Mark 14
1 Pask and the feest of therf looues was after twei daies. And the hiyest preestis and scribis souyten, hou thei schulden holde hym with gile, and sle.
Två dagar därefter var det påsk och det osyrade brödets högtid. Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att gripa honom med list och döda honom.
2 But thei seiden, Not in the feeste dai, lest perauenture a noyse were maad among the puple.
De sade nämligen: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»
3 And whanne he was at Betanye, in the hous of Symount leprous, and restide, a womman cam, that hadde a boxe of alabastre of precious oynement spikenard; and whanne the boxe of alabastre was brokun, sche helde it on his heed.
Men när han var i Betania, i Simon den spetälskes hus, och där låg till bords, kom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med smörjelse av dyrbar äkta nardus. Och hon bröt sönder flaskan och göt ut smörjelsen över hans huvud.
4 But there weren summe that beren it heuyli with ynne hem silf, and seiden, Wher to is this losse of oynement maad?
Några som voro där blevo då misslynta och sade till varandra: »Varför skulle denna smörjelse förspillas?
5 For this oynement myyte haue be seld more than for thre hundrid pens, and be youun to pore men. And thei groyneden ayens hir.
Man hade ju kunnat sälja den för mer än tre hundra silverpenningar och giva dessa åt de fattiga.» Och de talade hårda ord till henne.
6 But Jhesus seide, Suffre ye hir; what be ye heuy to hir? sche hath wrouyt a good werk in me.
Men Jesus sade: »Låten henne vara. Varför oroen I henne? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.
7 For euermore ye schulen haue pore men with you, and whanne ye wolen, ye moun do wel to hem; but ye schulen not euer more haue me.
De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och närhelst I viljen kunnen I göra dem gott, men mig haven I icke alltid.
8 Sche dide that that sche hadde; sche cam bifore to anoynte my bodi in to biriyng.
Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i förväg smort min kropp såsom en tillredelse till min begravning.
9 Treuli Y seie to you, where euer this gospel be prechid in al the world, and that that `this womman hath don, schal be told in to mynde of hym.
Och sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»
10 And Judas Scarioth, oon of the twelue, wente to the hiyest prestis, to bitraye hym to hem.
Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till översteprästerna och ville förråda honom åt dem.
11 And thei herden, and ioyeden, and bihiyten to yyue hym money. And he souyt hou he schulde bitraye hym couenabli.
När de hörde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en summa penningar. Sedan sökte han efter tillfälle att förråda honom, då lägligt var.
12 And the firste dai of therf looues, whanne thei offriden pask, the disciplis seyn to hym, Whidir `wilt thou that we go, and make redi to thee, that thou ete the pask?
På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, sade hans lärjungar till honom: »Vart vill du att vi skola gå och reda till, så att du kan äta påskalammet?»
13 And he sendith tweyn of hise disciplis, and seith to hem, Go ye in to the citee, and a man berynge a galoun of watir schal meete you; sue ye hym.
Då sände han åstad två av sina lärjungar och sade till dem: »Gån in i staden; där skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom.
14 And whidur euer he entrith, seie ye to the lord of the hous, That the maister seith, Where is myn etynge place, where Y schal ete pask with my disciplis?
Och sägen till husbonden i det hus där han går in: 'Mästaren frågar: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
15 And he schal schewe to you a grete soupyng place arayed, and there make ye redi to vs.
Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, tillredd och ordnad för måltid; reden till åt oss där.»
16 And hise disciplis wenten forth, and camen in to the citee, and founden as he hadde seid to hem; and thei maden redy the pask.
Och lärjungarna begåvo sig i väg och kommo in i staden och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
17 And whanne the euentid was come, he cam with the twelue.
När det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.
18 And whanne thei saten `at the mete, and eeten, Jhesus seide, Treuli Y seie to you, that oon of you that etith with me, schal bitray me.
Och medan de lågo till bords och åto, sade Jesus: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig, 'den som äter med mig'.»
19 And thei bigunnen to be sori, and to seie to hym, ech bi hem silf, Whether Y?
Då begynte de bedrövas och fråga honom, den ene efter den andre: »Icke är det väl jag?»
20 Which seide to hem, Oon of twelue that puttith the hoond with me in the platere.
Och han sade till dem: »Det är en av de tolv, den som jämte mig doppar i fatet.
21 And sotheli mannus sone goith, as it is writun of hym; but wo to that man, by whom mannus sone schal be bitrayed. It were good to hym, yf thilke man hadde not be borun.
Ja, Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»
22 And while thei eeten, Jhesus took breed, and blessid, and brak, and yaf to hem, and seide, Take ye; this is my bodi.
Medan de nu åto, tog han ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt dem och sade: »Tagen detta; detta är min lekamen.»
23 And whanne he hadde take the cuppe, he dide thankyngis, and yaf to hem, and alle dronken therof.
Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och de drucko alla därav.
24 And he seide to hem, This is my blood of the newe testament, which schal be sched for many.
Och han sade till dem: »Detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många.
25 Treuli Y seye to you, for now Y schal not drynke of this fruyt of vyne, in to that dai whane Y schal drynke it newe in the rewme of God.
Sannerligen säger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt i Guds rike.»
26 And whanne the ympne was seid, thei wenten out in to the hil of Olyues.
När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.
27 And Jhesus seide to hem, Alle ye schulen be sclaundrid in me in this nyyt; for it is writun, Y schal smyte the scheepherde, and the scheep of the flok schulen be disparplid.
Då sade Jesus till dem: »I skolen alla komma på fall; ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren skola förskingras.'
28 But aftir that Y schal rise ayen, Y schal go bifor you in to Galilee.
Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»
29 And Petir seide to hym, Thouy alle schulen be sclaundrid, but not Y.
Då svarade Petrus honom: »Om än alla andra komma på fall, så skall dock jag det icke.»
30 And Jhesus seide to hym, Treuli Y seie to thee, that to dai bifore that the cok in this niyt crowe twies, thou schalt thries denye me.
Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: Redan i denna natt, förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.»
31 But he seide more, Thouy it bihoueth, that Y die togider with thee, Y schal not forsake thee. And in lijk maner alle seiden.
Då försäkrade han ännu ivrigare: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra. Och de kommo till ett ställe som kallades Getsemane.
32 And thei camen in to a place, whos name is Gethsamany. And he seide to hise disciplis, Sitte ye here, while Y preye.
Då sade han till sina lärjungar: »Bliven kvar här, medan jag beder.»
33 And he took Petir and James and Joon with hym, and bigan to drede, and to be anoyed.
Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte bäva och ängslas.
34 And he seide to hem, My soule is soreweful to the deeth; abide ye here, and wake ye with me.
Och han sade till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken.»
35 And whanne he was gon forth a litil, he felde doun on the erthe, and preiede, that if it myyte be, that the our schulde passe fro hym.
Därefter gick han litet längre bort och föll ned på jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad.
36 And he seide, Abba, fadir, alle thingis ben possible to thee, bere ouer fro me this cuppe; but not that Y wole, but that thou wolt, be don.
Och han sade: »Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!»
37 And he cam, and foond hem slepynge. And he seide to Petir, Symount, slepist thou? myytist thou not wake with me oon our?
Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Simon, sover du? Förmådde du då icke vaka en kort stund?
38 Wake ye, and `preie ye, that ye entre not in to temptacioun; for the spirit is redi, but the fleische is sijk.
Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»
39 And eftsoone he yede, and preiede, and seide the same word;
Och han gick åter bort och bad och sade samma ord.
40 and turnede ayen eftsoone, and foond hem slepynge; for her iyen weren heuyed. And thei knewen not, what thei schulden answere to hym.
När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom.
41 And he cam the thridde tyme, and seide to hem, Slepe ye now, and reste ye; it suffisith. The hour is comun; lo! mannus sone schal be bitraied in to the hondis of synful men.
För tredje gången kom han tillbaka och sade då till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Det är nog. Stunden är kommen. Människosonen skall nu bliva överlämnad i syndarnas händer.
42 Rise ye, go we; lo! he that schal bitraye me is nyy.
Stån upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära.»
43 And yit while he spak, Judas Scarioth, oon of the twelue, cam, and with him miche puple with swerdis and staues, sent fro the hiyest prestis, and the scribis, and fro the eldre men.
Och i detsamma, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en folkskara med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärde och de äldste.
44 And his traytour hadde youun to hem a tokene, and seide, Whom euer Y kisse, he it is; holde ye hym, and lede ye warli.
Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa och föra bort under säker bevakning.»
45 And whanne he cam, anoon he came to hym, and seide, Maistir; and he kisside hym.
Och när han nu kom dit, trädde han strax fram till honom och sade: »Rabbi!» och kysste honom häftigt.
46 And thei leiden hondis on hym, and helden hym.
Då grepo de Jesus och togo honom fången.
47 But oon of the men that stoden aboute, drowy out a swerd, and smoot the seruaunt of the hiyest preest, and kittide of his eere.
Men en av dem som stodo där bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
48 And Jhesus answeride, and seide to hem, As to a theef ye han gon out with swerdis and staues, to take me?
Och Jesus talade till dem och sade: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig.
49 Dai bi dai Y was among you, and tauyte in the temple, and ye helden not me; but that the scripturis be fulfillid.
Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju fullbordas.»
50 Thanne alle hise disciplis forsoken hym, and fledden.
Då övergåvo de honom alla och flydde.
51 But a yong man, clothid with lynnun cloth on the bare, suede hym; and thei helden hym.
Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i ett linnekläde, som var kastat över blotta kroppen; honom grepo de.
52 And he lefte the lynnyn clothing, and fleiy nakid awei fro hem.
Men han lämnade linneklädet kvar och flydde undan naken.
53 And thei ledden Jhesu to the hiyest preest. And alle the prestis and scribis and eldere men camen togidir.
Så förde de nu Jesus bort till översteprästen, och där församlade sig alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärde.
54 But Petir suede hym afer in to the halle of the hiyest preest. And he sat with the mynystris, and warmede hym at the fier.
Och Petrus följde honom på avstånd ända in på översteprästens gård; där satt han sedan tillsammans med tjänarna och värmde sig vid elden.
55 And the hiyest prestis, and al the counsel, souyten witnessyng ayens Jhesu to take hym to the deeth; but thei founden not.
Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; men de funno intet.
56 For manye seiden fals witnessyng ayens hym, and the witnessyngis weren not couenable.
Ty väl vittnade många falskt mot honom, men vittnesbörden stämde icke överens.
57 And summe risen vp, and baren fals witnessyng ayens hym,
Och några stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:
58 and seiden, For we `han herd hym seiynge, Y schal vndo this temple maad with hondis, and aftir the thridde dai Y schal bilde another not maad with hondis.
»Vi hava själva hört honom säga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som är gjort med händer, och skall sedan på tre dagar bygga upp ett annat, som icke är gjort med händer.'»
59 And the witnessyng `of hem was not couenable.
Men icke ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens.
60 And the hiyest prest roos vp in to the myddil, and axide Jhesu, and seide, Answerist thou no thing to tho thingis that ben put ayens thee of these?
Då stod översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus och sade: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»
61 But he was stille, and answeride no thing. Eftsoone the hiyest prest axide hym, and seide to hym, Art thou Crist, the sone of the blessid God?
Men han teg och svarade intet. Åter frågade översteprästen honom och sade till honom: »Är du Messias, den Högtlovades Son?»
62 And Jhesus seide to hym, Y am; and ye schulen se mannus sone sittynge on the riythalf of the vertu of God, and comynge in the cloudis of heuene.
Jesus svarade: »Jag är det. Och I skolen få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar.»
63 And the hiyest preest torente hise clothis, and seide, What yit dissiren we witnessis?
Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad behöva vi mer några vittnen?
64 Ye han herd blasfemye. What semeth to you? And thei alle condempneden hym to be gilti of deeth.
I hörden hädelsen. Vad synes eder?» Då dömde de alla honom skyldig till döden.
65 And summe bigunnen to bispete hym, `and to hile his face, and to smite hym with buffetis, and seie to hym, Areede thou. And the mynystris beeten hym with strokis.
Och några begynte spotta på honom; och sedan de hade höljt över hans ansikte, slogo de honom på kinderna med knytnävarna och sade till honom: »Profetera.» Också rättstjänarna slogo honom på kinderna.
66 And whanne Petir was in the halle bynethen, oon of the damesels of the hiyest prest cam.
Medan nu Petrus befann sig därnere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor dit.
67 And whanne sche hadde seyn Petir warmynge hym, sche bihelde hym, and seide, And thou were with Jhesu of Nazareth.
Och när hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: »Också du var med nasaréen, denne Jesus.»
68 And he denyede, and seide, Nethir Y woot, nethir Y knowe, what thou seist. And he wente without forth bifor the halle; and anoon the cok crewe.
Men han nekade och sade: »Jag varken vet eller förstår vad du menar.» Sedan gick han ut på den yttre gården.
69 And eftsoone whanne another damesel hadde seyn hym, sche bigan to seye to men that stoden aboute, That this is of hem.
När tjänstekvinnan då fick se honom där, begynte hon åter säga till dem som stodo bredvid: »Denne är en av dem.»
70 And he eftsoone denyede. And aftir a litil, eftsoone thei that stoden nyy, seiden to Petir, Verili thou art of hem, for thou art of Galilee also.
Då nekade han åter. Litet därefter sade återigen de som stodo där bredvid till Petrus: »Förvisso är du en av dem; du är ju också en galilé.»
71 But he bigan to curse and to swere, For Y knowe not this man, whom ye seien.
Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den man som I talen om.»
72 And anoon eftsoones the cok crew. And Petir bithouyte on the word that Jhesus hadde seide to hym, Bifor the cok crowe twies, thries thou schalt denye me. And he bigan to wepe.
Och i detsamma gol hanen för andra gången. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.» Och han brast ut i gråt. Se Silverpenning i Ordförklaringarna.
