Psalms 106
1 Praise the LORD! Give thanks to the LORD, for he is good, for his loving kindness endures forever.
Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Who can utter the mighty acts of the LORD, or fully declare all his praise?
Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 Blessed are those who keep justice. Blessed is one who does what is right at all times.
Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
4 Remember me, LORD, with the favour that you show to your people. Visit me with your salvation,
Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5 that I may see the prosperity of your chosen, that I may rejoice in the gladness of your nation, that I may glory with your inheritance.
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6 We have sinned with our fathers. We have committed iniquity. We have done wickedly.
Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7 Our fathers didn’t understand your wonders in Egypt. They didn’t remember the multitude of your loving kindnesses, but were rebellious at the sea, even at the Sea of Suf.
Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8 Nevertheless he saved them for his name’s sake, that he might make his mighty power known.
Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9 He rebuked the Sea of Suf also, and it was dried up; so he led them through the depths, as through a desert.
Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10 He saved them from the hand of him who hated them, and redeemed them from the hand of the enemy.
Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11 The waters covered their adversaries. There was not one of them left.
Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12 Then they believed his words. They sang his praise.
Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13 They soon forgot his works. They didn’t wait for his counsel,
Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14 but gave in to craving in the desert, and tested God in the wasteland.
De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 He gave them their request, but sent leanness into their soul.
Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16 They envied Moses also in the camp, and Aaron, the LORD’s holy one.
Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17 The earth opened and swallowed up Dathan, and covered the company of Abiram.
Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18 A fire was kindled in their company. The flame burnt up the wicked.
Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 They made a calf in Horeb, and worshipped a molten image.
De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20 Thus they exchanged their glory for an image of a bull that eats grass.
sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21 They forgot God, their Saviour, who had done great things in Egypt,
De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 wondrous works in the land of Ham, and awesome things by the Sea of Suf.
så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 Therefore he said that he would destroy them, had Moses, his chosen, not stood before him in the breach, to turn away his wrath, so that he wouldn’t destroy them.
Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24 Yes, they despised the pleasant land. They didn’t believe his word,
De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25 but murmured in their tents, and didn’t listen to the LORD’s voice.
De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26 Therefore he swore to them that he would overthrow them in the wilderness,
Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27 that he would overthrow their offspring amongst the nations, and scatter them in the lands.
att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28 They joined themselves also to Baal Peor, and ate the sacrifices of the dead.
Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29 Thus they provoked him to anger with their deeds. The plague broke in on them.
De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30 Then Phinehas stood up and executed judgement, so the plague was stopped.
Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31 That was credited to him for righteousness, for all generations to come.
det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 They angered him also at the waters of Meribah, so that Moses was troubled for their sakes;
De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33 because they were rebellious against his spirit, he spoke rashly with his lips.
Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34 They didn’t destroy the peoples, as the LORD commanded them,
De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35 but mixed themselves with the nations, and learnt their works.
utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36 They served their idols, which became a snare to them.
De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37 Yes, they sacrificed their sons and their daughters to demons.
Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38 They shed innocent blood, even the blood of their sons and of their daughters, whom they sacrificed to the idols of Canaan. The land was polluted with blood.
Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39 Thus they were defiled with their works, and prostituted themselves in their deeds.
Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
40 Therefore the LORD burnt with anger against his people. He abhorred his inheritance.
Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
41 He gave them into the hand of the nations. Those who hated them ruled over them.
Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
42 Their enemies also oppressed them. They were brought into subjection under their hand.
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
43 He rescued them many times, but they were rebellious in their counsel, and were brought low in their iniquity.
Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
44 Nevertheless he regarded their distress, when he heard their cry.
Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
45 He remembered for them his covenant, and repented according to the multitude of his loving kindnesses.
Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
46 He made them also to be pitied by all those who carried them captive.
Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
47 Save us, LORD, our God, gather us from amongst the nations, to give thanks to your holy name, to triumph in your praise!
Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
48 Blessed be the LORD, the God of Israel, from everlasting even to everlasting! Let all the people say, “Amen.” Praise the LORD!
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
