Zechariah 2

1 I lifted up my eyes, and saw, and behold, a man with a measuring line in his hand.

Och jag hof min ögon upp, och si, en man hade ett mätesnöre i handene.

2 Then I asked, “Where are you going?” He said to me, “To measure Jerusalem, to see what is its width and what is its length.”

Och jag sade: Hvart går du? Men han sade till mig: Till att mäta Jerusalem, och se huru bredt och långt det vara skall.

3 Behold, the angel who talked with me went out, and another angel went out to meet him,

Och si, Ängelen, som med mig talade, gick ut; och en annar Ängel gick ut emot honom;

4 and said to him, “Run, speak to this young man, saying, ‘Jerusalem will be inhabited as villages without walls, because of the multitude of men and livestock in it.

Och sade till honom: Löp bort, och tala till den unga mannen, och säg: Jerusalem skall besuttet varda utan murar, för mycket folks och fäs skull, som derinne vara skall.

5 For I,’ says the LORD, ‘will be to her a wall of fire around it, and I will be the glory in the middle of her.

Och jag vill, säger Herren, vara en eldsmur deromkring; och skall vara der inne, och bevisa mig härliga derinne.

6 Come! Come! Flee from the land of the north,’ says the LORD; ‘for I have spread you abroad as the four winds of the sky,’ says the LORD.

O, o, flyr utu nordlandet, säger Herren; ty jag hafver förstrött eder uti fyra väder under himmelen, säger Herren.

7 ‘Come, Zion! Escape, you who dwell with the daughter of Babylon.’

O, Zion, du som bor när dottrene Babel, fly.

8 For the LORD of Hosts says: ‘For honour he has sent me to the nations which plundered you; for he who touches you touches the apple of his eye.

Ty så säger Herren Zebaoth: Han hafve sändt mig till Hedningarna, som eder beröfvat hafva; deras magt hafver en ända i den eder rörer, han rörer hans ögnasten.

9 For, behold, I will shake my hand over them, and they will be a plunder to those who served them; and you will know that the LORD of Hosts has sent me.

Ty si, jag vill upphäfva mina hand öfver dem, att de skola varda dem ett rof, som dem tjent hafva; att I skolen förnimma att Herren Zebaoth mig sändt hafver.

10 Sing and rejoice, daughter of Zion! For behold, I come and I will dwell within you,’ says the LORD.

Fröjda dig, och var glad, du dotter Zion; ty si, jag kommer, och vill bo när dig, säger Herren.

11 Many nations shall join themselves to the LORD in that day, and shall be my people; and I will dwell amongst you, and you shall know that the LORD of Hosts has sent me to you.

Och på den tiden skola månge Hedningar gifva sig intill Herran, och skola vara mitt folk; och jag skall bo när dig, att du skall förnimma, att Herren Zebaoth mig till dig sändt hafver.

12 The LORD will inherit Judah as his portion in the holy land, and will again choose Jerusalem.

Och Herren skall ärfva Juda för sin del, uti de helga landena; och skall åter utvälja Jerusalem.

13 Be silent, all flesh, before the LORD; for he has roused himself from his holy habitation!”

Allt kött vare stilla för Herranom; ty han är uppstånden ifrå sitt helga rum.