Leviticus 21
1 And the Lord seide to Moyses, Speke thou to preestis, the sones of Aaron, and thou schalt seie to hem, A preest be not defoulid in the deed men of hise citeseyns,
Och Herren sade till Mose: Tala till Presterna, Aarons söner, och säg till dem: En Prest skall icke orena sig på någon dödan af sitt folk;
2 no but oneli in kynesmen and niy of blood, that is, on fadir and modir, and sone and douyter,
Utan på sin skyldman, den honom näst tillkommer, såsom på sin moder, på sin fader, på sin son, på sin dotter, på sin broder;
3 and brother and sister, virgyn, which is not weddid to man;
Och på sin syster, den ännu en jungfru och ingens mans hustru varit hafver; den hans nästa skyldman är, på dem må han orena sig.
4 but nether he schal be defoulid in the prince of his puple.
Eljest skall han icke orena sig på någon, som honom är vederkommande ibland hans folk, så att han sig ohelgar.
5 Preestis schulen not schaue the heed, nether beerd, nether thei schulen make keruyngis in her fleischis; thei schulen be hooli to her God,
Han skall ock ingen plätt göra på sitt hufvud, eller afraka sitt skägg, och på hans kropp intet märke skära.
6 and thei schulen not defoule his name; for thei offren encense of the Lord, and the looues of her God, and therfore thei schulen be hooli.
De skola sinom Gudi helige vara, och icke ohelga sins Guds Namn; förty de offra Herrans offer, deras Guds bröd; derföre skola de vara helige.
7 A preest schal not wedde a wijf a corrupt womman, and a `foul hoore, nether he schal wedde `hir that is forsakun of the hosebonde, for he is halewid to his God,
Han skall icke taga någon sköko, eller ena förkränkta, eller den som af sin man bortdrifven är; ty han är helig sinom Gudi.
8 and offrith the looues of settyng forth; therfor be he hooly, for `Y am the hooli Lord that halewith you.
Derföre skall du räkna honom helig; ty han offrar dins Guds bröd. Han skall vara dig helig; ty jag är helig, Herren, som eder helgar.
9 If the `doutir of a preest is takun in defoulyng of virgynite, and defoulith the name of hir fadir, sche schal be brent in flawmes.
Om ens Prests dotter begynner till att bola, den skall man uppbränna i elde; ty hon hafver skämt sin fader.
10 The bischop, that is the moost preest among hise britheren, on whose heed the oile of anoyntyng is sched, and whose hondis ben sacrid in preesthod, and he is clothid in hooli clothis, schal not diskyuere his heed, he schal not tere hise clothis,
Hvilken öfverste Prest är ibland hans bröder, på hvilkens hufvud smörjooljan gjuten är, och hans hand fylld är, så att han med kläden iklädd varder, den skall icke blotta sitt hufvud, och icke skära sin kläder sönder;
11 and outirli he schal not entre to ony deed man; and he schal not be defoulid on his fadir and modir,
Och skall till ingen dödan komma, och skall icke orena sig, hvarken öfver fader eller moder.
12 nether he schal go out of hooli thingis, lest he defoule the seyntuarie of the Lord, for the oile of hooli anoyntyng of his God is on hym; Y am the Lord.
Utu helgedomenom skall han icke gå, att han icke ohelgar sins Guds helgedom; ty vigelsen, hans Guds smörjoolja, är på honom. Jag är Herren.
13 He schal wedde a wijf virgyn;
Ena jungfru skall han taga sig till hustru;
14 he schal not take a widewe, and forsakun, and a foul womman, and hoore, but a damesele of his puple;
Men inga enko, eller bortdrefna, eller förkränkta, eller sköko; utan ena jungfru, af sitt folk, skall han taga till hustru;
15 medle he not the generacioun of his kyn to the comyn puple of his folk, for Y am the Lord, that `halewe hym.
På det han icke skall ohelga sina säd ibland sitt folk; ty jag är Herren, som honom helgar.
16 And the Lord spak to Moyses,
Och Herren talade med Mose, och sade:
17 and seide, Speke thou to Aaron; a man of thi seed, bi meynes, that hath a wem, schal not offre breed to his God,
Tala med Aaron, och säg: Om någor vank är på någrom af dine säd uti edart slägte, den skall icke gå fram, att han offrar sins Guds bröd;
18 nethir schal neiy to his seruyce;
Förty hvar och en, den någon vank hafver, skall icke gå fram, vare sig blind, halt, med ene stygga näso, med oskickeliga lemmar.
19 if he is blind; if he is crokid; if he is ether of litil, ether of greet, and wrong nose; if he is `of brokun foot, ethir hond;
Eller den som hafver en sönderbruten fot eller hand,
20 if he hath a botche; ether if he is blereiyed; if he hath whijt colour in the iye, that lettith the siyt; if he hath contynuel scabbe; if he hath a drye scabbe in the bodi; ethir `is brokun `in the pryuy membris.
Eller kroppog är, eller hinno på ögonen hafver, eller vindögd, eller maslog, eller skabbog, eller förbråken är.
21 Ech man of the seed of Aaron preest, which man hath a wem, schal not neiye to offre sacrifices to the Lord, nether `to offre looues to his God;
Den som nu af Prestens Aarons säd hafver en vank uppå sig, han skall icke gå fram till att offra Herrans offer; ty han hafver en vank, derföre skall han intet nalkas intill sins Guds bröd, att han dem offrar.
22 netheles he schal ete the looues that ben offrid in the seyntuarie,
Dock skall han äta af sins Guds bröde, både af de helgo, så ock af de aldrahelgasto.
23 so oneli that he entre not with ynne the veil; he schal not neiye to the auter, for he hath a wem, and he schal not defoule my seyntuarie; Y am the Lord that halewe hem.
Men dock skall han icke komma in till förlåten, ej heller nalkas altarena, så länge sådana vank på honom är, att han icke ohelgar min helgedom; ty jag är Herren, som helgar dem.
24 Therfor Moises spak to Aaron, and to hise sones, and to al Israel, alle thingis that weren comaundid to hym.
Och Mose sade detta till Aaron, och till hans söner, och till all Israels barn.
