Job 4
1 Forsothe Eliphat Themanytes answeride, and seide,
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 If we bigynnen to speke to thee, in hap thou schalt take it heuyli; but who may holde a word conseyued?
Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 Lo! thou hast tauyt ful many men, and thou hast strengthid hondis maad feynt.
Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
4 Thi wordis confermyden men doutynge, and thou coumfortidist knees tremblynge.
dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
5 But now a wounde is comun on thee, and thou hast failid; it touchide thee, and thou art disturblid.
Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
6 Where is thi drede, thi strengthe, and thi pacience, and the perfeccioun of thi weies?
Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
7 Y biseche thee, haue thou mynde, what innocent man perischide euere, ethir whanne riytful men weren doon awei?
Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
8 Certis rathir Y siy hem, that worchen wickidnesse, and sowen sorewis,
Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
9 and repen tho, to haue perischid bi God blowynge, and to be wastid bi the spirit of his ire.
för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
10 The roryng of a lioun, and the vois of a lionesse, and the teeth of `whelpis of liouns ben al to-brokun.
Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
11 Tigris perischide, for sche hadde not prey; and the whelpis of a lioun ben distried.
Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
12 Certis an hid word was seid to me, and myn eere took as theueli the veynes of priuy noise therof.
Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
13 In the hidousnesse of `nyytis siyt, whanne heuy sleep is wont to occupie men,
När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
14 drede and tremblyng helde me; and alle my boonys weren aferd.
då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
15 And whanne the spirit `yede in my presence, the heiris of `my fleisch hadden hidousnesse.
En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
16 Oon stood, whos chere Y knewe not, an ymage bifor myn iyen; and Y herde a vois as of softe wynd.
Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
17 Whether a man schal be maad iust in comparisoun of God? ethir whethir a man schal be clennere than his Makere?
»Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
18 Lo! thei that seruen hym ben not stidefast; and he findith schrewidnesse in hise aungels.
Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
19 Hou myche more thei that dwellen in housis of cley, that han an ertheli foundement, schulen be wastyd as of a mouyte.
huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
20 Fro morewtid til to euentid thei schulen be kit doun; and for no man vndurstondith, thei schulen perische with outen ende.
när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
21 Sotheli thei, that ben residue, schulen be takun awei; thei schulen die, and not in wisdom.
Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»
