< Luke 9 >
1 And whanne the twelue apostlis weren clepid togidir, Jhesus yaf to hem vertu and power on alle deuelis, and that thei schulden heele sijknessis.
Sedan kallade Jesus tillhopa de tolf, och gaf dem magt och våld öfver alla djeflar, och att de sjukdomar bota kunde;
2 And he sente hem for to preche the kyngdom of God, and to heele sijk men.
Och sände dem ut till att predika Guds rike, och göra de sjuka helbregda;
3 And he seide to hem, No thing take ye in the weie, nether yerde, ne scrippe, nether breed, ne money, and nether haue ye two cootis.
Och sade till dem: Tager intet med eder till vägs, icke käpp, eller skräppo, icke bröd, icke penningar; hafver ej heller två kjortlar.
4 And in to what hous that ye entren, dwelle ye there, and go ye not out fro thennus.
Och i hvad hus I ingån, der blifver, tilldess I dragen dädan.
5 And who euer resseyuen not you, go ye out of that citee, and schake ye of the poudir of youre feet in to witnessyng on hem.
Och hvilke icke anamma eder, så går ut af den staden, och skudder ock stoftet af edra fötter, till vittnesbörd öfver dem.
6 And thei yeden forth, and wenten aboute bi castels, prechynge and helynge euery where.
Och de gingo ut, och vandrade omkring i byarna, predikade Evangelium, och gjorde helbregda allestäds.
7 And Eroude tetrak herde alle thingis that weren don of hym, and he doutide,
Då fick Herodes Tetrarcha höra allt det som bedrefs af honom, och honom begynte misshaga; ty det sades af somligom, att Johannes var uppstånden af döda;
8 for that it was seide of sum men, that Joon was risen fro deth; and of summen, that Elie hadde apperid; but of othere, that oon of the elde prophetis was risun.
Af somligom, att Elias var uppenbarad; af somligom, att någor Prophet af de gamla var uppstånden.
9 And Eroude seide, Y haue biheedid Joon; and who is this, of whom Y here siche thingis? And he souyte to se hym.
Och Herodes sade: Johannem hafver jag halshuggit; men ho är denne, der jag sådant af hörer? Och begärade se honom.
10 And the apostlis turneden ayen, and tolden to hym alle thingis that thei hadden don. And he took hem, and wente bisidis in to a desert place, that is Bethsada.
Och Apostlarna kommo igen, och förtäljde honom allt det de gjort hade. Då tog han dem med sig, och gick afsides uti ena ödemark, som ligger vid den staden, som kallas Bethsaida.
11 And whanne the puple knewen this, thei folewiden hym. And he resseyuede hem, and spak to hem of the kyngdom of God; and he heelide hem that hadden neede of cure.
Då folket det förnam, kommo de efter honom; och han undfick dem, och talade med dem om Guds rike, och gjorde dem helbregda, som det behöfde.
12 And the dai bigan to bowe doun, and the twelue camen, and seiden to hym, Leeue the puple, that thei go, and turne in to castels and townes, that ben aboute, that thei fynde mete, for we ben here in a desert place.
Men dagen begynte varda framliden; då gingo de tolf fram, och sade till honom: Låt folket ifrå dig, att de gå uti köpstäderna, och nästa bygdena, der de måga gästa, och finna mat; ty vi äre här i ödemarkene.
13 And he seide to hem, Yue ye to hem to ete. And thei seiden, Ther ben not to vs mo than fyue looues and twei fischis, but perauenture that we go, and bie meetis to al this puple.
Han sade till dem: Gifver I dem äta. Då sade de: Vi hafve icke flera bröd än fem, och två fiskar; utan att vi gå bort, och köpe mat till allt detta folket.
14 And the men weren almost fyue thousynde. And he seide to hise disciplis, Make ye hem sitte to mete bi cumpanyes, a fifti to gidir.
Och voro de icke långt ifrå femtusend män. Då sade han till sina Lärjungar: Låter dem sätta sig ned, i hvart matskapet femtio.
15 And thei diden so, and thei maden alle men sitte to mete.
Och de gjorde så, och läto dem alla sätta sig ned.
16 And whanne he hadde take the fyue looues and twei fischis, he biheeld in to heuene, and blesside hem, and brak, and delide to hise disciplis, that thei schulden sette forth bifor the cumpanyes.
Då tog han de fem bröd och de två fiskar; upplyfte sin ögon i himmelen, tackade deröfver, bröt och fick Lärjungarna, att de skulle sedan läggat fram för folket.
17 And alle men eeten, and weren fulfillid; and that that lefte to hem of brokun metis was takun vp, twelue cofyns.
Och de åto alle, och vordo mätte. Sedan vardt upptaget det som dem öfverlopp, tolf korgar fulle med stycker.
18 And it was don, whanne he was aloone preiynge, hise disciplis weren with hym, and he axide hem, and seide, Whom seien the puple that Y am?
Och det begaf sig, då han var allena i sina böner, voro ock någre hans Lärjungar med honom; dem frågade han, och sade: Hvem säga folket mig vara?
19 And thei answeriden, and seiden, Joon Baptist, othir seien Elie, and othir seien, o profete of the formere is risun.
Då svarade de, och sade: Johannes Döparen; somlige Elias, och somlige, att någon Prophet af de gamla är uppstånden.
20 And he seide to hem, But who seien ye that Y am? Symount Petir answeride, and seide, The Crist of God.
Då sade han till dem: Hvem sägen då I mig vara? Svarade Petrus, och sade: Du äst Guds Christ.
21 And he blamynge hem comaundide that thei schulden seie to no man,
Och han hotade dem, och förböd, att de skulle det någrom säga;
22 and seide these thingis, For it bihoueth mannus sone to suffre many thingis, and to be repreued of the elder men, and of the princis of prestis, and of scribis, and to be slayn, and the thridde dai to rise ayen.
Och sade: Menniskones Son måste mycket lida, och bortkastas af de äldsta, och öfversta Presterna, och Skriftlärda, och dräpas, och tredje dagen uppstå igen.
23 And he seide to alle, If ony wole come aftir me, denye he hym silf, and take he his cross euery dai, and sue he me.
Sade han ock till dem alla: Hvilken mig efterfölja vill, han vedersäge sig sjelf, och tage sitt kors på sig hvar dag, och följe mig.
24 For he that wole make his lijf saaf schal leese it; and he that leesith his lijf for me, schal make it saaf.
Ty den, som vill behålla sitt lif, han skall mista det; och ho som mister sitt lif för mina skull, han skall det behålla.
25 And what profitith it to a man, if he wynne al the world, and leese hymsilf, and do peiryng of him silf.
Och hvad kommer det menniskone till godo, om hon vunne hela verldena, och förtappar sig sjelf, eller gör skada på sig sjelf?
26 For who so schameth me and my wordis, mannus sone schal schame hym, whanne he cometh in his maieste, and of the fadris, and of the hooli aungels.
Hvilken som blyges vid mig och min ord, vid honom skall ock menniskones Son blygas, då han kommer i sin, och sins Faders, och de heliga Änglars härlighet.
27 And Y seie to you, verily ther ben summe stondynge here, whiche schulen not taste deeth, til thei seen the rewme of God.
Men jag säger eder förvisso, att någre äro af dem som här stå, de der icke skola smaka döden, tilldess de få se Guds rike.
28 And it was don aftir these wordis almest eiyte daies, and he took Petre and James and Joon, and he stiede in to an hil, to preye.
Så begaf det sig, vid åtta dagar efter dessa orden, att han tog till sig Petrum, och Johannem, och Jacobum; och gick upp på ett berg till att bedja.
29 And while he preiede, the licnesse of his cheer was chaungid, and his clothing was whit schynynge.
Och vid han bad, vardt hans ansigte förvandladt, och hans klädnad var hvit och skinande.
30 And lo! two men spaken with hym,
Och si, två män talade med honom, som voro Moses och Elias;
31 and Moises and Helie weren seen in maieste; and thei sayn his goyng out, which he schulde fulfille in Jerusalem.
Och syntes i härlighet, och talade om hans afgång, som han fullborda skulle i Jerusalem.
32 And Petre, and thei that weren with hym, weren heuy of sleep, and thei wakynge saien his majeste, and the twey men that stoden with hym.
Men Petrus, och de med honom voro, förtyngdes af sömn; då de uppvaknade, sågo de hans klarhet, och de två män stå när honom.
33 And it was don, whanne thei departiden fro hym, Petir seide to Jhesu, Comaundour, it is good that we be here, and make we here thre tabernaclis, oon to thee, and oon to Moises, and oon to Elie. And he wiste not what he schulde seie.
Och det begaf sig, då de gingo ifrå honom, sade Petrus till Jesum: Mästar, oss är godt här vara; låt oss göra tre hyddor, en till dig, och en till Mosen, och en till Eliam; och visste icke hvad han sade.
34 But while he spak these thingis, a cloude was maad, and ouerschadewide hem; and thei dredden, whanne thei entriden in to the cloude.
Och vid han så sade, kom en sky, och kringskyggde dem; och de vordo förfärade, vid de vordo invefvade i skyn.
35 And a vois was maad out of the cloude, and seide, This is my derworth sone, here ye hym.
Och en röst hördes utu skynom, den der sade: Denne är min älskelige Son; honom hörer.
36 And while the vois was maad, Jhesu was foundun aloone. And thei weren stille, and to no man seiden in tho daies ouyt of tho thingis, that thei hadden seyn.
Och i det samma rösten hördes, funno de Jesum vara allena. Och de tigde, och förkunnade ingom, i de dagar, något af det de sett hade.
37 But it was doon in the dai suynge, whanne thei camen doun of the hil, myche puple mette hem.
Så hände sig dagen derefter, då de gingo ned af berget, mötte honom mycket folk.
38 And lo! a man of the cumpany criede, and seide, Maister, Y biseche thee, biholde my sone, for Y haue no mo; and lo!
Och si, en man af folket ropade, och sade: Mästar, jag beder dig, se till min son; ty han är mitt enda barn.
39 a spirit takith hym, and sudenli he crieth, and hurtlith doun, and to-drawith hym with fome, and vnneth he goith awei al to-drawynge hym.
Si, anden begriper honom, och straxt ropar han; och han sliter honom, så att han fradgas; och han far med nöd ifrå honom, då han honom slitit hafver.
40 And Y preiede thi disciplis, that thei schulden caste hym out, and thei myyten not.
Och jag bad dina Lärjungar, att de skulle utdrifva honom; och de kunde icke.
41 And Jhesus answerde and seide to hem, A! vnfeithful generacioun and weiward, hou long schal Y be at you, and suffre you? brynge hidur thi sone.
Då svarade Jesus, och sade: O! du otrogna och genstörtiga slägte, huru länge skall jag vara när eder, och lida eder? Haf din son hit.
42 And whanne he cam nyy, the deuel hurtlide hym doun, and to-braidide hym. And Jhesus blamyde `the vnclene spirit, and heelide the child, and yeldide him to his fadir.
Och vid han nu framgick, ref och slet djefvulen honom. Men Jesus näpste den orena andan, och gjorde pilten helbregda, och fick honom sinom fader igen.
43 And alle men wondriden greetli in the gretnesse of God. And whanne alle men wondriden in alle thingis that he dide, he seide to hise disciplis,
Och alle vordo förskräckte öfver Guds härlighet. Då alle undrade på allt det han gjorde, sade han till sina Lärjungar:
44 Putte ye these wordis in youre hertis, for it is to come, that mannus sone be bitrayed in to the hondis of men.
Fatter dessa orden uti edor öron, ty det skall ske, menniskones Son varder öfverantvardad i menniskors händer.
45 And thei knewen not this word, and it was hid bifor hem, that thei feeliden it not; and thei dredden to axe hym of this word.
Men de förstodo icke detta ordet; och det var fördoldt för dem, att de det icke kunde förstå; och de fruktade att fråga honom om det ordet.
46 But a thouyt entride in to hem, who of hem schulde be grettest.
Och kom ibland dem en tanke, hvilkendera skulle störst vara.
47 And Jhesu, seynge the thouytis of the herte of hem, took a child, and settide hym bisidis hym;
Då Jesus såg deras hjertas tankar, tog han ett barn, och ställde det när sig;
48 and seide to hem, Who euer resseyueth this child in my name, resseyueth me; and who euer resseyueth me, resseiueth him that sente me; for he that is leest among you alle, is the grettest.
Och sade till dem: Hvilken som anammar detta barnet i mitt Namn, han anammar mig; och den mig anammar, han anammar honom, som mig sändt hafver; men den der minst är ibland eder alla, han skall vara störst.
49 And Joon answeride and seide, Comaundoure, we sayn a man castynge out feendis in thi name, and we han forbedun hym, for he sueth not thee with vs.
Då svarade Johannes, och sade: Mästar, vi sågom en, som utdref djeflar under ditt Namn, och vi förbödom honom det; efter det han icke följer med oss.
50 And Jhesus seide to hym, Nyle ye forbede, for he that is not ayens vs, is for vs.
Sade Jesus till honom: Förbjuder honom intet; ty den der icke emot oss är, han är med oss.
51 And it was don, whanne the daies of his takyng vp weren fulfillid, he settide faste his face, to go to Jerusalem,
Och det begaf sig, då tiden fullbordad var, att han skulle hädantagen varda, vände han sitt ansigte till att fara åt Jerusalem.
52 and sente messangeris bifor his siyt. And thei yeden, and entriden in to a citee of Samaritans, to make redi to hym.
Och han sände båd framför sig; de gingo, och kommo intill en stad, som de Samariter uti bodde, att de skulle reda för honom.
53 And thei resseyueden not hym, for the face `was of hym goynge in to Jerusalem.
Och de undfingo honom intet; ty han hade vändt sitt ansigte till att draga till Jerusalem.
54 And whanne James and Joon, hise disciplis, seyn, thei seiden, Lord, wolt thou that we seien, that fier come doun fro heuene, and waste hem?
Då hans Lärjungar, Jacobus och Johannes, det sågo, sade de: Herre, vill du, så vilje vi säga, att elden måtte komma ned af himmelen, och förtära dem, såsom ock Elias gjorde?
55 And he turnede, and blamyde hem, and seide, Ye witen not, whos spiritis ye ben;
Men Jesus vände sig om, och näpste dem, sägandes: I veten icke, hvars andas I ären;
56 for mannus sone cam not to leese mennus soulis, but to saue. And thei wenten in to another castel.
Ty menniskones Son är icke kommen till att förderfva menniskornas själar, utan till att frälsa dem. Och de gingo dädan uti en annan by.
57 And it was don, whanne thei walkeden in the weie, a man seide to hym, Y schal sue thee, whidur euer thou go.
Och det begaf sig, vid de gingo på vägen, sade en till honom: Jag vill följa dig, hvart du går, Herre.
58 And Jhesus seide to hym, Foxis han dennes, and briddis of the eir han nestis, but mannus sone hath not where he reste his heed.
Sade Jesus till honom: Räfvarna hafva kulor, och foglarna under himmelen näste; men menniskones Son hafver icke, der han kan luta sitt hufvud till.
59 And he seide to another, Sue thou me. And he seide, Lord, suffre me first to go, and birie my fadir.
Men han sade till en annan: Följ mig. Då sade han: Herre, låt mig först gå bort, och begrafva min fader.
60 And Jhesus seide to hym, Suffre that deede men birie hir deede men; but go thou, and telle the kyngdom of God.
Då sade Jesus till honom: Låt de döda begrafva sina döda; men du, gack, och förkunna Guds rike.
61 And another seide, Lord, Y schal sue thee, but first suffre me to leeue `alle thingis that ben at hoom.
En annar sade: Herre, jag vill följa dig; men låt mig först gå, och skilja mig ifrå dem som i mitt hus äro.
62 And Jhesus seide to hym, No man that puttith his hoond to the plouy, and biholdynge bacward, is able to the rewme of God.
Sade Jesus till honom: Hvilken som sätter sin hand till plogen, och ser tillbaka, han är icke beqväm för Guds rike.