Job 4
1 Forsothe Eliphat Themanytes answeride, and seide,
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 If we bigynnen to speke to thee, in hap thou schalt take it heuyli; but who may holde a word conseyued?
Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
3 Lo! thou hast tauyt ful many men, and thou hast strengthid hondis maad feynt.
Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
4 Thi wordis confermyden men doutynge, and thou coumfortidist knees tremblynge.
Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
5 But now a wounde is comun on thee, and thou hast failid; it touchide thee, and thou art disturblid.
Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
6 Where is thi drede, thi strengthe, and thi pacience, and the perfeccioun of thi weies?
Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
7 Y biseche thee, haue thou mynde, what innocent man perischide euere, ethir whanne riytful men weren doon awei?
Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
8 Certis rathir Y siy hem, that worchen wickidnesse, and sowen sorewis,
Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
9 and repen tho, to haue perischid bi God blowynge, and to be wastid bi the spirit of his ire.
Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
10 The roryng of a lioun, and the vois of a lionesse, and the teeth of `whelpis of liouns ben al to-brokun.
Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
11 Tigris perischide, for sche hadde not prey; and the whelpis of a lioun ben distried.
Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
12 Certis an hid word was seid to me, and myn eere took as theueli the veynes of priuy noise therof.
Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
13 In the hidousnesse of `nyytis siyt, whanne heuy sleep is wont to occupie men,
Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
14 drede and tremblyng helde me; and alle my boonys weren aferd.
Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
15 And whanne the spirit `yede in my presence, the heiris of `my fleisch hadden hidousnesse.
Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
16 Oon stood, whos chere Y knewe not, an ymage bifor myn iyen; and Y herde a vois as of softe wynd.
Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
17 Whether a man schal be maad iust in comparisoun of God? ethir whethir a man schal be clennere than his Makere?
Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
18 Lo! thei that seruen hym ben not stidefast; and he findith schrewidnesse in hise aungels.
Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
19 Hou myche more thei that dwellen in housis of cley, that han an ertheli foundement, schulen be wastyd as of a mouyte.
Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
20 Fro morewtid til to euentid thei schulen be kit doun; and for no man vndurstondith, thei schulen perische with outen ende.
Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
21 Sotheli thei, that ben residue, schulen be takun awei; thei schulen die, and not in wisdom.
Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
