Ecclesiastes 7
1 A good name is betere than preciouse oynementis; and the dai of deth is betere than the dai of birthe.
Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.
2 It is betere to go to the hous of morenyng, than to the hous of a feeste; for in that hous `of morenyng the ende of alle men is monestid, and a man lyuynge thenkith, what is to comynge.
Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.
3 Yre is betere than leiyyng; for the soule of a trespassour is amendid bi the heuynesse of cheer.
Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.
4 The herte of wise men is where sorewe is; and the herte of foolis is where gladnesse is.
De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.
5 It is betere to be repreued of a wijs man, than to be disseyued bi the flateryng of foolis;
Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.
6 for as the sown of thornes brennynge vndur a pot, so is the leiyyng of a fool. But also this is vanyte.
Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.
7 Fals chalenge disturblith a wijs man, and it schal leese the strengthe of his herte.
En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.
8 Forsothe the ende of preyer is betere than the bigynnyng. A pacient man is betere than a proud man.
Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.
9 Be thou not swift to be wrooth; for ire restith in the bosum of a fool.
Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.
10 Seie thou not, What gessist thou is of cause, that the formere tymes weren betere than ben now? for whi siche axyng is fonned.
Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.
11 Forsothe wisdom with richessis is more profitable, and profitith more to men seynge the sunne.
Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.
12 For as wisdom defendith, so money defendith; but lernyng and wisdom hath this more, that tho yyuen lijf to `her weldere.
Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.
13 Biholde thou the werkis of God, that no man may amende hym, whom God hath dispisid.
Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?
14 In a good day vse thou goodis, and bifore eschewe thou an yuel day; for God made so this dai as that dai, that a man fynde not iust playnyngis ayens hym.
I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.
15 Also Y siy these thingis in the daies of my natyuyte; a iust man perischith in his riytfulnesse, and a wickid man lyueth myche tyme in his malice.
Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.
16 Nyle thou be iust myche, nether vndurstonde thou more than is nedeful; lest thou be astonyed.
Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.
17 Do thou not wickidli myche, and nyle thou be a fool; lest thou die in a tyme not thin.
Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.
18 It is good, that thou susteyne a iust man; but also withdrawe thou not thin hond from hym; for he that dredith God, is not necligent of ony thing.
Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.
19 Wisdom hath coumfortid a wise man, ouer ten pryncis of a citee.
Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.
20 Forsothe no iust man is in erthe, that doith good, and synneth not.
Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.
21 But also yyue thou not thin herte to alle wordis, that ben seid; lest perauenture thou here thi seruaunt cursynge thee;
Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.
22 for thi conscience woot, that also thou hast cursid ofte othere men.
Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.
23 I asayede alle thingis in wisdom; Y seide, I schal be maad wijs, and it yede awei ferthere fro me, myche more than it was;
Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.
24 and the depthe is hiy, who schal fynde it?
Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?
25 I cumpasside alle thingis in my soule, to kunne, and biholde, and seke wisdom and resoun, and to knowe the wickidnesse of a fool, and the errour of vnprudent men.
Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;
26 And Y foond a womman bitterere than deth, which is the snare of hunteris, and hir herte is a net, and hir hondis ben boondis; he that plesith God schal ascape hir, but he that is a synnere, schal be takun of hir.
Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.
27 Lo! Y foond this, seide Ecclesiastes, oon and other, that Y schulde fynde resoun, which my soule sekith yit;
Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.
28 and Y foond not. I foond o man of a thousynde; Y foond not a womman of alle.
Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.
29 I foond this oonli, that God made a man riytful; and he medlide hym silf with questiouns with out noumbre. Who is siche as a wijs man? and who knowith the expownyng of a word?
Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.
