Proverbs 22
1 Betere is a good name, than many richessis; for good grace is aboue siluer and gold.
Rykte är kosteligare än stor rikedom; och ynnest bättre än silfver och guld.
2 A riche man and a pore man metten hem silf; the Lord is worchere of euer eithir.
Rike och fattige måste vara ibland hvarannan; Herren hafver gjort dem alla.
3 A felle man seeth yuel, and hidith him silf; and an innocent man passid, and he was turmentid bi harm.
Den kloke ser det onda, och tager sig vara; de oförnuftige löpa igenom, och få skada.
4 The ende of temperaunce is the drede of the Lord; richessis, and glorye, and lijf.
Der man lider i Herrans fruktan, der är rikedom, ära och lif.
5 Armuris and swerdis ben in the weie of a weiward man; but the kepere of his soule goith awey fer fro tho.
Spjut och snaror äro på dens vrångas väg; men den som drager sig der långt ifrå, han bevarar sitt lif.
6 It is a prouerbe, A yong wexynge man bisidis his weie, and whanne he hath wexe elde, he schal not go awei fro it.
Såsom man vän ett barn, så låter det icke af, då det gammalt varder.
7 A riche man comaundith to pore men; and he that takith borewyng, is the seruaunt of the leenere.
Den rike råder öfver de fattiga, och den som borgar, han är hans träl som lånar.
8 He that sowith wickidnes, schal repe yuels; and the yerde of his yre schal be endid.
Den som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås.
9 He that is redi to merci, schal be blessid; for of his looues he yaf to a pore man. He that yyueth yiftis, schal gete victorie and onour; forsothe he takith awei the soule of the takeris.
Ett mildt öga varder välsignadt; ty han gifver af sitt bröd dem fattiga.
10 Caste thou out a scornere, and strijf schal go out with hym; and causis and dispisyngis schulen ceesse.
Drif ut bespottaren, så kommer kifvet bort; så vänder igen träta och smälek.
11 He that loueth the clennesse of herte, schal haue the kyng a freend, for the grace of hise lippis.
Den som ett trofast hjerta hafver, och täckeliga talar, hans vän är Konungen.
12 The iyen of the Lord kepen kunnyng; and the wordis of a wickid man ben disseyued.
Herrans ögon bevara godt råd; men föraktarens ord omstörter han.
13 A slow man schal seie, A lioun is withoutforth; Y schal be slayn in the myddis of the stretis.
Den late säger: Ett lejon är ute; jag måtte varda dräpen på gatone.
14 The mouth of an alien womman is a deep diche; he to whom the Lord is wrooth, schal falle in to it.
Ens skökos mun är en djup grop; dem Herren ogunstig är, han faller deruti.
15 Foli is boundun togidere in the herte of a child; and a yerde of chastisyng schal dryue it awey.
Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifver den långt ifrå honom.
16 He that falsli chalengith a pore man, to encreesse hise owne richessis, schal yyue to a richere man, and schal be nedi.
Den som den fattiga orätt gör, på det hans gods må mycket varda, han skall ock gifva enom rikom, och fattig varda.
17 My sone, bowe doun thin eere, and here thou the wordis of wise men; but sette thou the herte to my techyng.
Böj din öron, och hör de visas ord, och lägg uppå hjertat mina läro.
18 That schal be fair to thee, whanne thou hast kept it in thin herte, and it schal flowe ayen in thi lippis.
Ty det skall väl bekomma dig, om du dem när dig behåller; och de skola tillsammans genom din mun väl lyckas.
19 That thi trist be in the Lord; wherfor and Y haue schewid it to thee to dai.
Att ditt hopp skall vara intill Herran, måste jag dig om sådant dagliga förmana.
20 Lo! Y haue discryued it in thre maneres, in thouytis and kunnyng,
Hafver jag icke margfaldeliga skrifvit dig före, med råd och läro;
21 that Y schulde schewe to thee the sadnesse and spechis of trewthe; to answere of these thingis to hem, that senten thee.
På det jag skulle visa dig en vissan grund till sanningena, att du måtte kunna rätteliga svara dem som dig sända?
22 Do thou not violence to a pore man, for he is pore; nethir defoule thou a nedi man in the yate.
Beröfva icke den fattiga, ändock han fattig är; och undertryck icke den elända i portenom.
23 For the Lord schal deme his cause, and he schal turmente hem, that turmentiden his soule.
Ty Herren skall handla deras sak, och skall förtrycka deras förtryckare.
24 Nyle thou be freend to a wrathful man, nether go thou with a wood man;
Gif dig icke i sällskap med en vredsam man, och håll dig icke intill en grym man;
25 lest perauenture thou lerne hise weies, and take sclaundir to thi soule.
Att du tilläfventyrs icke lärer hans väg, och får dine själs förargelse.
26 Nyle thou be with hem that oblischen her hondis, and that proferen hem silf borewis for dettis; for if he hath not wherof he schal restore,
Var icke när dem som sina hand förpligta, och för skuld i borgan gå.
27 what of cause is, that thou take awei hilyng fro thi bed?
Ty om du icke hafver till att betala, så tager man dina säng bort under dig.
28 Go thou not ouer the elde markis, whiche thi faders han set.
För icke tillbaka de förra råmärke, som dine fäder gjort hafva.
29 Thou hast seyn a man smert in his werk; he schal stonde bifore kyngis, and he schal not be bifor vnnoble men.
Ser du en man endigan i sin ärende, han skall stå för Konungenom; och skall icke stå för de oädla.
