Hebrews 8
1 But a capitle on tho thingis that ben seid. We han siche a bischop, that sat in the riythalf of the seete of greetnesse in heuenes,
Men summan af det vi tale är detta; Vi hafvom en sådan öfversta Prest, som sitter på högra handen på majestätsens stol i himmelen;
2 the mynystre of seyntis, and of the veri tabernacle, that God made, and not man.
Och är en skaffare öfver de heliga håfvor, och öfver det sannskyldiga tabernaklet, hvilket Gud upprest hafver, och ingen menniska.
3 For ech bischop is ordeyned to offre yiftis and sacrificis; wherfor it is nede, that also this bischop haue sum thing that he schal offre.
Ty hvar och en öfverste Prest varder skickad till att offra gåfvor och offer; derföre är det af nöden, att denne ock något hafver, det han offra skall.
4 Therfor if he were on erthe, he were no preest, whanne ther weren that schulden offre yiftis bi the lawe,
Hvar han nu vore på jordene, så vore han icke Prest; der Prester äro, de der efter lagen offra gåfvor;
5 whiche seruen to the saumpler and schadewe of heueneli thingis. As it was answerid to Moises, whanne he schulde ende the tabernacle, Se, he seide, make thou alle thingis bi the saumpler, that is schewid to thee in the mount.
Hvilke tjena eftersynene, och skugganom till de himmelska ting; såsom Mose af Gudi svaradt vardt, då han skulle fullkomna tabernaklet: Se till, sade han, att du gör allt efter den eftersyn, som dig vist är på berget.
6 But now he hath getun a betere mynysterie, bi so myche as he is a mediatour of a betere testament, which is confermyd with betere biheestis.
Men nu hafver han fått ett bättre ämbete, såsom han ens bättre Testaments Medlare är; det ock på bättre löfte satt är.
7 For if the ilke firste hadde lackid blame, the place of the secounde schulde not haue be souyt.
Ty om det första hade varit ostraffeligit, hade ingalunda vordit sökt rum till ett annat.
8 For he repreuynge hem seith, Lo! daies comen, seith the Lord, and Y schal make perfit a newe testament on the hous of Israel, and on the hous of Juda;
Ty han straffar dem, och säger: Si, de dagar skola komma, säger Herren, att jag skall fullkomna öfver Israels hus, och Juda hus, ett nytt Testament;
9 not lijk the testament that Y made to her fadris, `in the dai in which Y cauyte her hond, that Y schulde lede hem out of the loond of Egipt; for thei dwelliden not perfitli in my testament, and Y haue dispisid hem, seith the Lord.
Icke efter det Testamentet, som jag deras fäder gjorde, på den dag då jag tog dem vid deras hand, att utföra dem af Egypti land; efter de blefvo icke ståndande i mitt Testament, så hafver jag ock gifvit dem utu mitt sinne, säger Herren.
10 But this is the testament, which Y schal dispose to the hous of Israel aftir tho daies, seith the Lord, in yyuynge my lawis in to the soulis of hem, and in to the hertis of hem I schal aboue write hem; and Y schal be to hem in to a God, and they schulen be to me in to a puple.
Ty detta är det Testament, som jag vill göra Israels huse, efter dessa dagar, säger Herren: Jag vill gifva min lag uti deras sinne, och uti deras hjerta vill jag skrifva dem; och jag vill vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
11 And ech man schal not teche his neiyebore, and ech man his brother, seiynge, Knowe thou the Lord; for alle men schulen knowe me, fro the lesse to the more of hem.
Och skall ingen lära sin nästa, eller sin broder, och säga: Känn Herran; ty de skola alle känna mig, ifrå den minsta ibland dem, och till den största.
12 For Y schal be merciful to the wickidnesse of hem, and now Y schal not bithenke on the synnes of hem.
Ty jag varder förblidkad öfver deras orättfärdigheter, och deras synder, och deras ondsko skall jag icke mer ihågkomma.
13 But in seiynge a newe, the formere wexide eeld; and that that is of many daies, and wexith eeld, is nyy the deeth.
I det han säger: Ett nytt, föråldrade han det första; det nu åldrigt och gammalt är, det är hardt vid ändan.
