Hebrews 1
1 God, who at sundry times, and various ways, spake of old unto the fathers by the prophets, hath in these last days spoken to us by his Son,
Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna,
har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen. (aiōn g165)
3 Who being the refulgence of his glory and the imprest image of his person, and sustaining all things by his powerful word, having by Himself performed the purging away of our sins, sat down at the right hand of the majesty on high.
Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har han -- sedan han hade utfört en rening från synderna -- satt sig på Majestätets högra sida i höjden.
4 Being as much superior to the angels, as He inheriteth a name more excellent than they.
Och han har blivit så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras.
5 For to which of the angels did He ever say, "Thou art my Son, this day have I begotten thee?" and again, "I will be to Him a Father, and He shall be to me a Son?"
Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: "Du är min Son, jag har i dag fött dig"? eller: "Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son"?
6 and when He again introduceth the First-born into the world, he saith, "And let all the angels of God worship Him."
Likaså säger han, med tanke på den tid då han åter skall låta den förstfödde inträda i världen: "Och alla Guds änglar skola tillbedja honom."
7 And as to the angels He saith, "Who maketh his angels spirits and his ministers a flame of fire:"
Och medan han om änglarna säger: "Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor",
8 but to the Son, "Thy throne, O God, is for ever and ever; the sceptre of thy kingdom is a sceptre of righteousness: (aiōn g165)
säger han om Sonen: "Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen, och rättvisans spira är ditt rikes spira. (aiōn g165)
9 thou lovest righteousness and hatest iniquity; therefore God, even thy God, hath anointed thee with the oil of gladness above thine associates."
Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet; därför, o Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder";
10 And in another place, "Thou, Lord, in the beginning hast founded the earth, and the heavens are the works of thy hands:
så ock: "Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och himlarna äro dina händers verk;
11 they shall perish, but thou remainest; and they shall all grow old as a garment,
de skola förgås, men du förbliver; de skola alla nötas ut såsom en klädnad,
12 and as a mantle wilt thou fold them up, and they shall be changed; but thou art the same, and thy years shall not fail."
och såsom en mantel skall du hoprulla dem; såsom en klädnad skola de ock bytas om. Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände."
13 But to which of the angels hath He ever said, "Sit thou at my right hand, till I make thine enemies thy footstool?"
Och till vilken av änglarna har han någonsin sagt: "Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall"?
14 Are they not all ministring spirits, sent forth to attend on those who shall be heirs of salvation?
Äro de icke allasammans tjänsteandar, som sändas ut till tjänst för deras skull som skola få frälsning till arvedel?
