Job 9
1 Joob answeride, and seide, Verili Y woot, that it is so,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 and that a man comparisound to God schal not be maad iust.
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 If he wole stryue with God, he may not answere to God oon for a thousynde.
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 He is wiys in herte, and strong in myyt; who ayenstood hym, and hadde pees?
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 Which bar hillis fro o place to anothir, and thei wisten not; whiche he distriede in his strong veniaunce.
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 Which stirith the erthe fro his place, and the pilers therof schulen `be schakun togidere.
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 Which comaundith to the sunne, and it risith not; and he closith the sterris, as vndur a signet.
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 Which aloone stretchith forth heuenes, and goith on the wawis of the see.
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 Which makith Ariture, and Orionas, and Hiadas, `that is, seuene sterris, and the innere thingis of the south.
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 Which makith grete thingis, and that moun not be souyt out, and wondurful thingis, of whiche is noon noumbre.
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 If he cometh to me, `that is, bi his grace, Y schal not se hym; if he goith awey, `that is, in withdrawynge his grace, Y schal not vndurstonde.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 If he axith sodeynli, who schal answere to hym? ethir who may seie to hym, Whi doist thou so?
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
13 `God is he, whos wraththe no man may withstonde; and vndur whom thei ben bowid, that beren the world.
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 Hou greet am Y, that Y answere to hym, and speke bi my wordis with hym?
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 Which also schal not answere, thouy Y haue ony thing iust; but Y schal biseche my iuge.
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 And whanne he hath herd me inwardli clepynge, Y bileue not, that he hath herd my vois.
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 For in a whirlewynd he schal al to-breke me, and he schal multiplie my woundis, yhe, without cause.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 He grauntith not, that my spirit haue reste, and he fillith me with bittirnesses.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 If strengthe is souyt, `he is moost strong; if equyte of doom is souyt, no man dar yelde witnessynge for me.
Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
20 If Y wole make me iust, my mouth schal dampne me; if Y schal schewe me innocent, he schal preue me a schrewe.
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 Yhe, thouy Y am symple, my soule schal not knowe this same thing; and it schal anoye me of my lijf.
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 O thing is, which Y spak, he schal waste `bi deth also the innocent and wickid man.
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 If he betith, sle he onys, and leiye he not of the peynes of innocent men.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 The erthe is youun in to the hondis of the wickid; he hilith the face of iugis; that if he is not, who therfor is?
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 Mi daies weren swiftere than a corour; thei fledden, and sien not good.
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 Thei passiden as schippis berynge applis, as an egle fleynge to mete.
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 Whanne Y seie, Y schal not speke so; Y chaunge my face, and Y am turmentid with sorewe.
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 Y drede alle my werkis, witynge that thou `woldist not spare the trespassour.
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 Sotheli if Y am also thus wickid, whi haue Y trauelid in veyn?
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 Thouy Y am waischun as with watris of snow, and thouy myn hondis schynen as moost cleene,
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 netheles thou schalt dippe me in filthis, and my clothis, `that is, werkis, schulen holde me abhomynable.
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 Trewli Y schal not answere a man, which is lijk me; nether that may be herd euenli with me in doom.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 `Noon is, that may repreue euer eithir, and sette his hond in bothe.
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 Do he awei his yerde fro me, and his drede make not me aferd.
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 Y schal speke, and Y schal not drede hym; for Y may not answere dredynge.
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
