Job 21
1 Forsothe Joob answeride, and seide,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Y preye, here ye my wordis, and do ye penaunce.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Suffre ye me, that Y speke; and leiye ye aftir my wordis, if it schal seme worthi.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 Whether my disputyng is ayens man, that skilfuli Y owe not to be sori?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Perseyue ye me, and be ye astonyed; and sette ye fyngur on youre mouth.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 And whanne Y bithenke, Y drede, and tremblyng schakith my fleisch.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Whi therfor lyuen wickid men? Thei ben enhaunsid, and coumfortid with richessis.
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Her seed dwellith bifor hem; the cumpeny of kynesmen, and of sones of sones dwellith in her siyt.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Her housis ben sikur, and pesible; and the yerde of God is not on hem.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 The cow of hem conseyuede, and caluede not a deed calf; the cow caluyde, and is not priued of hir calf.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Her litle children goen out as flockis; and her yonge children `maken fulli ioye with pleies.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 Thei holden tympan, and harpe; and ioien at the soun of orgun.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Whiche men seiden to God, Go thou awei fro us; we nylen the kunnyng of thi weies.
Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 Who is Almiyti God, that we serue him? and what profitith it to vs, if we preien him?
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
16 Netheles for her goodis ben not in her hond, `that is, power, the counsel of wickid men be fer fro me.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 Hou ofte schal the lanterne of wickid men be quenchid, and flowing schal come on hem, and God schal departe the sorewis of his stronge veniaunce?
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 Thei schulen be as chaffis bifor the face of the wynd; and as a deed sparcle, whiche the whirlewynd scaterith abrood.
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 God schal kepe the sorewe of the fadir to hise sones; and whanne he hath yoldun, thanne he schal wite.
"Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Hise iyen schulen se her sleyng; and he schal drynke of the stronge veniaunce of Almyyti God.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 For whi what perteyneth it to hym of his hows aftir hym, thouy the noumbre of his monethis be half takun awey?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 Whether ony man schal teche God kunnyng, which demeth hem that ben hiye?
"Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
23 This yuel man dieth strong and hool, riche and blesful, `that is, myrie.
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 Hise entrails ben ful of fatnesse; and hise boonys ben moistid with merowis.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Sotheli anothir wickid man dieth in the bittirnesse of his soule, and with outen ony richessis.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 And netheles thei schulen slepe togidere in dust, and wormes schulen hile hem.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Certis Y knowe youre wickid thouytis, and sentensis ayens me.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 For ye seien, Where is the hows of the prince? and where ben the tabernaclis of wickid men?
I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
29 Axe ye ech of `the weie goeris; and ye schulen knowe, that he vndurstondith these same thingis,
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 that an yuel man schal be kept in to the dai of perdicioun, and schal be led to the dai of woodnesse.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Who schal repreue hise weies bifor hym? and who schal yelde to hym tho thingis, whiche he hath doon?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 He schal be led to the sepulcris; and he schal wake in the heep of deed men.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 He was swete to the `stoonys, ether filthis, of helle; and drawith ech man aftir hym, and vnnoumbrable men bifor him.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 Hou therfor coumforten ye me in veyn, sithen youre answeris ben schewid to `repugne to treuthe?
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
