1 Peter 3
1 Also wymmen be thei suget to her hosebondis; that if ony man bileue not to the word, bi the conuersacioun of wymmen thei be wonnun with out word.
Sammalunda, i hustrur, underordnen eder edra män, för att också de män, som till äventyrs icke hörsamma ordet; må genom sina hustrurs vandel bliva vunna utan ord,
2 And biholde ye in drede youre hooli conuersacioun.
när de skåda den rena vandel som I fören i fruktan.
3 Of whiche `ther be not with outforth curious ournyng of heer, ether doyng aboute of gold, ethir ournyng of clothing;
Eder prydnad vare icke den utvärtes prydnaden, den som består i hårflätningar och påhängda gyllene smycken eller i eder klädedräkt.
4 but thilke that is the hid man of herte, in vncorrupcioun, and of mylde spirit, which is riche in the siyt of God.
Den vare fastmer hjärtats fördolda människa, smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud.
5 For so sumtyme hooli wymmen hopinge in God ourneden hem silf, and weren suget to her owne hosebondis.
På sådant sätt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina män.
6 As Sara obeied to Abraham, and clepide hym lord; of whom ye ben douytris wel doynge, and not dredynge ony perturbacioun.
Så var Sara lydig mot Abraham och kallade honom »herre»; och hennes barn haven I blivit, om I gören vad gott är, och icke låten eder förskräckas av något.
7 Also men dwelle togidre, and bi kunnyng yyue ye onoure to the wommanus freeltee, as to the more feble, and as to euen eiris of grace and of lijf, that youre preieris be not lettid.
Sammalunda skolen I ock, I män, på förståndigt sätt leva tillsammans med edra hustrur, då ju hustrun är det svagare kärlet; och eftersom de äro edra medarvingar till livets nåd, skolen I bevisa dem all ära, på det att edra böner icke må bliva förhindrade.
8 And in feith alle of oon wille in preier be ye eche suffringe with othere, loueris of britherhod, merciful, mylde, meke;
Varen slutligen alla endräktiga, medlidsamma, kärleksfulla mot bröderna, barmhärtiga, ödmjuka.
9 not yeldinge yuel for yuel, nether cursing for cursing, but ayenward blessinge; for in this thing ye ben clepid, that ye welde blessinge bi eritage.
Vedergällen icke ont med ont, icke smädelse med smädelse, utan tvärtom välsignen; därtill ären I ju ock kallade, att I skolen få välsignelse till arvedel.
10 For he that wole loue lijf, and se goode daies, constreyne his tunge from yuel, and hise lippis, that thei speke not gile.
Ty »den som vill älska livet och se goda dagar, han avhålle sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek;
11 And bowe he from yuel, and do good; seke he pees, and perfitli sue it.
han vände sig bort ifrån det som är ont, och göre vad gott är, han söke friden, och trakte därefter
12 For the iyen of the Lord ben on iust men, and hise eris on the preieris of hem; but the cheer of the Lord is on men that don yuels.
Ty Herrens ögon äro vända till de rättfärdiga, och hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som göra det onda».
13 And who is it that schal anoye you, if ye ben sueris and louyeris of goodnesse?
Och vem är den som kan göra eder något ont, om I nitälsken för det som är gott?
14 But also if ye suffren ony thing for riytwisnesse, ye ben blessid; but drede ye not the drede of hem, that ye be not disturblid.
Skullen I än få lida för rättfärdighets skull, så ären I dock saliga. »Hysen ingen fruktan för dem, och låten eder icke förskräckas;
15 But halewe ye the Lord Crist in youre hertis, and euermore be ye redi to satisfaccioun to ech man axynge you resoun of that feith and hope that is in you,
nej, Herren, Kristus, skolen I hålla helig i edra hjärtan.» Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begär skäl för det hopp som är i eder, dock med saktmod och i fruktan
16 but with myldenesse and drede, hauynge good conscience; that in that thing that thei bacbiten of you, thei ben confoundid, whiche chalengen falsly youre good conuersacioun in Crist.
och med ett gott samvete, så att de som smäda eder goda vandel i Kristus komma på skam, i fråga om det som de förtala eder för.
17 For it is betere that ye do wel, and suffre, if the wille of God wole, than doynge yuele.
Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om så skulle vara Guds vilja, än att lida för onda.
18 For also Crist onys diede for oure synnes, he iust for vniust, that he schulde offre to God vs, maad deed in fleisch, but maad quik in spirit.
Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.
19 For which thing he cam in spirit, and also to hem that weren closid togidre in prisoun prechide;
I anden gick han gick han ock åstad och predikade för de andar som höllos i fängelse,
20 whiche weren sum tyme vnbileueful, whanne thei abididen the pacience of God in the daies of Noe, whanne the schip was maad, in which a few, that is to seie, eiyte soulis weren maad saaf bi water.
för sådana som fordom voro ohörsamma, när Guds långmodighet gav dem anstånd i Noas tid, då när en ark byggdes, i vilken några få -- allenast åtta personer -- blevo frälsta genom vatten.
21 And so baptym of lijk forme makith vs saaf; not the puttyng awei of the filthis of fleisch, but the axyng of a good conscience in God, bi the ayenrysyng of oure Lord Jhesu Crist, that is in the riyt half of God,
Efter denna förebild bliven nu och I frälsta genom vatten -- nämligen genom ett dop som icke betyder att man avtvår kroppslig orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete -- i kraft av Jesu Kristi uppståndelse,
22 and swolewith deth, that we schulden be made eiris of euerlastinge lijf. He yede in to heuene, and aungelis, and powers, and vertues, ben maad sugetis to hym.
hans som har farit upp till himmelen, och som nu sitter på Guds högra sida, sedan änglar och väldige och makter i andevärlden hava blivit honom underlagda.
