Job 5
1 Therfor clepe thou, if `ony is that schal answere thee, and turne thou to summe of seyntis.
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2 Wrathfulnesse sleeth `a fonned man, and enuye sleeth a litil child.
Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3 Y siy a fool with stidefast rote, and Y curside his feirnesse anoon.
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4 Hise sones schulen be maad fer fro helthe, and thei schulen be defoulid in the yate, and `noon schal be that schal delyuere hem.
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5 Whos ripe corn an hungri man schal ete, and an armed man schal rauysche hym, and thei, that thirsten, schulen drynke hise richessis.
Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6 No thing is doon in erthe with out cause, and sorewe schal not go out of the erthe.
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7 A man is borun to labour, and a brid to fliyt.
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8 Wherfor Y schal biseche the Lord, and Y schal sette my speche to my God.
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9 That makith grete thingis, and that moun not be souyt out, and wondurful thingis with out noumbre.
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10 Which yyueth reyn on the face of erthe, and moistith alle thingis with watris.
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11 Which settith meke men an hiy, and reisith with helthe hem that morenen.
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12 Which distrieth the thouytis of yuel willid men, that her hondis moun not fille tho thingis that thei bigunnen.
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13 Which takith cautelouse men in the felnesse `of hem, and distrieth the counsel of schrewis.
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14 Bi dai thei schulen renne in to derknessis, and as in nyyt so thei schulen grope in myddai.
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15 Certis God schal make saaf a nedi man fro the swerd of her mouth, and a pore man fro the hond of the violent, `ethir rauynour.
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16 And hope schal be to a nedi man, but wickidnesse schal drawe togidere his mouth.
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17 Blessid is the man, which is chastisid of the Lord; therfor repreue thou not the blamyng of the Lord.
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18 For he woundith, and doith medicyn; he smytith, and hise hondis schulen make hool.
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19 In sixe tribulaciouns he schal delyuere thee, and in the seuenthe tribulacioun yuel schal not touche thee.
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20 In hungur he schal delyuere thee fro deeth, and in batel fro the power of swerd.
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21 Thou schalt be hid fro the scourge of tunge, and thou schalt not drede myseiste, `ethir wretchidnesse, whanne it cometh.
När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22 In distriyng maad of enemyes and in hungur thou schalt leiye, and thou schalt not drede the beestis of erthe.
Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23 But thi couenaunt schal be with the stonys of erthe, and beestis of erthe schulen be pesible to thee.
ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24 And thou schalt wite, that thi tabernacle hath pees, and thou visitynge thi fairnesse schalt not do synne.
Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25 And thou schalt wite also, that thi seed schal be many fold, and thi generacioun schal be as an erbe of erthe.
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26 In abundaunce thou schalt go in to the sepulcre, as an heep of wheete is borun in his tyme.
I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27 Lo! this is so, as we han souyt; which thing herd, trete thou in minde.
Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
