John 6
1 Aftir these thingis Jhesus wente ouere the see of Galilee, that is Tiberias.
Därefter for Jesus över Galileiska sjön, "Tiberias' sjö".
2 And a greet multitude suede hym; for thei sayn the tokenes, that he dide on hem that weren sijke.
Och mycket folk följde efter honom, därför att de sågo de tecken som han gjorde med de sjuka.
3 Therfor Jhesus wente in to an hil, and sat there with hise disciplis.
Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar.
4 And the paske was ful niy, a feeste dai of the Jewis.
Och påsken, judarnas högtid, var nära.
5 Therfor whanne Jhesus hadde lift vp hise iyen, and hadde seyn, that a greet multitude cam to hym, he seith to Filip, Wherof schulen we bie looues, that these men ete?
Då nu Jesus lyfte upp sina ögon och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: "Varifrån skola vi köpa bröd, så att dessa få äta?"
6 But he seide this thing, temptynge hym; for he wiste what he was to do.
Men detta sade han för att sätta honom på prov, ty själv visste han vad han skulle göra.
7 Filip answerde to hym, The looues of tweyn hundrid pans sufficen not to hem, that ech man take a litil what.
Filippus svarade honom: "Bröd för två hundra silverpenningar vore icke nog för att var och en skulle få ett litet stycke."
8 Oon of hise disciplis, Andrew, the brothir of Symount Petre,
Då sade till honom en annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus' broder:
9 seith to him, A child is here, that hath fyue barli looues and twei fischis; but what ben these among so manye?
"Här är en gosse som har fem kornbröd och två fiskar; men vad förslår det för så många?"
10 Therfor Jhesus seith, Make ye hem sitte to the mete. And there was myche hey in the place. And so men saten to the mete, as `fyue thousynde in noumbre.
Jesus sade: "Låten folket lägga sig här." Och på det stället var mycket gräs. Då lägrade sig männen där, och deras antal var vid pass fem tusen.
11 And Jhesus took fyue looues, and whanne he hadde do thankyngis, he departide to men that saten to the mete, and also of the fischis, as myche as thei wolden.
Därefter tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut åt dem som hade lagt sig ned där, likaledes ock av fiskarna, så mycket de ville hava.
12 And whanne thei weren fillid, he seide to hise disciplis, Gadir ye the relifs that ben left, that thei perischen not.
Och när de voro mätta, sade han till sina lärjungar: "Samlen tillhopa de överblivna styckena, så att intet förfares."
13 And so thei gadriden, and filliden twelue cofyns of relif of the fyue barli looues and twei fischis, that lefte to hem that hadden etun.
Då samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken, som av de fem kornbröden hade blivit över efter dem som hade ätit.
14 Therfor tho men, whanne thei hadden seyn the signe that he hadde don, seiden, For this is verili the profete, that is to come in to the world.
Då nu människorna hade det tecken som han hade gjort, sade de: "Denne är förvisso Profeten som skulle komma i världen."
15 And whanne Jhesus hadde knowun, that thei weren to come to take hym, and make hym kyng, he fleiy `aloone eft in to an hille.
När då Jesus märkte att de tänkte komma och med våld föra honom med sig och göra honom till konung, drog han sig åter undan till berget, helt allena.
16 And whanne euentid was comun, his disciplis wenten doun to the see.
Men när det blev afton, gingo hans lärjungar ned till sjön
17 And thei wenten vp in to a boot, and thei camen ouer the see in to Cafarnaum. And derknessis weren maad thanne, and Jhesus was not come to hem.
och stego i en båt för att fara över sjön till Kapernaum. Det hade då redan blivit mörkt, och Jesus hade ännu icke kommit till dem;
18 And for a greet wynde blew, the see roos vp.
och sjön gick hög, ty det blåste hårt.
19 Therfor whanne thei hadden rowid as fyue and twenti furlongis or thretti, thei seen Jhesus walkynge on the see, and to be neiy the boot; and thei dredden.
När de så hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier, fingo de se Jesus komma gående på sjön och nalkas båten. Då blevo de förskräckta.
20 And he seide to hem, Y am; nyle ye drede.
Men han sade till dem: "Det är jag; varen icke förskräckta."
21 Therfor thei wolden take hym in to the boot, and anoon the boot was at the loond, to which thei wenten.
De ville då taga honom upp i båten; och strax var båten framme vid landet dit de foro.
22 On `the tother dai the puple, that stood ouer the see, say, that ther was noon other boot there but oon, and that Jhesu entride not with hise disciplis in to the boot, but hise disciplis aloone wenten.
Dagen därefter hände sig detta. Folket som stod kvar på andra sidan sjön hade lagt märke till att där icke fanns mer än en enda båt, och att Jesus icke hade stigit i den båten med sina lärjungar, utan att lärjungarna hade farit bort allena.
23 But othere bootis camen fro Tiberias bisidis the place, where thei hadden eetun breed, and diden thankyngis to God.
Andra båtar hade likväl kommit från Tiberias och lagt till nära det ställe där folket bespisades efter det att Herren hade uttalat tacksägelsen.
24 Therfor whanne the puple hadde seyn, that Jhesu was not there, nether hise disciplis, thei wenten vp in to bootis, and camen to Cafarnaum, sekynge Jhesu.
När alltså folket nu såg att Jesus icke var där, ej heller hans lärjungar, stego de själva i båtarna och foro till Kapernaum för att söka efter Jesus.
25 And whanne thei hadden foundun hym ouer the see, thei seiden to hym, Rabi, hou come thou hidur?
Och då de funno honom där på andra sidan sjön, frågade de honom: "Rabbi, när kom du hit?"
26 Jhesus answerde to hem, and seide, Treuli, treuli, Y seie to you, ye seken me, not for ye sayn the myraclis, but for ye eten of looues, and weren fillid.
Jesus svarade dem och sade: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I söken mig icke därför att I haven sett tecken, utan därför att I fingen äta av bröden och bleven mätta.
27 Worche ye not mete that perischith, but that dwellith in to euerlastynge lijf, which mete mannys sone schal yyue to you; for God the fadir hath markid hym. (aiōnios g166)
Verken icke för att få den mat som förgås, utan för att få den mat som förbliver och har med sig evigt liv, den som Människosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel." (aiōnios g166)
28 Therfor thei seiden to hym, What schulen we do, that we worche the werkis of God?
Då sade de till honom: "Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?"
29 Jhesus answerde, and seide to hem, This is the werk of God, that ye bileue to hym, whom he sente.
Jesus svarade och sade till dem: "Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt."
30 Therfor thei seiden to hym, What tokene thanne doist thou, that we seen, and bileue to thee? what worchist thou?
De sade till honom: "Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig. Vilken gärning utför du?
31 Oure fadris eeten manna in desert, as it is writun, He yaf to hem breed fro heuene to ete.
Våra fäder fingo äta manna i öknen, såsom det är skrivet: 'Han gav dem bröd från himmelen att äta.'"
32 Therfor Jhesus seith to hem, Treuli, treuli, Y seie to you, Moyses yaf you not breed fro heuene, but my fadir yyueth you veri breed fro heuene;
Då svarade Jesus dem: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är icke Moses som har givit eder brödet från himmelen, men det är min Fader som giver eder det rätta brödet från himmelen.
33 for it is very breed that cometh doun fro heuene, and yyueth lijf to the world.
Ty Guds bröd är det bröd som kommer ned från himmelen och giver världen liv."
34 Therfor thei seiden to hym, Lord, euere yyue vs this breed.
Då sade de till honom: "Herre, giv oss alltid det brödet."
35 And Jhesus seide to hem, Y am breed of lijf; he that cometh to me, schal not hungur; he that bileueth in me, schal neuere thirste.
Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig törsta.
36 But Y seid to you, that ye han seyn me, and ye bileueden not.
Men det är såsom jag har sagt eder: fastän I haven sett mig, tron I dock icke.
37 Al thing, that the fadir yyueth to me, schal come to me; and Y schal not caste hym out, that cometh to me.
Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut.
38 For Y cam doun fro heuene, not that Y do my wille, but the wille of hym that sente me.
Ty jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig.
39 And this is the wille of the fadir that sente me, that al thing that the fadir yaf me, Y leese not of it, but ayen reise it in the laste dai.
Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.
40 And this is the wille of my fadir that sente me, that ech man that seeth the sone, and bileueth in hym, haue euerlastynge lijf; and Y schal ayen reyse hym in the laste dai. (aiōnios g166)
Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen." (aiōnios g166)
41 Therfor Jewis grutchiden of hym, for he hadde seid, Y am breed that cam doun fro heuene.
Då knorrade judarna över honom, därför att han hade sagt: "Jag är det bröd som har kommit ned från himmelen."
42 And thei seiden, Whether this is not Jhesus, the sone of Joseph, whos fadir and modir we han knowun. Hou thanne seith this, That Y cam doun fro heuene?
Och de sade: "Är denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och moder vi känna? Huru kan han då säga: 'Jag har kommit ned från himmelen'?"
43 Therfor Jhesus answerde, and seide to hem, Nyle ye grutche togidere.
Jesus svarade och sade till dem: "Knorren icke eder emellan.
44 No man may come to me, but if the fadir that sente me, drawe hym; and Y schal ayen reise hym in the laste dai. It is writun in prophetis,
Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.
45 And alle men schulen be able for to be tauyt `of God. Ech man that herde of the fadir, and hath lerned, cometh to me.
Det är skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava fått lärdom av Gud.' Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom, han kommer till mig.
46 Not for ony man hath sey the fadir, but this that is of God, hath sey the fadir.
Icke som om någon skulle hava sett Fadern, utom den som är från Gud; han har sett Fadern.
Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror, han har evigt liv. (aiōnios g166)
48 Y am breed of lijf.
Jag är livets bröd.
49 Youre fadris eeten manna in desert, and ben deed.
Edra fäder åto manna i öknen, och de dogo.
50 This is breed comynge doun fro heuene, that if ony man ete therof, he die not.
Men med det bröd som kommer ned från himmelen är det så, att om någon äter därav, så skall han icke dö.
51 Y am lyuynge breed, that cam doun fro heuene. If ony man ete of this breed, he schal lyue withouten ende. And the breed that Y schal yyue, is my fleisch for the lijf of the world. (aiōn g165)
Jag är det levande brödet som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd som jag skall giva är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva." (aiōn g165)
52 Therfor the Jewis chidden togidere, and seiden, Hou may this yyue to vs his fleisch to ete?
Då tvistade judarna med varandra och sade: "Huru skulle denne kunna giva oss sitt kött att äta?"
53 Therfor Jhesus seith to hem, Treuli, treuli, Y seie to you, but ye eten the fleisch of mannus sone, and drenken his blood, ye schulen not haue lijf in you.
Jesus sade då till dem: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder.
54 He that etith my fleisch, and drynkith my blood, hath euerlastynge lijf, and Y schal ayen reise hym in the laste dai. (aiōnios g166)
Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. (aiōnios g166)
55 For my fleisch is veri mete, and my blood is very drynk.
Ty mitt kött är sannskyldig mat, och mitt blod är sannskyldig dryck.
56 He that etith my fleisch, and drynkith my blood, dwellith in me, and Y in hym.
Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han förbliver i mig, och jag förbliver i honom.
57 As my fadir lyuynge sente me, and Y lyue for the fadir, and he that etith me, he schal lyue for me.
Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så skall ock den som äter mig leva genom mig.
58 This is breed, that cam doun fro heuene. Not as youre fadris eten manna, and ben deed; he that etith this breed, schal lyue withouten ende. (aiōn g165)
Så är det med det bröd som har kommit ned från himmelen. Det är icke såsom det fäderna fingo äta, vilka sedan dogo; den som äter detta bröd, han skall leva till evig tid." (aiōn g165)
59 He seide these thingis in the synagoge, techynge in Cafarnaum.
Detta sade han, när han undervisade i synagogan i Kapernaum.
60 Therfor many of hise disciplis herynge, seiden, This word is hard, who may here it?
Många av hans lärjungar, som hörde detta, sade då: "Detta är ett hårt tal; vem står ut med att höra på honom?"
61 But Jhesus witynge at hym silf, that hise disciplis grutchiden of this thing, seide to hem, This thing sclaundrith you?
Men Jesus visste inom sig att hans lärjungar knorrade över detta; och han sade till dem: "Är detta för eder en stötesten?
62 Therfor if ye seen mannus sone stiynge, where he was bifor?
Vad skolen I då säga, om I fån se Människosonen uppstiga dit där han förut var? --
63 It is the spirit that quykeneth, the fleisch profitith no thing; the wordis that Y haue spokun to you, ben spirit and lijf.
Det är anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv.
64 But ther ben summe of you that bileuen not. For Jhesus wiste fro the bigynnynge, which weren bileuynge, and who was to bitraye hym.
Men bland eder finnas några som icke tro." Jesus visste nämligen från begynnelsen vilka de voro som icke trodde, så ock vilken den var som skulle förråda honom.
65 And he seide, Therfor Y seide to you, that no man may come to me, but it were youun to hym of my fadir.
Och han tillade: "Fördenskull har jag sagt eder att ingen kan komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern."
66 Fro this tyme many of hise disciplis wenten abak, and wenten not now with hym.
För detta tals skull drogo sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de icke längre vandrade med honom.
67 Therfor Jhesus seide to the twelue, Whether ye wolen also go awei?
Då sade Jesus till de tolv: "Icke viljen väl också I gå bort?"
68 And Symount Petre answeride to hym, Lord, to whom schulen we gon? Thou hast wordis of euerlastynge lijf; (aiōnios g166)
Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, (aiōnios g166)
69 and we bileuen, and han knowun, that thou art Crist, the sone of God.
och vi tro och förstå att du är Guds helige."
70 Therfor Jhesus answerde to hem, Whether Y chees not you twelue, and oon of you is a feend?
Jesus svarade dem: "Har icke jag själv utvalt eder, I tolv? Och likväl är en av eder en djävul."
71 And he seide this of Judas of Symount Scarioth, for this was to bitraye hym, whanne he was oon of the twelue.
Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.
