Job 19
1 Forsothe Joob answeride, and seide, Hou long turmente ye my soule,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 and al to-breken me with wordis?
Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
3 Lo! ten sithis ye schenden me, and ye ben not aschamed, oppressynge me.
Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
4 Forsothe and if Y `koude not, myn vnkynnyng schal be with me.
Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
5 And ye ben reisid ayens me, and repreuen me with my schenschipis.
Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
6 Nameli now vndurstonde ye, that God hath turmentid me not bi euene doom, and hath cumpassid me with hise betyngis.
så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
7 Lo! Y suffrynge violence schal crye, and no man schal here; Y schal crye loude, and `noon is that demeth.
Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
8 He bisette aboute my path, and Y may not go; and he settide derknessis in my weie.
Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
9 He hath spuylid me of my glorye, and hath take awey the coroun fro myn heed.
Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
10 He hath distried me on ech side, and Y perischide; and he hath take awei myn hope, as fro a tre pullid vp bi the roote.
Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
11 His stronge veniaunce was wrooth ayens me; and he hadde me so as his enemye.
Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
12 Hise theues camen togidere, and `maden to hem a wei bi me; and bisegiden my tabernacle in cumpas.
Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
13 He made fer my britheren fro me; and my knowun as aliens yeden awei fro me.
Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
14 My neiyboris forsoken me; and thei that knewen me han foryete me.
Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
15 The tenauntis of myn hows, and myn handmaydis hadden me as a straunger; and Y was as a pilgrym bifor her iyen.
Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
16 Y clepide my seruaunt, and he answeride not to me; with myn owne mouth Y preiede hym.
Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
17 My wijf wlatide my breeth; and Y preiede the sones of my wombe.
Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
18 Also foolis dispisiden me; and whanne Y was goon awei fro hem, thei bacbitiden me.
Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
19 Thei, that weren my counselouris sum tyme, hadden abhomynacioun of me; and he, whom Y louede moost, was aduersarie to me.
Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
20 Whanne fleischis weren wastid, my boon cleuyde to my skyn; and `oneli lippis ben left aboute my teeth.
Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
21 Haue ye merci on me, haue ye merci on me, nameli, ye my frendis; for the hond of the Lord hath touchid me.
Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
22 Whi pursuen ye me, as God pursueth; and ben fillid with my fleischis?
Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
23 Who yyueth to me, that my wordis be writun? Who yyueth to me,
Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
24 that tho be writun in a book with an yrun poyntil, ethir with a plate of leed; ethir with a chisel be grauun in a flynt?
ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
25 For Y woot, that myn ayenbiere lyueth, and in the laste dai Y schal rise fro the erthe;
Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
26 and eft Y schal be cumpassid with my skyn, and in my fleisch Y schal se God, my sauyour.
Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
27 Whom Y my silf schal se, and myn iyen schulen biholde, and not an other man. This myn hope is kept in my bosum.
Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
28 Whi therfor seien ye now, Pursue we hym, and fynde we the roote of a word ayens hym?
Men när I tänken: "huru skola vi icke ansätta honom!" -- såsom vore skulden att finna hos mig --
29 Therfor fle ye fro the face of the swerd; for the swerd is the vengere of wickidnessis, and wite ye, that doom schal be.
då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
