Luke 5
1 And it was don, whanne the puple cam fast to Jhesu, to here the word of God, he stood bisidis the pool of Genasereth,
Då nu en gång folket, för att höra Guds ord, trängde sig inpå honom där han stod vid Gennesarets sjö,
2 and saiy two bootis stondynge bisidis the pool; and the fischeris weren go doun, and waischiden her nettis.
fick han se två båtar ligga vid sjöstranden; men de som fiskade hade gått i land och höllo på att skölja sina nät.
3 And he wente vp in to a boot, that was Symoundis, and preiede hym to lede it a litil fro the loond; and he seet, and tauyte the puple out of the boot.
Då steg han i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut något litet från land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket från båten.
4 And as he ceesside to speke, he seide to Symount, Lede thou in to the depthe, and slake youre nettis to take fisch.
Och när han hade slutat att tala, sade han till Simon: »Lägg ut på djupet; och kasten där ut edra nät till fångst.»
5 And Symount answeride, and seide to hym, Comaundoure, we traueliden al the nyyt, and token no thing, but in thi word Y schal leye out the net.
Då svarade Simon och sade: »Mästare, vi hava arbetat hela natten och fått intet; men på ditt ord vill jag kasta ut näten.»
6 And whanne thei hadden do this thing, thei closiden togidir a greet multitude of fischis; and her net was brokun.
Och när de hade gjort så, fingo de en stor hop fiskar i sina nät; och näten gingo sönder.
7 And thei bikenyden to felawis, that weren in anothir boot, that thei schulden come, and helpe hem. And thei camen, and filliden bothe the bootis, so that thei weren almost drenchid.
Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten, att dessa skulle komma och hjälpa dem. Och de kommo och fyllde upp båda båtarna, så att de begynte sjunka.
8 And whanne Symount Petir saiy this thing, he felde doun to the knees of Jhesu, and seide, Lord, go fro me, for Y am a synful man.
När Simon Petrus såg detta, föll han ned för Jesu knän och sade: »Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa.»
9 For he was on ech side astonyed, and alle that weren with hym, in the takyng of fischis whiche thei token.
Ty för detta fiskafänges skull hade han och alla som voro med honom betagits av häpnad,
10 Sotheli in lijk maner James and Joon, the sones of Zebedee, that weren felowis of Symount Petre. And Jhesus seide to Symount, Nyle thou drede; now fro this tyme thou schalt take men.
jämväl Jakob och Johannes, Sebedeus' söner, som deltogo med Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: »Frukta icke; härefter skall du fånga människor.»
11 And whanne the bootis weren led vp to the loond, thei leften alle thingis, and thei sueden hym.
Och de förde båtarna i land och lämnade alltsammans och följde honom.
12 And it was don, whanne he was in oon of the citees, lo! a man ful of lepre; and seynge Jhesu felle doun on his face, and preyede hym, and seide, Lord, if thou wolt, thou maist make me clene.
Och medan han var i en av städerna, hände sig, att där kom en man som var full av spetälska. När denne fick se Jesus, föll han ned på sitt ansikte och bad honom och sade: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.»
13 And Jhesus held forth his hoond, and touchide hym, and seide, Y wole, be thou maad cleene. And anoon the lepre passide awei fro hym.
Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: »Jag vill; bliv ren.» Och strax vek spetälskan ifrån honom.
14 And Jhesus comaundide to hym, that he schulde seie to no man; But go, schewe thou thee to a preest, and offre for thi clensyng, as Moises bad, in to witnessyng to hem.
Och han förbjöd honom att omtala detta för någon, men tillade: »Gå åstad och visa dig för prästen och frambär för din rening ett offer, såsom Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.»
15 And the word walkide aboute the more of hym; and myche puple camen togidere, to here, and to be heelid of her siknessis.
Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folk samlade sig för att höra honom och för att bliva botade från sina sjukdomar.
16 And he wente in to desert, and preiede.
Men han drog sig undan till öde trakter och bad.
17 And it was don in oon of the daies, he sat, and tauyte; and there weren Farisees sittynge, and doctouris of the lawe, that camen of eche castel of Galilee, and of Judee, and of Jerusalem; and the vertu of the Lord was to heele sike men.
Nu hände sig en dag, då han undervisade folket, att där sutto några fariséer och laglärare -- sådana hade nämligen kommit dit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem -- och Herrens kraft verkade, så att sjuka blevo botade av honom.
18 And lo! men beren in a bed a man that was sijk in the palsye, and thei souyten to bere hym in, and sette bifor hym.
Då kommo några män dit med en lam man, som de buro på en säng; och de försökte komma in med honom för att lägga honom ned framför Jesus.
19 And thei founden not in what partie thei schulden bere hym in, for the puple, `and thei wenten on the roof, and bi the sclattis thei leeten hym doun with the bed, in to the myddil, bifor Jhesus.
Men då de för folkets skull icke kunde finna något annat sätt att komma in med honom stego de upp på taket och släppte honom tillika med sängen ned genom tegelbeläggningen, mitt ibland dem, framför Jesus.
20 And whanne Jhesu saiy the feith of hem, he seide, Man, thi synnes ben foryouun to thee.
När han såg deras tro, sade han: »Min vän, dina synder äro dig förlåtna.»
21 And the scribis and Farisees bigunnen to thenke, seiynge, Who is this, that spekith blasfemyes? who may foryyue synnes, but God aloone?
Då begynte de skriftlärde och fariséerna tänka så: »Vad är denne för en, som talar så hädiska ord? Vem kan förlåta synder utom Gud allena?»
22 And as Jhesus knewe the thouytis of hem, he answeride, and seide to hem, What thenken ye yuele thingis in youre hertes?
Men Jesus förnam deras tankar och svarade och sade till dem: »Vad är det I tänken i edra hjärtan?
23 What is liyter to seie, Synnes ben foryouun to thee, or to seie, Rise vp, and walke?
Vilket är lättare att säga: 'Dina synder äro dig förlåtna' eller att säga: 'Stå upp och gå'?
24 But that ye wite, that mannus sone hath power in erthe to foryyue synnes, he seide to the sijk man in palesie, Y seie to thee, ryse vp, take thi bed, and go in to thin hous.
Men för att I skolen veta, att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så säger jag dig» (och härmed vände han sig till den lame): »Stå upp, tag din säng och gå hem.»
25 And anoon he roos vp bifor hem, and took the bed in which he lay, and wente in to his hous, and magnyfiede God.
Då stod han strax upp i deras åsyn och tog sängen, som han hade legat på, och gick hem, prisande Gud.
26 And greet wondur took alle, and thei magnyfieden God; and thei weren fulfillid with greet drede, and seiden, For we han seyn merueilouse thingis to dai.
Och de grepos alla av bestörtning och prisade Gud; och de sade, fulla av häpnad: »Vi hava i dag sett förunderliga ting.»
27 And after these thingis Jhesus wente out, and saiy a pupplican, Leuy bi name, sittynge at the tolbothe. And he seide to hym, Sue thou me;
Sedan begav han sig därifrån. Och han fick se en publikan, vid namn Levi, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.»
28 and whanne he hadde left alle thingis, he roos vp, and suede hym.
Då lämnade han allt och stod upp och följde honom.
29 And Leuy made to hym a greet feeste in his hous; and ther was a greet cumpanye of pupplicans, and of othere that weren with hem, sittynge at the mete.
Och Levi gjorde i sitt hus ett stort gästabud för honom; och en stor hop publikaner och andra voro bordsgäster där jämte dem.
30 And Farisees and the scribis of hem grutchiden, and seiden to hise disciplis, Whi eten ye and drynken with pupplicans and synful men?
Men fariséerna -- särskilt de skriftlärde bland dem -- knorrade mot hans lärjungar och sade: »Huru kunnen I äta och dricka med publikaner och syndare?»
31 And Jhesus answeride, and seide to hem, Thei that ben hoole han no nede to a leche, but thei that ben sijke;
Då svarade Jesus och sade till dem: »De är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka.
32 for Y cam not to clepe iuste men, but synful men to penaunce.
Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare, till bättring.
33 And thei seiden to hym, Whi the disciplis of Joon fasten ofte, and maken preieris, also and of Farisees, but thine eten and drynken?
Och de sade till honom: »Johannes' lärjungar fasta ofta och hålla böner, sammalunda ock fariséernas; men dina lärjungar äta och dricka.»
34 To whiche he seide, Whether ye moun make the sones of the spouse to faste, while the spouse is with hem?
Jesus svarade dem: »Icke kunnen I väl ålägga bröllopsgästerna att fasta, medan brudgummen ännu är hos dem?
35 But daies schulen come, whanne the spouse schal be takun a wei fro hem, and thanne thei schulen faste in tho daies.
Men en annan tid skall komma, och då, när brudgummen tages ifrån dem, då, på den tiden, skola de fasta.» --
36 And he seide to hem also a liknesse; For no man takith a pece fro a newe cloth, and puttith it in to an oold clothing; ellis bothe he brekith the newe, and the pece of the newe acordith not to the elde.
Han framställde ock för dem denna liknelse: »Ingen river av en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal mantel; om någon så gjorde, skulle han icke allenast riva sönder den nya manteln, utan därtill komme, att lappen från den nya manteln icke skulle passa den gamla.
37 And no man puttith newe wyne in to oolde botels; ellis the newe wyn schal breke the botels, and the wyn schal be sched out, and the botels schulen perische.
Ej heller slår någon nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle det nya vinet spränga sönder läglarna, och vinet skulle spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades.
38 But newe wyne owith to be put in to newe botels, and bothe ben kept.
Nej, nytt vin bör man slå i nya läglar. --
39 And no man drynkynge the elde, wole anoon the newe; for he seith, The olde is the betere.
Och ingen som har druckit gammalt vin vill sedan gärna hava nytt; ty han tycker, att det gamla är bättre.»
