Luke 24
1 But in o dai of the woke ful eerli thei camen to the graue, and brouyten swete smellynge spices, that thei hadden arayed.
Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
2 And thei founden the stoon turned awei fro the graue.
Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
3 And thei yeden in, and founden not the bodi of the Lord Jhesu.
Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
4 And it was don, the while thei weren astonyed in thouyt of this thing, lo! twei men stoden bisidis hem in schynynge cloth.
När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
5 And whanne thei dredden, and boweden her semblaunt in to the erthe, thei seiden to hem, What seken ye hym that lyueth with deed men?
Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?
6 He is not here, but is risun. Haue ye mynde, hou he spak to you, whanne he was yit in Galile,
Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
7 and seide, For it bihoueth mannys sone to be bitakun in to the hondis of synful men, and to be crucified, and the thridde dai to rise ayen.
'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»
8 And thei bithouyten on hise wordis.
Då kommo de ihåg hans ord.
9 And thei yeden ayen fro the graue, and telden alle these thingis to the enleuene, and to alle othir.
Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
10 And ther was Marie Mawdeleyn, and Joone, and Marie of James, and other wymmen that weren with hem, that seiden to apostlis these thingis.
Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
11 And these wordis weren seyn bifor hem as madnesse, and thei bileueden not to hem.
Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
12 But Petir roos vp, and ran to the graue; and he bowide doun, and say the lynen clothis liynge aloone. And he wente bi him silf, wondrynge on that that was don.
Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
13 And lo! tweyne of hem wenten in that dai in to a castel, that was fro Jerusalem the space of sixti furlongis, bi name Emaws.
Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
14 And thei spaken togidir of alle these thingis that haddun bifallun.
Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
15 And it was don, the while thei talkiden, and souyten bi hem silf, Jhesus hym silf neiyede, and wente with hem.
Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
16 But her iyen weren holdun, that thei knewen him not.
Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
17 And he seide to hem, What ben these wordis, that ye speken togidir wandrynge, and ye ben sorewful?
Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
18 And oon, whos name was Cleofas, answerde, and seide, Thou thi silf art a pilgrym in Jerusalem, and hast thou not knowun, what thingis ben don in it in these daies?
Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
19 To whom he seide, What thingis? And thei seiden to hym, Of Jhesu of Nazareth, that was a man prophete, myyti in werk and word bifor God and al the puple;
Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
20 and hou the heiyest preestis of oure princis bitoken hym in to dampnacioun of deeth, and crucifieden hym.
huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
21 But we hopiden, that he schulde haue ayenbouyt Israel. And now on alle these thingis the thridde dai is to dai, that these thingis weren don.
Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
22 But also summe wymmen of ouris maden vs afered, whiche bifor dai weren at the graue; and whanne his bodi was not foundun,
Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
23 thei camen, and seiden, that thei syen also a siyt of aungels, whiche seien, that he lyueth.
och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
24 And summe of oure wenten to the graue, and thei founden so as the wymmen seiden, but thei founden not hym.
Och när några av dem som voro med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
25 And he seide to hem, A! foolis, and slowe of herte to bileue in alle thingis that the prophetis han spokun.
Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
26 Whethir it bihofte not Crist to suffre these thingis, and so to entre in to his glorie?
Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
27 And he bigan at Moises and at alle the prophetis, and declaride to hem in alle scripturis, that weren of hym.
Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
28 And thei camen nyy the castel, whidur thei wenten. And he made countenaunce that he wolde go ferthere.
När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
29 And thei constreyneden hym, and seiden, Dwelle with vs, for it drawith to nyyt, and the dai is now bowid doun.
Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
30 And he entride with hem. And it was don, while he sat at the mete with hem, he took breed, and blesside, and brak, and took to hem.
Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
31 And the iyen of hem weren openyd, and thei knewen hym; and he vanyschide fro her iyen.
Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
32 And thei seiden togidir, Whether oure herte was not brennynge in vs, while he spak in the weie, and openyde to vs scripturis?
Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
33 And thei risen vp in the same our, and wenten ayen in to Jerusalem, and founden the enleuene gaderid togidir, and hem that weren with hem,
Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
34 seiynge, That the Lord is risun verrili, and apperide to Symount.
Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
35 And thei tolden what thingis weren don in the weie, and hou thei knewen hym in brekyng of breed.
Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
36 And the while thei spaken these thingis, Jhesus stood in the myddil of hem, and seide to hem, Pees to you; Y am, nyle ye drede.
Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
37 But thei weren affraied and agast, and gessiden hem to se a spirit.
Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
38 And he seide to hem, What ben ye troblid, and thouytis comen vp in to youre hertis?
Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
39 Se ye my hoondis and my feet, for Y my silf am. Fele ye, and se ye; for a spirit hath not fleisch and boonys, as ye seen that Y haue.
Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
40 And whanne he hadde seid this thing, he schewide hoondis and feet to hem.
Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
41 And yit while thei bileueden not, and wondriden for ioye, he seide, Han ye here ony thing that schal be etun?
Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
42 And thei proferden hym a part of a fisch rostid, and an hony combe.
Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
43 And whanne he hadde etun bifore hem, he took that that lefte, and yaf to hem;
och han tog det och åt därav i deras åsyn.
44 and seide `to hem, These ben the wordis that Y spak to you, whanne Y was yit with you; for it is nede that alle thingis ben fulfillid, that ben writun in the lawe of Moises, and in prophetis, and in salmes, of me.
Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
45 Thanne he openyde to hem wit, that thei schulden vnderstonde scripturis.
Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
46 And he seide to hem, For thus it is writun, and thus it bihofte Crist to suffre, and ryse ayen fro deeth in the thridde dai;
Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
47 and penaunce and remyssioun of synnes to be prechid in his name `in to alle folkis, bigynnynge at Jerusalem.
och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
48 And ye ben witnessis of these thingis.
I kunnen vittna härom.
49 And Y schal sende the biheest of my fadir in to you; but sitte ye in the citee, til that ye be clothid with vertu from an hiy.
Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
50 And he ledde hem forth in to Betanye, and whanne his hondis weren lift vp, he blesside hem.
Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
51 And it was don, the while he blesside hem, he departide fro hem, and was borun in to heuene.
Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
52 And thei worschipiden, and wenten ayen in to Jerusalem with greet ioye,
Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
53 and weren euermore in the temple, heriynge and blessynge God.
Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
