Job 22
1 Forsothe Eliphat Themanytes answeride, and seide,
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Whether a man, yhe, whanne he is of perfit kunnyng, mai be comparisound to God?
Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
3 What profitith it to God, if thou art iust? ethir what schalt thou yyue to hym, if thi lijf is without wem?
Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
4 Whether he schal drede, and schal repreue thee, and schal come with thee in to doom,
Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
5 and not for thi ful myche malice, and thi wickidnessis with out noumbre, `these peynes bifelden iustli to thee?
Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
6 For thou hast take awei with out cause the wed of thi britheren; and hast spuylid nakid men of clothis.
Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
7 Thou yauest not watir to the feynt man; and thou withdrowist breed fro the hungri man.
Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
8 In the strengthe of thin arm thou haddist the lond in possessioun; and thou moost myyti heldist it.
För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
9 Thou leftist widewis voide; and al to-brakist the schuldris of fadirles children.
men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
10 Therfor thou art cumpassid with snaris; and sodeyn drede disturblith thee.
Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
11 And thou gessidist, that thou schuldist not se derknessis; and that thou schuldist not be oppressid with the fersnesse of watris flowyng.
ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
12 Whether thou thenkist, that God is hiyere than heuene, and is enhaunsid aboue the coppe of sterris?
I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
13 And thou seist, What sotheli knowith God? and, He demeth as bi derknesse.
därför tänker du: "Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
14 A cloude is his hidyng place, and he biholdith not oure thingis, and he `goith aboute the herris of heuene.
Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång."
15 Whether thou coueitist to kepe the path of worldis, which wickid men han ofte go?
Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
16 Whiche weren takun awei bifor her tyme, and the flood distriede the foundement of hem.
de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
17 Whiche seiden to God, Go thou awei fro vs; and as if Almyyti God may do no thing, thei gessiden hym,
de män som sade till Gud: "Vik ifrån oss", ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
18 whanne he hadde fillid her housis with goodis; the sentence of whiche men be fer fro me.
Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
19 Iust men schulen se, and schulen be glad; and an innocent man schal scorne hem.
De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
20 Whether the reisyng of hem is not kit doun, and fier schal deuoure the relifs of hem?
"Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt."
21 Therfor assente thou to God, and haue thou pees; and bi these thingis thou schalt haue best fruytis.
Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
22 Take thou the lawe of his mouth, and sette thou hise wordis in thin herte.
Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
23 If thou turnest ayen to Almyyti God, thou schalt be bildid; and thou schalt make wickidnesse fer fro thi tabernacle.
Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
24 He schal yyue a flynt for erthe, and goldun strondis for a flynt.
Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
25 And Almyyti God schal be ayens thin enemyes; and siluer schal be gaderid togidere to thee.
så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
26 Thanne on Almyyti God thou schalt flowe with delicis; and thou schalt reise thi face to God.
Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
27 Thou schalt preye hym, and he schal here thee; and thou schalt yelde thi vowis.
När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
28 Thou schalt deme a thing, and it schal come to thee; and lyyt schal schyne in thi weies.
Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
29 For he that is mekid, schal be in glorie; and he that bowith doun hise iyen, schal be saued.
Om de leda mot djupet och du då beder: "Uppåt!", så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
30 An innocent schal be saued; sotheli he schal be saued in the clennesse of hise hondis.
Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
