John 5
1 Aftir these thingis ther was a feeste dai of Jewis, and Jhesus wente vp to Jerusalem.
Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus for upp till Jerusalem.
2 And in Jerusalem is a waissynge place, that in Ebrew is named Bethsaida, and hath fyue porchis.
Vid Fårporten i Jerusalem ligger en damm, på hebreiska kallad Betesda, och invid den finnas fem pelargångar.
3 In these lay a greet multitude of sike men, blynde, crokid, and drie, abidynge the mouyng of the watir.
I dessa lågo många sjuka, blinda, halta, förtvinade.
4 For the aungel `of the Lord cam doun certeyne tymes in to the watir, and the watir was moued; and he that first cam doun in to the sisterne, aftir the mouynge of the watir, was maad hool of what euer sijknesse he was holdun.
5 And a man was there, hauynge eiyte and thritti yeer in his sikenesse.
Där fanns nu en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.
6 And whanne Jhesus hadde seyn hym liggynge, and hadde knowun, that he hadde myche tyme, he seith to hym, Wolt thou be maad hool?
Då Jesus fick se denne, där han låg, och fick veta att han redan lång tid hade varit sjuk, sade han till honom: »Vill du bliva frisk?»
7 The sijk man answerde to hym, Lord, Y haue no man, that whanne the watir is moued, to putte me `in to the cisterne; for the while Y come, anothir goith doun bifor me.
Den sjuke svarade honom: »Herre, jag har ingen som hjälper mig ned i dammen, när vattnet har kommit i rörelse; och så stiger en annan ditned före mig, medan jag ännu är på väg.»
8 Jhesus seith to hym, Rise vp, take thi bed, and go.
Jesus sade till honom: »Stå upp, tag din säng och gå.»
9 And anoon the man was maad hool, and took vp his bed, and wente forth. And it was sabat in that dai.
Och strax blev mannen frisk och tog sin säng och gick. Men det var sabbat den dagen.
10 Therfor the Jewis seiden to him that was maad hool, It is sabat, it is not leueful to thee, to take awei thi bed.
Därför sade judarna till mannen som hade blivit botad: »Det är sabbat; det är icke lovligt för dig att bära sängen.»
11 He answeride to hem, He that made me hool, seide to me, Take thi bed, and go.
Men han svarade dem: »Den som gjorde mig frisk, han sade till mig: 'Tag din säng och gå.'»
12 Therfor thei axiden him, What man `is that, that seide to thee, Take vp thi bed, and go?
Då frågade de honom: »Vem var den mannen som sade till dig att du skulle taga sin säng och gå?»
13 But he that was maad hool, wiste not who it was. And Jhesus bowide awei fro the puple, that was set in the place.
Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var där på platsen. --
14 Aftirward Jhesus foond hym in the temple, and seide to hym, Lo! thou art maad hool; now nyle thou do synne, lest any worse thing bifalle to thee.
Sedan träffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom: »Se, du har blivit frisk; synda icke härefter, på det att icke något värre må vederfaras dig.»
15 Thilke man wente, and telde to the Jewis, that it was Jhesu that made hym hool.
Mannen gick då bort och omtalade för judarna, att det var Jesus som hade gjort honom frisk.
16 Therfor the Jewis pursueden Jhesu, for he dide this thing in the sabat.
Därför förföljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten.
17 And Jhesus answeride to hem, My fadir worchith til now, and Y worche.
Men han svarade dem: »Min Fader verkar ännu alltjämt; så verkar ock jag.»
18 Therfor the Jewis souyten more to sle hym, for not oneli he brak the sabat, but he seide that God was his fadir, and made hym euene to God.
Och därför stodo judarna ännu mer efter att döda honom, eftersom han icke allenast ville göra sabbaten om intet, utan ock kallade Gud sin Fader och gjorde sig själv lik Gud.
19 Therfor Jhesus answerde, and seide to hem, Treuli, treuli, Y seye to you, the sone may not of hym silf do ony thing, but that thing that he seeth the fadir doynge; for what euere thingis he doith, the sone doith in lijk maner tho thingis.
Då talade Jesus åter och sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock Sonen.
20 For the fadir loueth the sone, and schewith to hym alle thingis that he doith; and he schal schewe to hym grettere werkis than these, that ye wondren.
Ty Fadern älskar Sonen och låter honom se allt vad han själv gör; och större gärningar, än dessa äro, skall han låta honom se, så att I skolen förundra eder.
21 For as the fadir reisith deed men, and quykeneth, so the sone quykeneth whom he wole.
Ty såsom Fadern uppväcker döda och gör dem levande, så gör ock Sonen levande vilka han vill.
22 For nethir the fadir iugith ony man, but hath youun ech doom to the sone,
Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen,
23 that alle men onoure the sone, as thei onouren the fadir. He that onourith not the sone, onourith not the fadir that sente hym.
för att alla skola ära Sonen såsom de ära Faderns. Den som icke ärar Sonen, han ärar icke heller Fadern, som har sänt honom.
24 Treuli, treuli, Y seie to you, that he that herith my word, and bileueth to hym that sente me, hath euerlastynge lijf, and he cometh not in to doom, but passith fro deeth in to lijf. (aiōnios g166)
Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet. (aiōnios g166)
25 Treuli, treuli Y seie to you, for the our cometh, and now it is, whanne deed men schulen here the vois of `Goddis sone, and thei that heren, schulen lyue.
Sannerligen säger jag eder: Den stund kommer, ja, den är redan inne, så de döda skola höra Guds Sons röst, och de som höra den skola bliva levande.
26 For as the fadir hath lijf in hym silf, so he yaf to the sone, to haue lijf in him silf;
Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han ock givit åt Sonen att hava liv i sig själv.
27 and he yaf to hym power to make doom, for he is mannys sone.
Och han har givit honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.
28 Nyle ye wondre this, for the our cometh, in which alle men that ben in birielis, schulen here the voice of Goddis sone.
Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst
29 And thei that han do goode thingis, schulen go in to ayenrisyng of lijf; but thei that han done yuele thingis, in to ayenrisyng of doom.
och gå ut ur dem: de som hava gjort vad gott är skola uppstå till liv, och de som hava gjort vad ont är skola uppstå till dom.
30 Y may no thing do of my silf, but as Y here, Y deme, and my doom is iust, for Y seke not my wille, but the wille of the fadir that sente me.
Jag kan icke göra något av mig själv. Såsom jag hör, så dömer jag; och min dom är rättvis, ty jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig.
31 If Y bere witnessing of my silf, my witnessyng is not trewe;
Om jag själv vittnar om mig, så gäller icke mitt vittnesbörd.
32 another is that berith witnessyng of me, and Y woot that his witnessyng is trewe, that he berith of me.
Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.
33 Ye senten to Joon, and he bar witnessyng to treuthe.
I haven sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen,
34 But Y take not witnessyng of man; but Y seie these thingis, that ye be saaf.
Dock, det är icke av någon människa som jag tager emot vittnesbörd om mig; men jag säger detta, för att I skolen bliva frälsta.
35 He was a lanterne brennynge and schynynge; but ye wolden glade at an our in his liyt.
Han var den brinnande, skinande lampan, och för en liten stund villen I fröjdas i dess ljus.
36 But Y haue more witnessyng than Joon, for the werkis that my fadir yaf to me to perfourme hem, thilke werkis that Y do beren witnessyng of me, that the fadir sente me.
Men jag har ett vittnesbörd om mig, som är förmer än Johannes' vittnesbörd: de gärningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, att Fadern har sänt mig.
37 And the fadir that sente me, he bar witnessyng of me. Nether ye herden euere his vois, nether ye seien his licnesse.
Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans gestalt,
38 And ye han not his word dwellynge in you; for ye byleuen not to hym, whom he sente.
och hans ord haven I icke låtit förbliva i eder. Ty den han har sänt, honom tron I icke.
39 Seke ye scripturis, in which ye gessen to haue euerlastynge lijf; and tho it ben, that beren witnessyng of me. (aiōnios g166)
I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig. (aiōnios g166)
40 And ye wolen not come to me, that ye haue lijf.
Men I viljen icke komma till mig för att få liv.
41 Y take not clerenesse of men;
Jag tager icke emot pris av människor;
42 but Y haue knowun you, that ye han not the loue of God in you.
men jag känner eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder.
43 Y cam in the name of my fadir, and ye token not me. If another come in his owne name, ye schulen resseyue hym.
Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.
44 Hou moun ye bileue, that resseyuen glorie ech of othere, and ye seken not the glorie `that is of God aloone?
Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och icke söken det pris som kommer från honom som allena är Gud?
45 Nyle ye gesse, that Y am to accuse you anentis the fadir; it is Moises that accusith you, in whom ye hopen.
Menen icke att det är jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder är Moses, han till vilken I sätten edert hopp.
46 For if ye bileueden to Moises, perauenture ye schulden bileue also to me; for he wroot of me.
Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit.
47 But if ye bileuen not to hise lettris, hou schulen ye bileue to my wordis?
Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina ord?» och sökte att döda honom.
