Job 8
1 Sotheli Baldath Suytes answeride, and seide,
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 Hou longe schalt thou speke siche thingis? The spirit of the word of thi mouth is manyfold.
Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
3 Whether God supplauntith, `ethir disseyueth, doom, and whether Almyyti God distrieth that, that is iust?
Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
4 Yhe, thouy thi sones synneden ayens hym, and he lefte hem in the hond of her wickidnesse;
Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
5 netheles, if thou risist eerli to God, and bisechist `Almyyti God, if thou goist clene and riytful,
så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
6 anoon he schal wake fulli to thee, and schal make pesible the dwellyng place of thi ryytfulnesse;
då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
7 in so miche that thi formere thingis weren litil, and that thi laste thingis be multiplied greetli.
och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
8 For whi, axe thou the formere generacioun, and seke thou diligentli the mynde of fadris.
Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
9 For we ben men of yistirdai, and `kunnen not; for oure daies ben as schadewe on the erthe.
-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
10 And thei schulen teche thee, thei schulen speke to thee, and of her herte thei schulen bring forth spechis.
men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
11 Whether a rusche may lyue with out moysture? ethir a spier `may wexe with out watir?
»Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
12 Whanne it is yit in the flour, nethir is takun with hond, it wexeth drie bifor alle erbis.
Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
13 So the weies of alle men, that foryeten God; and the hope of an ypocrite schal perische.
Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
14 His cowardise schal not plese hym, and his trist schal be as a web of yreyns.
Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
15 He schal leene, `ether reste, on his hows, and it schal not stonde; he schal vndursette it, and it schal not rise togidere.
Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
16 The rusche semeth moist, bifor that the sunne come; and in the risyng of the sunne the seed therof schal go out.
Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
17 Rootis therof schulen be maad thicke on an heep of stoonys, and it schal dwelle among stoonys.
kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
18 If a man drawith it out of `his place, his place schal denye it, and schal seie, Y knowe thee not.
Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
19 For this is the gladnesse of his weie, that eft othere ruschis springe out of the erthe.
Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
20 Forsothe God schal not caste a wei a symple man, nethir schal dresse hond to wickid men;
Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
21 til thi mouth be fillid with leiytir, and thi lippis with hertli song.
Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
22 Thei that haten thee schulen be clothid with schenschip; and the tabernacle of wickid men schal not stonde.
De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
