Proverbs 11
1 A gileful balaunce is abhominacioun anentis God; and an euene weiyte is his wille.
Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.
2 Where pride is, there also dispising schal be; but where meeknesse is, there also is wisdom.
Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.
3 The simplenesse of iust men schal dresse hem; and the disseyuyng of weiward men schal destrie hem.
Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.
4 Richessis schulen not profite in the dai of veniaunce; but riytfulnesse schal delyuere fro deth.
Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.
5 The riytfulnesse of a simple man schal dresse his weie; and a wickid man schal falle in his wickidnesse.
Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.
6 The riytfulnesse of riytful men schal delyuere hem; and wickid men schulen be takun in her aspiyngis.
De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.
7 Whanne a wickid man is deed, noon hope schal be ferther; and abidyng of bisy men schal perische.
När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.
8 A iust man is delyuered from angwisch; and a wickid man schal be youun for hym.
Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.
9 A feynere bi mouth disseyueth his freend; but iust men schulen be deliuered bi kunnyng.
Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.
10 A citee schal be enhaunsid in the goodis of iust men; and preysyng schal be in the perdicioun of wickid men.
En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.
11 A citee schal be enhaunsid bi blessing of iust men; and it schal be distried bi the mouth of wickid men.
Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.
12 He that dispisith his freend, is nedi in herte; but a prudent man schal be stille.
Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.
13 He that goith gilefuli, schewith priuetees; but he that is feithful, helith the priuetee of a freend.
En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.
14 Where a gouernour is not, the puple schal falle; but helthe `of the puple is, where ben many counsels.
Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.
15 He that makith feith for a straunger, schal be turmentid with yuel; but he that eschewith snaris, schal be sikur.
Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.
16 A graciouse womman schal fynde glorie; and stronge men schulen haue richessis.
Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.
17 A merciful man doith wel to his soule; but he that is cruel, castith awei, yhe, kynnesmen.
En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.
18 A wickid man makith vnstable werk; but feithful mede is to hym, that sowith riytfulnesse.
De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.
19 Merci schal make redi lijf; and the suyng of yuels `schal make redi deth.
Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.
20 A schrewid herte is abhomynable to the Lord; and his wille is in hem, that goen symply.
Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.
21 Thouy hond be in the hond, an yuel man schal not be innocent; but the seed of iust men schal be sauyd.
Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.
22 A goldun `sercle, ether ryng, in the `nose thrillis of a sowe, a womman fair and fool.
En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.
23 The desir of iust men is al good; abiding of wickid men is woodnesse.
De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.
24 Sum men departen her owne thingis, and ben maad richere; other men rauyschen thingis, that ben not hern, and ben euere in nedynesse.
Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.
25 A soule that blessith, schal be maad fat; and he that fillith, schal be fillid also.
Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.
26 He that hidith wheete `in tyme, schal be cursid among the puplis; but blessyng schal come on the heed of silleris.
Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.
27 Wel he risith eerli, that sekith good thingis; but he that is a serchere of yuels, schal be oppressid of tho.
Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.
28 He that tristith in hise richessis, schal falle; but iust men schulen buriowne as a greene leef.
Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.
29 He that disturblith his hows, schal haue wyndis in possessioun; and he that is a fool, schal serue a wijs man.
Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara.
30 The fruyt of a riytful man is the tre of lijf; and he that takith soulis, is a wijs man.
Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda.
31 If a iust man receyueth in erthe, how miche more an vnfeithful man, and synnere.
Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?
