Proverbs 12
1 He that loueth chastisyng, loueth kunnyng; but he that hatith blamyngis, is vnwijs.
Den sig gerna straffa låter, han varder klok; men den der ostraffad vara vill, han blifver en dåre.
2 He that is good, schal drawe to hym silf grace of the Lord; but he that tristith in hise thouytis, doith wickidli.
Den der from är, honom vederfars tröst af Herranom; men en ond man varder förkastad.
3 A man schal not be maad strong by wyckidnesse; and the root of iust men schal not be moued.
Ett ogudaktigt väsende främjar menniskona intet; men dens rättfärdigas rot skall blifva.
4 A diligent womman is a coroun to hir hosebond; and rot is in the boonys of that womman, that doith thingis worthi of confusioun.
En idog qvinna är sins mans krona; men en oidog är såsom var i hans ben.
5 The thouytis of iust men ben domes; and the counselis of wickid men ben gileful.
De rättfärdigas tankar äro redelige; men de ogudaktigas anslag äro bedrägeri.
6 The wordis of wickid men setten tresoun to blood; the mouth of iust men schal delyuere hem.
De ogudaktigas anslag vakta efter blod; men de frommas mun friar dem.
7 Turne thou wickid men, and thei schulen not be; but the housis of iust men schulen dwelle perfitli.
De ogudaktige skola varda omstörte, och icke mer vara till; men dens rättfärdigas hus blifver beståndandes.
8 A man schal be knowun bi his teching; but he that is veyn and hertles, schal be open to dispising.
Ett godt råd varder (dock på ändalyktene) lofvadt; men arg list kommer på skam.
9 Betere is a pore man, and sufficient to him silf, than a gloriouse man, and nedi of breed.
Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd.
10 A iust man knowith the soulis of hise werk beestis; but the entrailis of wickid men ben cruel.
Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt.
11 He that worchith his lond, schal be fillid with looues; but he that sueth idilnesse, is moost fool. He that is swete, lyueth in temperaunces; and in hise monestyngis he forsakith dispisyngis.
Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre.
12 The desir of a wickid man is the memorial of worste thingis; but the roote of iust men schal encreesse.
Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt.
13 For the synnes of lippis `falling doun neiyeth to an yuel man; but a iust man schal scape fro angwisch.
Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest.
14 Of the fruyt of his mouth ech man schal be fillid with goodis; and bi the werkis of hise hondis it schal be yoldun to him.
Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva.
15 The weie of a fool is riytful in hise iyen; but he that is wijs, herith counsels.
Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis.
16 A fool schewith anoon his ire; but he that dissymelith wrongis, is wijs.
En dåre beviser sina vrede snarliga; men den der smälek fördöljer, han är vis.
17 He that spekith that, that he knowith, is a iuge of riytfulnesse; but he that lieth, is a gileful witnesse.
Den som sannfärdig är, han säger hvad rätt är; men ett falskt vittne bedrager.
18 A man is that bihetith, and he is prickid as with the swerd of conscience; but the tunge of wise men is helthe.
Den der ovarliga talar, han stinger såsom ett svärd; men de visas tunga är helsosam.
19 The lippe of treuthe schal be stidfast with outen ende; but he that is a sudeyn witnesse, makith redi the tunge of leesyng.
En sannfärdig mun består evigliga; men en falsk tunga består icke länge.
20 Gile is in the herte of hem that thenken yuels; but ioye sueth hem, that maken counsels of pees.
De som något ondt råda, bedraga sig sjelfva; men de som tillfrid råda, de skola glädja sig deraf.
21 What euere bifallith to a iust man, it schal not make hym sori; but wickid men schulen be fillid with yuel.
Dem rättfärdiga varder intet ondt vederfarandes; men de ogudaktige skola med olycko fulla varda.
22 False lippis is abhominacioun to the Lord; but thei that don feithfuli, plesen him.
Falske munnar äro Herranom en styggelse; men de som troliga handla, de behaga honom väl.
23 A fel man hilith kunnyng; and the herte of vnwise men stirith foli.
En vis man gör icke mycket af sin klokhet; men de dårars hjerta utropar sin dårskap.
24 The hond of stronge men schal haue lordschip; but the hond that is slow, schal serue to tributis.
En trifven hand skall varda väldig; men den som som lat är, hon måste skatt gifva.
25 Morenynge in the herte of a iust man schal make hym meke; and he schal be maad glad bi a good word.
Sorg i hjertana kränker; men ett vänligit ord fröjdar.
26 He that dispisith harm for a frend, is a iust man; but the weie of wickid men schal disseyue hem.
Den rättfärdige hafver bättre än hans näste; men de ogudaktigas väg förförer dem.
27 A gileful man schal not fynde wynnyng; and the substaunce of man schal be the prijs of gold.
Enom latom lyckas icke hans handel; men en trifven menniska varder rik.
28 Lijf is in the path of riytfulnesse; but the wrong weie leedith to deeth.
På rättom väg är lif, och på farnom stig är ingen död.
