Job 36
1 Also Helyu addide, and spak these thingis,
Elihu talade ytterligare, och sade:
2 Suffre thou me a litil, and Y schal schewe to thee; for yit Y haue that, that Y schal speke for God.
Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
3 Y schal reherse my kunnyng fro the bigynnyng; and Y schal preue my worchere iust.
Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
4 For verili my wordis ben with out leesyng, and perfit kunnyng schal be preued to thee.
Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
5 God castith not awei myyti men, sithen he is myyti;
Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
6 but he saueth not wickid men, and he yyueth dom to pore men.
Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
7 He takith not awei hise iyen fro a iust man; and he settith kyngis in seete with out ende, and thei ben reisid there.
Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
8 And if thei ben in chaynes, and ben boundun with the roopis of pouert,
Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
9 he schal shewe to hem her werkis, and her grete trespassis; for thei weren violent, `ethir rauenours.
Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
10 Also he schal opene her eere, that he chastise; and he schal speke, that thei turne ayen fro wickidnesse.
Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
11 If thei heren, and kepen, thei schulen fille her daies in good, and her yeris in glorie.
Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
12 Sotheli if thei heren not, thei schulen passe bi swerd, and thei schulen be wastid in foli.
Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
13 Feyneris and false men stiren the ire of God; and thei schulen not crye, whanne thei ben boundun.
De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
14 The soule of hem schal die in tempest; and the lijf of hem among `men of wymmens condiciouns.
Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
15 He schal delyuere a pore man fro his angwisch; and he schal opene `the eere of hym in tribulacioun.
Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
16 Therfor he schal saue thee fro the streit mouth of the broddeste tribulacioun, and not hauynge a foundement vndur it; sotheli the rest of thi table schal be ful of fatnesse.
Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
17 Thi cause is demed as the cause of a wickid man; forsothe thou schalt resseyue thi cause and doom.
Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
18 Therfor ire ouercome thee not, that thou oppresse ony man; and the multitude of yiftis bowe thee not.
Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
19 Putte doun thi greetnesse with out tribulacioun, and putte doun alle stronge men bi strengthe.
Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
20 Dilaie thou not nyyt, that puplis stie for hem.
Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
21 Be thou war, that thou bowe not to wickidnesse; for thou hast bigunne to sue this wickidnesse aftir wretchidnesse.
Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
22 Lo! God is hiy in his strengthe, and noon is lijk hym among the yyueris of lawe.
Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
23 Who mai seke out the weies of God? ethir who dar seie to hym, Thou hast wrouyt wickidnesse?
Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
24 Haue thou mynde, that thou knowist not his werk, of whom men sungun.
Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
25 Alle men seen God; ech man biholdith afer.
Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
26 Lo! God is greet, ouercomynge oure kunnyng; the noumbre of hise yeeris is with out noumbre.
Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
27 Which takith awei the dropis of reyn; and schedith out reynes at the licnesse of floodyatis,
Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
28 whiche comen doun of the cloudis, that hilen alle thingis aboue.
Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
29 If he wole stretche forthe cloudis as his tente,
Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
30 and leite with his liyt fro aboue, he schal hile, yhe,
Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
31 the herris of the see. For bi these thingis he demeth puplis, and yyueth mete to many deedli men.
Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
32 In hondis he hidith liyt; and comaundith it, that it come eft.
Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
33 He tellith of it to his freend, that it is his possessioun; and that he may stie to it.
Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
