Job 16
1 Forsothe Joob answeride, and seide, Y `herde ofte siche thingis;
Job svarade, och sade:
2 alle ye ben heuy coumfortouris.
Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.
3 Whether wordis ful of wynd schulen haue an ende? ether ony thing is diseseful to thee, if thou spekist?
När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?
4 Also Y myyte speke thingis lijk to you, and `Y wolde, that youre soule were for my soule; and Y wolde coumfort you by wordis, and Y wolde moue myn heed on you;
Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.
5 Y wolde make you stronge bi my mouth, and Y wolde moue lippis as sparynge you.
Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.
6 But what schal Y do? If Y speke, my sorewe restith not; and if Y am stille, it goith not awei fro me.
Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.
7 But now my sorewe hath oppressid me, and alle my lymes ben dryuun in to nouyt.
Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.
8 My ryuelyngis seien witnessyng ayens me, and a fals spekere is reisid ayens my face, and ayenseith me.
Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.
9 He gaderide togidere his woodnesse in me, and he manaasside me, and gnastide ayens me with his teeth; myn enemye bihelde me with ferdful iyen.
Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.
10 Thei openyden her mouthis on me, and thei seiden schenschip, and smytiden my cheke; and thei ben fillid with my peynes.
De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.
11 God hath closid me togidere at the wickid, and hath youe me to the hondis of wickid men.
Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.
12 Y thilke riche man and famouse sum tyme, am al to brokun sudeynli; `he helde my nol; he hath broke me, and hath set me as in to a signe.
Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.
13 He hath cumpasside me with hise speris, he woundide togidere my leendis; he sparide not, and schedde out myn entrails in to the erthe.
Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.
14 He beet me with wounde on wounde; he as a giaunt felde in on me.
Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.
15 Y sewide togidere a sak on my skyn; and Y hilide my fleisch with aische.
Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.
16 My face bolnyde of wepynge, and myn iyeliddis wexiden derke.
Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;
17 Y suffride these thingis with out wickidnesse of myn hond, `that is, werk, whanne Y hadde cleene preieris to God.
Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.
18 Erthe, hile thou not my blood, and my cry fynde not in thee a place of hidyng.
Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.
19 `For, lo! my witnesse is in heuene; and the knowere of my consience is in hiye places.
Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.
20 A! my frendis, ful of wordis, myn iye droppith to God.
Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.
21 And `Y wolde, that a man were demed so with God, as the sone of man is demed with his felowe.
Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.
22 `For lo! schorte yeeris passen, and Y go a path, bi which Y schal not turne ayen.
Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.
