Job 40
1 And the Lord addide, and spak to Joob,
Så svarade nu HERREN Job och sade:
2 Whether he, that stryueth with God, schal haue rest so liytli? Sotheli he, that repreueth God, owith for to answere to hym.
Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
3 Forsothe Joob answeride to the Lord,
Job svarade HERREN och sade:
4 and seide, What may Y answere, which haue spoke liytli? Y schal putte myn hond on my mouth.
Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
5 Y spak o thing, which thing Y wold, that Y hadde not seid; and Y spak anothir thing, to which Y schal no more adde.
En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
6 Forsothe the Lord answeride to Joob fro the whirlewynd,
Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
7 and seide, Girde thou as a man thi leendis, and Y schal axe thee, and schewe thou to me.
Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
8 Whether thou schalt make voide my doom, and schalt condempne me, that thou be maad iust?
Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
9 And if thou hast an arm, as God hath, and if thou thundrist with lijk vois, `take thou fairnesse aboute thee,
Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
10 and be thou reisid an hiy, and be thou gloriouse, and be thou clothid `in faire clothis.
Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
11 Distrie thou proude men in thi woodnesse, and biholde thou, and make lowe ech bostere.
Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
12 Biholde thou alle proude men, and schende thou hem; and al to-breke thou wickid men in her place.
Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
13 Hide thou hem in dust togidere, and drenche doun her faces in to a diche.
Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
14 And Y schal knowleche, that thi riyt hond may saue thee.
Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
15 Lo! behemot, whom Y made with thee, schal as an oxe ete hey.
Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
16 His strengthe is in hise leendis, and his vertu is in the nawle of his wombe.
Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
17 He streyneth his tail as a cedre; the senewis of his `stones of gendrure ben foldid togidere.
Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
18 Hise boonys ben as the pipis of bras; the gristil of hym is as platis of yrun.
Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
19 He is the bigynnyng of the weies of God; he, that made hym, schal sette his swerd to hym.
Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
20 Hillis beren eerbis to this behemot; alle the beestis of the feeld pleien there.
Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
21 He slepith vndur schadewe, in the pryuete of rehed, in moiste places.
Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
22 Schadewis hilen his schadewe; the salewis of the ryuer cumpassen hym.
Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
23 He schal soupe vp the flood, and he schal not wondre; he hath trist, that Jordan schal flowe in to his mouth.
Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
24 He schal take hem bi `the iyen of hym, as bi an hook; and bi scharpe schaftis he schal perse hise nosethirlis.
Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?
