Job 36
1 Also Helyu addide, and spak these thingis,
Vidare sade Elihu:
2 Suffre thou me a litil, and Y schal schewe to thee; for yit Y haue that, that Y schal speke for God.
Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
3 Y schal reherse my kunnyng fro the bigynnyng; and Y schal preue my worchere iust.
Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
4 For verili my wordis ben with out leesyng, and perfit kunnyng schal be preued to thee.
Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
5 God castith not awei myyti men, sithen he is myyti;
Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
6 but he saueth not wickid men, and he yyueth dom to pore men.
Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
7 He takith not awei hise iyen fro a iust man; and he settith kyngis in seete with out ende, and thei ben reisid there.
Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
8 And if thei ben in chaynes, and ben boundun with the roopis of pouert,
Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
9 he schal shewe to hem her werkis, and her grete trespassis; for thei weren violent, `ethir rauenours.
så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
10 Also he schal opene her eere, that he chastise; and he schal speke, that thei turne ayen fro wickidnesse.
han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
11 If thei heren, and kepen, thei schulen fille her daies in good, and her yeris in glorie.
Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
12 Sotheli if thei heren not, thei schulen passe bi swerd, and thei schulen be wastid in foli.
Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
13 Feyneris and false men stiren the ire of God; and thei schulen not crye, whanne thei ben boundun.
Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
14 The soule of hem schal die in tempest; and the lijf of hem among `men of wymmens condiciouns.
deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
15 He schal delyuere a pore man fro his angwisch; and he schal opene `the eere of hym in tribulacioun.
Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
16 Therfor he schal saue thee fro the streit mouth of the broddeste tribulacioun, and not hauynge a foundement vndur it; sotheli the rest of thi table schal be ful of fatnesse.
Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
17 Thi cause is demed as the cause of a wickid man; forsothe thou schalt resseyue thi cause and doom.
Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
18 Therfor ire ouercome thee not, that thou oppresse ony man; and the multitude of yiftis bowe thee not.
Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19 Putte doun thi greetnesse with out tribulacioun, and putte doun alle stronge men bi strengthe.
Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20 Dilaie thou not nyyt, that puplis stie for hem.
Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21 Be thou war, that thou bowe not to wickidnesse; for thou hast bigunne to sue this wickidnesse aftir wretchidnesse.
Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22 Lo! God is hiy in his strengthe, and noon is lijk hym among the yyueris of lawe.
Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23 Who mai seke out the weies of God? ethir who dar seie to hym, Thou hast wrouyt wickidnesse?
Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: "Du gör vad orätt är?"
24 Haue thou mynde, that thou knowist not his werk, of whom men sungun.
Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
25 Alle men seen God; ech man biholdith afer.
och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
26 Lo! God is greet, ouercomynge oure kunnyng; the noumbre of hise yeeris is with out noumbre.
Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
27 Which takith awei the dropis of reyn; and schedith out reynes at the licnesse of floodyatis,
Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
28 whiche comen doun of the cloudis, that hilen alle thingis aboue.
skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
29 If he wole stretche forthe cloudis as his tente,
Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
30 and leite with his liyt fro aboue, he schal hile, yhe,
Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
31 the herris of the see. For bi these thingis he demeth puplis, and yyueth mete to many deedli men.
Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
32 In hondis he hidith liyt; and comaundith it, that it come eft.
I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
33 He tellith of it to his freend, that it is his possessioun; and that he may stie to it.
Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
