the hous of a iust man, nether waste thou his reste.
Vakta icke, såsom en ogudaktig, uppå dens rättfärdigas hus; förspill icke hans hvilo.
16 For a iust man schal falle seuene sithis in the dai, and schal rise ayen; but wickid men schulen falle in to yuele.
Ty en rättfärdig faller sju resor, och står åter upp; men de ogudaktige falla uti olycko.
17 Whanne thin enemye fallith, haue thou not ioye; and thin herte haue not ful out ioiyng in his fal;
Gläd dig icke öfver dins oväns fall, och ditt hjerta fröjde sig icke öfver hans olycka.
18 lest perauenture the Lord se, and it displese hym, and he take awei his ire fro hym.
Herren måtte det se, och honom det illa behaga, och vända sina vrede ifrå honom.
19 Stryue thou not with `the worste men, nether sue thou wickid men.
Vredgas icke öfver den onda, och haf icke nit öfver de ogudaktiga.
20 For whi yuele men han not hope of thingis to comynge, and the lanterne of wickid men schal be quenchid.
Ty den onde hafver intet till hoppandes, och de ogudaktigas lykta skall utslockna.
21 My sone, drede thou God, and the kyng; and be thou not medlid with bacbiteris.
Min son, frukta Herran och Konungen, och blanda dig icke ibland de upproriska.
22 For her perdicioun schal rise togidere sudenli, and who knowith the fal of euer either?
Ty deras förderf skall med hast uppstiga; och ho vet, när begges olycka kommer?
23 Also these thingis that suen ben to wise men. It is not good to knowe a persoone in doom.
Detta kommer ock ifrå de visa. Anse personen i domenom är icke godt.
24 Puplis schulen curse hem, that seien to a wickid man, Thou art iust; and lynagis schulen holde hem abhomynable.
Den som till den ogudaktiga säger: Du äst from; honom banna menniskorna, och folket hatar honom.
25 Thei that repreuen iustli synners, schulen be preisid; and blessing schal come on hem.
Men de som straffa honom, de behaga väl; och en rik välsignelse kommer öfver dem.
26 He that answerith riytful wordis, schal kisse lippis.
Ett redeligit svar är såsom ett ljuft kyssande.
27 Make redi thi werk with outforth, and worche thi feelde dilygentli, that thou bilde thin hous aftirward.
Beställ din ärende ute, och bruka din åker; sedan bygg ditt hus.
28 Be thou not a witnesse with out resonable cause ayens thi neiybore; nether flatere thou ony man with thi lippis.
Var icke vittne utan sak emot din nästa, och bedrag icke med dinom mun.
29 Seie thou not, As he dide to me, so Y schal do to him, and Y schal yelde to ech man aftir his werk.
Säg icke: Såsom man gör mig, så vill jag göra igen, och vedergälla hvarjom och enom hans gerning.
30 I passide bi the feeld of a slow man, and bi the vyner of a fonned man; and, lo!
Jag gick framom dens latas åker, och om dens galnas vingård;
31 nettlis hadden fillid al, thornes hadden hilid the hiyere part therof, and the wal of stoonys with out morter was distried.
Och si, der var icke annat än nässlor på, och stod full med tistel, och muren var omkullfallen.
32 And whanne Y hadde seyn this thing, Y settide in myn herte, and bi ensaumple Y lernyde techyng.
Då jag det såg, lade jag det på hjertat, och skådade, och lärde deraf.
33 Hou longe slepist thou, slow man? whanne schalt thou ryse fro sleep? Sotheli thou schalt slepe a litil, thou schalt nappe a litil, thou schalt ioyne togidere the hondis a litil, to take reste;
Du vill ännu något litet sofva, och ännu något litet sömnig vara, och ännu litet sammanlägga händerna till att hvila;
34 and thi nedynesse as a currour schal come to thee, and thi beggerie as an armed man.
Men din armod skall komma dig, såsom en vandrare, och din fattigdom, såsom en väpnad man.
