Job 32
1 Forsothe these thre men leften of to answere Joob, for he semyde a iust man to hem.
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 And Helyu, the sone of Barachel Buzites, of the kynrede of Ram, was wrooth, and hadde indignacioun; forsothe he was wrooth ayens Joob, for he seide hym silf to be iust bifor God.
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 Sotheli Helyu hadde indignacioun ayens the thre frendis of hym, for thei hadden not founde resonable answere, but oneli hadde condempned Joob.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job
4 Therfor Helyu abood Joob spekynge, for thei, that spaken, weren eldere men.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 But whanne he hadde seyn, that thre men myyten not answere, he was wrooth greetly.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 And Helyu, the sone of Barachel Buzites, answeride, and seyde, Y am yongere in tyme, sotheli ye ben eldere; therfor with heed holdun doun Y dredde to schewe to you my sentence.
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 For Y hopide that lengere age schulde speke, and that the multitude of yeeris schulden teche wisdom.
Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
8 But as Y se, spirit is in men, and the enspiryng `ether reuelacioun, of Almyyti God yyueth vndurstondyng.
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 Men of long lijf ben not wise, and elde men vndurstonden not doom.
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 Therfor Y schal seie, Here ye me, and Y also schal schewe my kunnyng to you.
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 For Y abood youre wordis, Y herde youre prudence, as long as ye dispuytiden in youre wordis.
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 And as long as Y gesside you to seie ony thing, Y bihelde; but as Y se, `noon is of you, that may repreue Joob, and answere to hise wordis;
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 lest perauenture ye seien, We han founde wisdom; God, and not man, hath cast hym awei.
Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
14 Joob spak no thing to me, and Y not bi youre wordis schal answere hym.
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 Thei dredden, and answeriden no more, and token awei speche fro hem silf.
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 Therfor for Y abood, and thei spaken not, thei stoden, and answeriden no more; also Y schal answere my part,
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 and Y schal schewe my kunnyng.
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 For Y am ful of wordis, and the spirit of my wombe, `that is, mynde, constreyneth me.
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 Lo! my wombe is as must with out `spigot, ether a ventyng, that brekith newe vessels.
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 Y schal speke, and brethe ayen a litil; Y schal opene my lippis, and Y schal answere.
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 Y schal not take the persoone of man, and Y schal not make God euene to man.
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 For Y woot not hou long Y schal abide, and if my Makere take me awei `after a litil tyme.
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
