Mark 5
1 They came to the other side of the sea, into the country of the Gadarenes.
Så kommo de öfver hafvet, in i de Gadareners ängd.
2 When he had come out of the boat, immediately a man with an unclean spirit met him out of the tombs.
Och straxt han steg utu skeppet, lopp emot honom, utu grifter, en man besatt med den orena andan;
3 He lived in the tombs. Nobody could bind him any more, not even with chains,
Den der plägade bo uti grifter; och ingen kunde honom binda med kedjor.
4 because he had been often bound with fetters and chains, and the chains had been torn apart by him, and the fetters broken in pieces. Nobody had the strength to tame him.
Förty han hade många resor varit bunden med fjettrar och kedjor; och kedjorna voro sletna af honom, och fjettrarna sönderslagne; och ingen kunde späka honom.
5 Always, night and day, in the tombs and in the mountains, he was crying out, and cutting himself with stones.
Och han var alltid, dag och natt, på bergen, och i grifterna, ropade och slog sig sjelf med stenar.
6 When he saw Yeshua from afar, he ran and bowed down to him,
Då han nu såg Jesum fjerran ifrå sig, lopp han till, och föll neder för honom.
7 and crying out with a loud voice, he said, “What have I to do with you, Yeshua, you Son of the Most High God? I adjure you by God, don’t torment me.”
Och ropade med höga röst, och sade: Hvad hafver jag med dig göra, Jesu, den högstas Guds Son? Jag besvär dig vid Gud, att du icke qväl mig.
8 For he said to him, “Come out of the man, you unclean spirit!”
Då sade han till honom: Far ut af menniskone, du orene ande.
9 He asked him, “What is your name?” He said to him, “My name is Legion, for we are many.”
Och sporde han honom: Hvad är ditt namn? Svarade han och sade: Legio är mitt namn; förty vi äre månge.
10 He begged him much that he would not send them away out of the country.
Och han bad honom storliga, att han icke skulle drifva honom bort utu den ängden.
11 Now on the mountainside there was a great herd of pigs feeding.
Och der var vid bergen en stor svinahjord, den der gick och födde sig;
12 All the demons begged him, saying, “Send us into the pigs, that we may enter into them.”
Och djeflarna bådo honom alle, sägande: Sänd oss i svinen, att vi må fara in uti dem.
13 At once Yeshua gave them permission. The unclean spirits came out and entered into the pigs. The herd of about two thousand rushed down the steep bank into the sea, and they were drowned in the sea.
Och Jesus tillstadde dem det straxt. Och de orene andar drogo straxt ut, och foro in uti svinen; och hjorden brådstörte sig i hafvet; och de voro vid tutusend, och vordo fördränkte i hafvet.
14 Those who fed the pigs fled, and told it in the city and in the country. The people came to see what it was that had happened.
Men de, som skötte svinen, flydde och förkunnade det in i staden, och på bygdene; och de gingo ut till att se hvad skedt var;
15 They came to Yeshua, and saw him who had been possessed by demons sitting, clothed, and in his right mind, even him who had the legion; and they were afraid.
Och kommo till Jesum, och sågo honom, som hade besatt varit, och haft legionen, sittandes kläddan, och vid sin skäl; och vordo förfärade.
16 Those who saw it declared to them what happened to him who was possessed by demons, and about the pigs.
Och de som det sett hade, förtäljde dem hvad den besatta vederfaret var, och om svinen.
17 They began to beg him to depart from their region.
Och de begynte bedja honom, att han skulle draga utu deras ängd.
18 As he was entering into the boat, he who had been possessed by demons begged him that he might be with him.
Och då han var stigen till skepps, bad honom den som hade besatt varit, att han måtte vara när honom.
19 He didn’t allow him, but said to him, “Go to your house, to your friends, and tell them what great things the Lord has done for you and how he had mercy on you.”
Men Jesus tillstadde det icke, utan sade till honom: Gack dina färde uti ditt hus till dina, och förkunna dem, huru stor ting Herren hafver gjort med dig, och hafver miskundat sig öfver dig.
20 He went his way, and began to proclaim in Decapolis how Yeshua had done great things for him, and everyone marvelled.
Och han gick sina färde, och begynte förkunna uti de tio städer, huru stor ting Jesus med honom gjort hade. Och alle förundrade sig.
21 When Yeshua had crossed back over in the boat to the other side, a great multitude was gathered to him; and he was by the sea.
Och då Jesus var öfverfaren igen med skeppet, församlades till honom mycket folk; och var vid hafvet.
22 Behold, one of the rulers of the synagogue, Jairus by name, came; and seeing him, he fell at his feet
Och si, der kom en af Synagogones öfverstar, benämnd Jairus; och då han fick se honom, föll han ned för hans fötter;
23 and begged him much, saying, “My little daughter is at the point of death. Please come and lay your hands on her, that she may be made healthy, and live.”
Och bad honom storliga, och sade: Min dotter är i sitt yttersta; jag beder dig, att du kommer, och lägger händer på henne, att hon måtte vederfås, och lefva.
24 He went with him, and a great multitude followed him, and they pressed upon him on all sides.
Och han gick med honom; och honom följde mycket folk, och de trängde honom.
25 A certain woman who had a discharge of blood for twelve years,
Och der var en qvinna, som hade haft blodgång i tolf år.
26 and had suffered many things by many physicians, and had spent all that she had, and was no better, but rather grew worse,
Och hade mycket lidit af mångom läkarom, och förtärt dermed allt sitt, och hade dock ingen hjelp förnummit; utan det vardt heldre värre med henne.
27 having heard the things concerning Yeshua, came up behind him in the crowd and touched his clothes.
Då hon hörde om Jesu, kom hon ibland folket bakefter, och tog på hans kläder;
28 For she said, “If I just touch his clothes, I will be made well.”
Ty hon sade: Kunde jag åtminstone taga på hans kläder, då vorde jag helbregda.
29 Immediately the flow of her blood was dried up, and she felt in her body that she was healed of her affliction.
Och straxt förtorkades hennes blods källa; och hon kände det i kroppen, att hon botad var utaf den plågon.
30 Immediately Yeshua, perceiving in himself that the power had gone out from him, turned around in the crowd and asked, “Who touched my clothes?”
Och Jesus kändet straxt i sig sjelf, att kraft utgången var af honom; och vände sig om ibland folket, och sade: Ho kom vid min kläder?
31 His disciples said to him, “You see the multitude pressing against you, and you say, ‘Who touched me?’”
Och hans Lärjungar sade till honom: Ser du icke, folket tränger dig på alla sidor, och du säger: Ho kom vid mig?
32 He looked around to see her who had done this thing.
Och han såg omkring efter henne, som det gjort hade.
33 But the woman, fearing and trembling, knowing what had been done to her, came and fell down before him, and told him all the truth.
Men qvinnan fruktade och bäfvade; ty hon visste, hvad med henne skedt var; och kom, och föll neder för honom, och sade honom alla sanningena.
34 He said to her, “Daughter, your faith has made you well. Go in peace, and be cured of your disease.”
Då sade han till henne: Dotter, din tro hafver gjort dig helbregda; gack med frid, och var helbregda af dine plågo.
35 While he was still speaking, people came from the synagogue ruler’s house, saying, “Your daughter is dead. Why bother the Rabbi any more?”
Vid han ännu talade, kommo någre ifrå Synagogones öfversta, och sade: Din dotter är död; hvi gör du Mästaren yttermera omak?
36 But Yeshua, when he heard the message spoken, immediately said to the ruler of the synagogue, “Don’t be afraid, only believe.”
Men straxt Jesus hörde talet, som sades, sade han till Synagogones öfversta: Frukta dig intet; allenast tro.
37 He allowed no one to follow him except Peter, Jacob, and Yochanan the brother of Jacob.
Och han tillstadde icke, att honom någor följa skulle, förutan Petrus och Jacobus, och Johannes, Jacobi broder.
38 He came to the synagogue ruler’s house, and he saw an uproar, weeping, and great wailing.
Och så kom han i Synagogones öfverstas hus, och fick se sorlet, och dem som mycket sörjde och greto.
39 When he had entered in, he said to them, “Why do you make an uproar and weep? The child is not dead, but is asleep.”
Och han gick in, och sade till dem: Hvad sorlen I, och gråten? Pigan är icke död; men hon sofver.
40 They ridiculed him. But he, having put them all out, took the father of the child, her mother, and those who were with him, and went in where the child was lying.
Och de gjorde gäck af honom. Då dref han alla ut, och tog med sig pigones fader och moder, och dem som med honom voro, och gick in der pigan låg.
41 Taking the child by the hand, he said to her, “Talitha cumi!” which means, being interpreted, “Girl, I tell you, get up!”
Och fattade pigona vid handena, sägande till henne: Talitha kumi; det uttydes: Piga, jag säger dig, statt upp.
42 Immediately the girl rose up and walked, for she was twelve years old. They were amazed with great amazement.
Och straxt stod pigan upp, och gick; och hon var vid tolf år gammal. Och de vordo öfvermåtton förskräckte.
43 He strictly ordered them that no one should know this, and commanded that something should be given to her to eat.
Och han förböd dem strängeliga, att ingen skulle det veta; och böd gifva henne äta.
