Job 34
1 And Helyu pronounside, and spak also these thingis,
Och Elihu tog till orda och sade:
2 Wise men, here ye my wordis, and lerned men, herkne ye me; for the eere preueth wordis,
Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
3 and the throte demeth metis bi taast.
Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
4 Chese we doom to vs; and se we among vs, what is the betere.
Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
5 For Job seide, Y am iust, and God hath distried my doom.
Se, Job har sagt: "Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
6 For whi lesynge is in demynge me, and myn arowe is violent with out ony synne.
Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit."
7 Who is a man, as Joob is, that drynkith scornyng as watir?
Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
8 that goith with men worchynge wickidnesse, and goith with vnfeithful men?
han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
9 For he seide, A man schal not plese God, yhe, thouy he renneth with God.
Ty han säger: "Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud."
10 Therfor ye men hertid, `that is, vndurstonde, here ye me; vnpite, `ethir cruelte, be fer fro God, and wickidnesse fro Almyyti God.
Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
11 For he schal yelde the werk of man to hym; and bi the weies of ech man he schal restore to hym.
Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
12 For verili God schal not condempne with out cause; nether Almyyti God schal distrie doom.
Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
13 What othere man hath he ordeyned on the lond? ether whom hath he set on the world, which he made?
Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
14 If God dressith his herte to hym, he schal drawe to hym silf his spirit and blast.
Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
15 Ech fleisch schal faile togidere; `and a man schal turne ayen in to aisch.
då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
16 Therfor if thou hast vndurstondyng, here thou that that is seid, and herkne the vois of my speche.
Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
17 Whether he that loueth not doom may be maad hool? and hou condempnest thou so myche him, that is iust?
Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
18 Which seith to the kyng, Thou art apostata; which clepith the duykis vnpitouse, `ethir vnfeithful.
Får man då säga till en konung: "Du ogärningsman", eller till en furste: "Du ogudaktige"?
19 `Which takith not the persoones of princes, nether knew a tyraunt, whanne he stryuede ayens a pore man; for alle men ben the werk of hise hondis.
Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
20 Thei schulen die sudeynli, and at mydnyyt puplis schulen be troblid, `ethir schulen be bowid, as othere bookis han; and schulen passe, and schulen take `awei `a violent man with out hond.
I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
21 For the iyen of God ben on the weies of men, and biholdith alle goyngis of hem.
Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
22 No derknessis ben, and no schadewe of deeth is, that thei, that worchen wickidnesse, be hid there;
Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
23 for it is `no more in the power of man, that he come to God in to doom.
Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
24 God schal al to-breke many men and vnnoumbrable; and schal make othere men to stonde for hem.
Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
25 For he knowith the werkis of hem; therfor he schal brynge yn niyt, and thei schulen be al to-brokun.
Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
26 He smoot hem, as vnpitouse men, in the place of seinge men.
Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
27 Whiche yeden awei fro hym bi `castyng afore, and nolden vndurstonde alle hise weies.
eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
28 That thei schulden make the cry of a nedi man to come to hym, and that he schulde here the vois of pore men.
De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
29 For whanne he grauntith pees, who is that condempneth? Sithen he hidith his cheer, who is that seeth hym? And on folkis and on alle men `he hath power `to do siche thingis.
Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
30 Which makith `a man ypocrite to regne, for the synnes of the puple.
när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
31 Therfor for Y haue spoke to God, also Y schal not forbede thee.
Kan man väl säga till Gud: "Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
32 If Y erride, teche thou me; if Y spak wickidnesse, Y schal no more adde.
Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer."
33 Whether God axith that wickidnesse of thee, for it displeside thee? For thou hast bigunne to speke, and not Y; that if thou knowist ony thing betere, speke thou.
Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
34 Men vndurstondynge, speke to me; and a wise man, here me.
Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
35 Forsothe Joob spak folili, and hise wordis sownen not techyng.
"Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd."
36 My fadir, be Joob preuede `til to the ende; ceesse thou not fro the man of wickidnesse,
Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
37 `that addith blasfemye ouer hise synnes. Be he constreyned among vs in the meene tyme; and thanne bi hise wordis stire he God to the doom.
Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
