Job 41
1 Whether thou schalt mowe drawe out leuyathan with an hook, and schalt bynde with a roop his tunge?
Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 Whethir thou schalt putte a ryng in hise nosethirlis, ethir schalt perse hyse cheke with `an hook?
Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 Whether he schal multiplie preieris to thee, ether schal speke softe thingis to thee?
Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 Whether he schal make couenaunt with thee, and `thou schalt take him a seruaunt euerlastinge?
Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 Whether thou schalt scorne hym as a brid, ethir schalt bynde hym to thin handmaidis?
Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 Schulen frendis `kerue hym, schulen marchauntis departe hym?
Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 Whether thou schalt fille nettis with his skyn, and a `leep of fischis with his heed?
Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 Schalt thou putte thin hond on hym? haue thou mynde of the batel, and adde no more to speke.
Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 Lo! his hope schal disseyue hym; and in the siyt of alle men he schal be cast doun.
Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 I not as cruel schal reise hym; for who may ayenstonde my face?
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 And who `yaf to me bifore, that Y yelde to hym? Alle thingis, that ben vndur heuene, ben myne.
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 Y schal not spare hym for myyti wordis, and maad faire to biseche.
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 Who schal schewe the face of his clothing, and who schal entre in to the myddis of his mouth?
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 Who schal opene the yatis of his cheer? ferdfulnesse is bi the cumpas of hise teeth.
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 His bodi is as yotun scheldys of bras, and ioyned togidere with scalis ouerleiynge hem silf.
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 Oon is ioyned to another; and sotheli brething goith not thorouy tho.
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 Oon schal cleue to anothir, and tho holdynge hem silf schulen not be departid.
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 His fnesynge is as schynynge of fier, and hise iyen ben as iyelidis of the morewtid.
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 Laumpis comen forth of his mouth, as trees of fier, that ben kyndlid.
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 Smoke cometh forth of hise nosethirlis, as of a pot set on the fier `and boilynge.
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 His breeth makith colis to brenne, and flawme goith out of his mouth.
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 Strengthe schal dwelle in his necke, and nedynesse schal go bifor his face.
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 The membris of hise fleischis ben cleuynge togidere to hem silf; God schal sende floodis ayens hym, and tho schulen not be borun to an other place.
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 His herte schal be maad hard as a stoon; and it schal be streyned togidere as the anefeld of a smith.
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 Whanne he schal be takun awei, aungels schulen drede; and thei aferd schulen be purgid.
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 Whanne swerd takith hym, it may not stonde, nethir spere, nether haburioun.
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 For he schal arette irun as chaffis, and bras as rotun tre.
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 A man archere schal not dryue hym awei; stoonys of a slynge ben turned in to stobil to hym.
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 He schal arette an hamer as stobil; and he schal scorne a florischynge spere.
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 The beemys of the sunne schulen be vndur hym; and he schal strewe to hym silf gold as cley.
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 He schal make the depe se to buyle as a pot; and he schal putte, as whanne oynementis buylen.
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 A path schal schyne aftir hym; he schal gesse the greet occian as wexynge eld.
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 No power is on erthe, that schal be comparisound to hym; which is maad, that he schulde drede noon.
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 He seeth al hiy thing; he is kyng ouer alle the sones of pride.
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
