Proverbs 15
1 A soft answere brekith ire; an hard word reisith woodnesse.
Ett mjukt svar stillar vrede; men ett hårdt ord kommer harm åstad.
2 The tunge of wise men ourneth kunnyng; the mouth of foolis buylith out foli.
De visas tunga gör lärdomen ljuflig; de dårars mun utsputar alltid galenskap.
3 In ech place the iyen of the Lord biholden good men, and yuel men.
Herrans ögon skåda i all rum, både onda och goda.
4 A plesaunt tunge is the tre of lijf; but the tunge which is vnmesurable, schal defoule the spirit.
En helsosam tunga är lifsens trä; men en lögnaktig gör hjertans sorg.
5 A fool scorneth the techyng of his fadir; but he that kepith blamyngis, schal be maad wisere. Moost vertu schal be in plenteuouse riytfulnesse; but the thouytis of wickid men schulen be drawun vp bi the roote.
En dåre lastar sins faders tuktan; men den som tager vid straff, han varder klok.
6 The hous of a iust man is moost strengthe; and disturbling is in the fruitis of a wickid man.
Uti dens rättfärdigas hus äro ägodelar nog; men uti dens ogudaktigas tilldrägt är förderf.
7 The lippis of wise men schulen sowe abrood kunnyng; the herte of foolis schal be vnlijc.
De visas mun utströr god råd; men de dårars hjerta är icke så.
8 The sacrifices of wickyd men ben abhomynable to the Lord; avowis of iust men ben plesaunt.
Dens ogudaktigas offer är Herranom en styggelse; men de frommas bön är honom behagelig.
9 The lijf of the vnpitouse man is abhomynacioun to the Lord; he that sueth riytfulnesse, schal be loued of the Lord.
Dens ogudaktigas väg är Herranom en styggelse; men den der far efter rättfärdighet, han varder älskad.
10 Yuel teching is of men forsakinge the weie of lijf; he that hatith blamyngis, schal die.
Det är en ond tuktan, öfvergifva vägen; och den der straff hatar, han måste dö.
11 Helle and perdicioun ben open bifor the Lord; hou myche more the hertis of sones of men. (Sheol h7585)
Helvete och förderf är för Herranom; huru mycket mer menniskornas hjerta? (Sheol h7585)
12 A man ful of pestilence loueth not hym that repreueth him; and he goith not to wyse men.
En bespottare älskar icke den honom straffar, och går icke till den visa.
13 A ioiful herte makith glad the face; the spirit is cast doun in the morenyng of soule.
Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte; men när hjertat bekymradt är, så faller ock modet.
14 The herte of a wijs man sekith techyng; and the mouth of foolis is fed with vnkunnyng.
Ett klokt hjerta handlar visliga; men de öfverdådige dårar regera dårliga.
15 Alle the daies of a pore man ben yuele; a sikir soule is a contynuel feeste.
En bedröfvad menniska hafver aldrig en god dag; men ett godt mod är ett dageligit gästabåd.
16 Betere is a litil with the drede of the Lord, than many tresouris and vnfillable.
Bättre är något lite med Herrans fruktan, än en stor skatt med oro.
17 It is betere to be clepid to wortis with charite, than with hatrede to a calf maad fat.
Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.
18 A wrathful man reisith chidyngis; he that is pacient, swagith chidyngis reisid.
En sticken man kommer träto åstad; men en tålig man stillar kif.
19 The weie of slow men is an hegge of thornes; the weie of iust men is with out hirtyng.
Dens latas väg är full med törne; men de frommas väg är väl slät.
20 A wise sone makith glad the fadir; and a fonned man dispisith his modir.
En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder.
21 Foli is ioye to a fool; and a prudent man schal dresse hise steppis.
Enom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom.
22 Thouytis ben distried, where no counsel is; but where many counseleris ben, tho ben confermyd.
De anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande.
23 A man is glad in the sentence of his mouth; and a couenable word is best.
Det är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit.
Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är. (Sheol h7585)
25 The Lord schal distrie the hows of proude men; and he schal make stidefast the coostis of a widewe.
Herren skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso.
26 Iuele thouytis is abhomynacioun of the Lord; and a cleene word moost fair schal be maad stidfast of hym.
De argas anslog äro Herranom en styggelse; men ett skäligit tal är täckt.
27 He that sueth aueryce, disturblith his hous; but he that hatith yiftis schal lyue. Synnes ben purgid bi merci and feith; ech man bowith awei fro yuel bi the drede of the Lord.
Men girige förstörer sitt eget hus; men den som mutor hatar, han skall lefva.
28 The soule of a iust man bithenkith obedience; the mouth of wickid men is ful of yuelis.
Dens rättfärdigas hjerta betänker, hvad svaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt.
29 The Lord is fer fro wickid men; and he schal here the preyers of iust men.
Herren är långt ifrå de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer han.
30 The liyt of iyen makith glad the soule; good fame makith fat the boonys.
Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt ryckte gör benen fet.
31 The eere that herith the blamyngis of lijf, schal dwelle in the myddis of wise men.
Det öra, som hörer lifsens straff, det skall bo ibland de visa.
32 He that castith awei chastisyng, dispisith his soule; but he that assentith to blamyngis, is pesible holdere of the herte.
Den som icke låter sig aga, han gör sig sjelf till intet; men den som straff hörer han varder klok.
33 The drede of the Lord is teching of wisdom; and mekenesse goith bifore glorie.
Herrans fruktan är en tuktan till vishet, och förr än man till äro kommer, måste man lida.
