Lamentations 5
1 Lord, haue thou mynde what bifelle to vs; se thou, and biholde oure schenschipe.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Oure eritage is turned to aliens, oure housis ben turned to straungers.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 We ben maad fadirles children with out fadir; oure modris ben as widewis.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 We drunken oure watir for monei, we bouyten oure trees for siluer.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 We weren dryuun bi oure heedis, and reste was not youun to feynt men.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 We yauen hond to Egipt, and to Assiriens, that we schulden be fillid with breed.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Oure fadris synneden, and ben not, and we baren the wickidnessis of hem.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Seruauntis weren lordis of vs, and noon was, that ayenbouyte fro the hond of hem.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 In oure lyues we brouyten breed to vs, fro the face of swerd in desert.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Oure skynne is brent as a furneis, of the face of tempestis of hungur.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Thei maden low wymmen in Sion, and virgyns in the citees of Juda.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Princes weren hangid bi the hond; thei weren not aschamed of the faces of elde men.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Thei mysusiden yonge wexynge men vnchastli, and children fellen doun in tree.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Elde men failiden fro yatis; yonge men failiden of the queer of singeris.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 The ioie of oure herte failide; oure song is turned in to mourenyng.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 The coroun of oure heed fellen doun; wo to vs! for we synneden.
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Therfor oure herte is maad soreuful, therfor oure iyen ben maad derk.
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 For the hil of Sion, for it perischide; foxis yeden in it.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 But thou, Lord, schal dwelle with outen ende; thi seete schal dwelle in generacioun and in to generacioun.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Whi schalt thou foryete vs with outen ende, schalt thou forsake vs in to lengthe of daies?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Lord, conuerte thou vs to thee, and we schal be conuertid; make thou newe oure daies, as at the bigynnyng.
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 But thou castynge awei hast cast awei vs; thou art wrooth ayens vs greetli.
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
