< Job 15 >

1 Forsothe Eliphat Themanytes answeride, and seide,
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Whether a wise man schal answere, as spekynge ayens the wynd, and schal fille his stomac with brennyng, `that is, ire?
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 For thou repreuest hym bi wordis, which is not lijk thee, and thou spekist that, that spedith not to thee.
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 As myche as is in thee, thou hast avoidid drede; and thou hast take awey preyeris bifor God.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 For wickidnesse hath tauyt thi mouth, and thou suest the tunge of blasfemeris.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Thi tunge, and not Y, schal condempne thee, and thi lippis schulen answere thee.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Whether thou art borun the firste man, and art formed bifor alle little hillis?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 Whether thou herdist the counsel of God, and his wisdom is lower than thou?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 What thing knowist thou, whiche we knowen not? What thing vndurstondist thou, whiche we witen not?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 Bothe wise men and elde, myche eldre than thi fadris, ben among vs.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Whether it is greet, that God coumforte thee? But thi schrewid wordis forbeden this.
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 What reisith thin herte thee, and thou as thenkynge grete thingis hast iyen astonyed?
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 What bolneth thi spirit ayens God, that thou brynge forth of thi mouth siche wordis?
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 What is a man, that he be with out wem, and that he borun of a womman appere iust?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Lo! noon among hise seyntis is vnchaungable, and heuenes ben not cleene in his siyt.
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 How myche more a man abhomynable and vnprofitable, that drynkith wickidnesse as water?
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 I schal schewe to thee, here thou me; Y schal telle to thee that, that Y siy.
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 Wise men knoulechen, and hiden not her fadris.
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 To whiche aloone the erthe is youun, and an alien schal not passe bi hem.
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 A wickid man is proud in alle hise daies; and the noumbre of hise yeeris and of his tirauntrie is vncerteyn.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 The sown of drede is euere in hise eeris, and whanne pees is, he supposith euere tresouns.
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 He bileueth not that he may turne ayen fro derknessis to liyt; and biholdith aboute on ech side a swerd.
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 Whanne he stirith hym to seke breed, he woot, that the dai of derknessis is maad redi in his hond.
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 Tribulacioun schal make hym aferd, and angwisch schal cumpas hym, as a kyng which is maad redi to batel.
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 For he helde forth his hond ayens God, and he was maad strong ayens Almyyti God.
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 He ran with neck reisid ayens God, and he was armed with fat nol.
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 Fatnesse, that is, pride `comyng forth of temporal aboundaunce, hilide his face, `that is, the knowyng of vndurstondyng, and outward fatnesse hangith doun of his sidis.
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 He schal dwelle in desolat citees, and in deseert, `ethir forsakun, housis, that ben turned in to biriels.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 He schal not be maad riche, nether his catel schal dwelle stidefastli; nether he schal sende his roote in the erthe,
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 nether he schal go awei fro derknessis. Flawme schal make drie hise braunchis, and he schal be takun a wey bi the spirit of his mouth.
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 Bileue he not veynli disseyued bi errour, that he schal be ayenbouyt bi ony prijs.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 Bifor that hise daies ben fillid, he schal perische, and hise hondis schulen wexe drye;
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 he schal be hirt as a vyne in the firste flour of his grape, and as an olyue tre castinge awei his flour.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 For the gaderyng togidere of an ipocrite is bareyn, and fier schal deuoure the tabernaclis of hem, that taken yiftis wilfuli.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 He conseyuede sorewe, and childide wickidnesse, and his wombe makith redi tretcheries.
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.

< Job 15 >